13 dagars strejk av finska stuveriarbetare har fortfarande, den 16 mars, inte lett till något avtal. I fokus står frågan om omställningsskyddet, där hamnoperatörerna verkar vara bakbundna av EK (motsvarigheten till Svensk Näringsliv).Facket AKT kräver att arbetsgivarna följer en tidigare uppgörelse som ger uppsagda stuveriarbetare ett omställningsskydd, som innebär att arbetsgivaren i tolv månader betalar mellan- skillnaden mellan arbetslöshetsersättningens 80 procent och den tidigare månadslönen.
I många länder finns det liknande omställningsskydd vid uppsägningar. När till exempel Nokia genomförde den hårt kritiserade nedläggningen av den lönsamma fabriken i Bochum i Tyskland (för att flytta till ett låglöneland) fick företaget betala ca 80 000 euro (800 000 kronor) till varje anställd. I Finland (och Sverige) är det betydligt billigare att säga upp anställda. Finska EK verkar nu vara livrädda för att stuveriarbetarna ska ”bryta isen” och att andra förbund i framtiden ska ställa liknande krav. Av den anledningen har AKT:s ordförande Timo Räty krävt att EK ska vara med under förhandlingarna.
I förhandlingarna finns förutom omställningsskyddet andra viktiga principiella frågor. Till exempel gäller det arbetsgivarnas krav på mer ”flexibilitet”, d v s ännu sämre planering av arbetstiden., samt ökad makt för arbetsgivaren angående uppsägningar och underleverantörer (en huvudfråga vid papperskonflikten 2005).
Men frågan är hur länge arbetsgivarna orkar hålla ut. Enligt dem själva kostar strejken 30 miljoner euro (300 miljoner kronor) om dagen.
Sedan lagren har fyllts till bristningsgränsen står nu (den 16 mars) 60 procent av finsk pappersmassaindustri stilla, till exempel Stora Ensos stora pappersmaskin i Uleåborg. En del pappersarbetare går till jobbet med lön som vanligt medan andra är permitterade utan lön. Stödet för strejken är ändå stort.
– Vi måste lämna bort nån korvskiva på brödet i så fall. Det är klart att det blir kärvare för dem som har bostadslån och så, men det här är en övergång. Allt tar slut. Media går hårt ut med att det här blir så dyrt för landet. Om Finland stannar på grund av tretusen stuvare så borde de ju ha råd att betala vad de kräver i detta läge, säger Johan Granlund, förtroendeman på transportavdelningen på UPM i Jakobstad där fabriken stannade i måndags (yle.fi den 15 mars 2010).
Från regeringens sida fortsätter påtryckningarna för att få slut på strejken, senast från försvarsminister Jyri Häkämies, som har vädjat med tal om ”fosterlandets framtid”. Medias ledarskribenter vill ha ”tvångsmedling”. ”Samhället måste ha möjligheter att sätta gränser för nyckelsektorer som vägrar att ta sitt samhällsansvar” skriver till exempel John-Erik Jansen i tidningen Västra Nyland. EK vill gå ännu längre med ”tvångsuppgörelser”, med andra ord upplösa den fackliga förhandlings- och konflikträtten.
Stuveristrejken kan utveckla sig till en liknande strid som pappersstrejken 2005, där EK och arbetsgivarna i pappersindustrin beslutade sig för att försöka knäcka ett starkt fack. Efter en sex veckors lång strejk fick arbetsgivarna ge upp och nöja sig med ”oavgjort”. Den här gången har arbetsgivarna dessutom krisen som en ”murbräcka”, och det är tydligt vad som står näst på tur på dagordningen; hela strejkrätten.
Därför måste strejkkampen trappas upp!
Stuveriarbetarna måste organisera egna massaktioner, lokalt och nationellt, där alla strejkande deltar, både mot EK och mot strejkbryteri (som i Kemi hamn). Till dessa aktioner måste hela fackföreningsrörelsen och alla finska arbetare bjudas in. Andra fackförbund måste uppmanas till sympatiåtgärder om inte arbetsgivarna back- ar.
Om arbetsgivarna lyckas knäcka stuveriarbetarna kommer deras tuppkam att växa och andra arbetargrupper kommer att drabbas av nya försämringar. Om stuveriarbetarna med den finska arbetarklassens stöd istället når en framgång står fackföreningsrörelsen istället bra rustad inför den fortsatta avtalsrörelsen och kommande strider.
Jonas Brännberg
