National Equality March i Washington samlade tiotusentals mot Trumps attacker mot hbtq-rättigheter.
Efter kvinnor, invandrare, vetenskapsmän, klimataktivister och arbetare lämnas nu stafettpinnen för anti-Trumpkampen över till hbtq-rörelsen. HRC (Human Rights Campaign) har lanserat juni 2017 som månaden för samling, motstånd och värvning – starten på ”aktionernas sommar”.
Redan planeras 250 aktioner under sommaren, varav flera av de största ägde rum samma helg som West Pride i Göteborg. #ResistMarch i Los Angeles samlade tiotusentals den 11 juni, samtidigt som National Equality March i Washington – med 35 systermarscher – också samlade tiotusentals, till totalt hundratusentals.
I mars uppmanade Socialist Alternative Priderörelsen att slipa svärden. Den backlash som Donald Trump går i bräschen för måste nu mötas med motstånd. Paraderna behöver bli mer kampinriktade än tidigare.
HRC skriver i sin programförklaring för kampmånaden att juni sedan Stonewallupproret 1969 har stått för hbtq, att det finns skäl att fira de stora juridiska framgångarna de senaste åren lokalt och federalt, men att ”Donald Trump har lanserat ett korståg mot hbtq-rörelsen och mot framsteg genom att tillsätta anti-hbtq-aktivister över hela administrationen, upphäva skolors riktlinjer vad gäller transsexuella studenter, pressa igenom ett ickekonstitutionellt muslimförbud, drakoniska utvisningar, skapa en diskriminerande stämning, farliga vård- och forskningsnedskärningar samt att radera hbtq-personer från federal statistik”, och mycket mer.
Det första som hände när Donald Trump intog Vita Huset var att information om klimatförändringar, medborgerliga rättigheter och hbtq-rättigheter försvann från Vita Husets hemsida. Snart var Stephen Bannon utnämnd till chefsstrateg. Denna högerextrema frontfigur för propagandacentralen Breitbart News (motsvarigheten till Avpixlat) har i åratal hetsat mot muslimer, feminister och homosexuella (till exempel med uttalanden som ”homorättigheter har gjort oss dummare, det är dags att gå tillbaka in i garderoben”).
Hårdast går trumpismen på den svagaste gruppen – unga transpersoner. Redan i februari rev regeringen upp en av Obamas lagar, nämligen att transpersoner som är elever på offentliga skolor har rätt att välja toalett utifrån sin könsidentitet. Nu blir det upp till delstater och skoldistrikt att välja om könsidentitet ska ingå i diskrimineringslagar eller inte.
Trumps skolminister Betsy DeVos visade sig redan år 2012 kallblodig gentemot mobbning av unga hbtq-personer när hon lät finansiera en kampanj i Michigan som ledde till en lag för studenters ”rätt att uttrycka sin religiösa tro”, vilken öppnade dammluckorna för mobbning.
Vita Huset har tagit fram ett förslag om att ta bort en lag som förbjuder diskriminering utifrån sexuell läggning och könsidentitet på arbetsplatserna, men har inte lagt fram den ännu. I 28 delstater är det redan lagligt att avskeda människor med hänvisning till deras sexuella läggning.
Det fanns tidigare planer på att ta med frågor om sexuell läggning och könsidentitet i nästa folkräkning år 2020. Med Trump ändrades direktiven, vilket har fått hbtq-personer att känna att de inte räknas.
De juridiska attackerna kommer att öka diskrimineringen, men politiken och attityden från regeringen har redan hällt bensin på den rasistiska och homofoba högerns brasa, vilket har lett till en våg av hatbrott och våld.
Behovet av att politisera Pride sträcker sig långt över USA:s gränser, precis som trumpismen gör. Högerpopulismen bekräftar smärtsamt det som socialister har varnat för så länge – under kapitalismen kan segrar tas tillbaka och utvecklingen gå bakåt.
I Brasilien utspelas en dramatisk strid mellan den nya högern och arbetare och fattiga som genomför stora generalstrejker. Sedan den reaktionära presidenten Michel Temer tog makten genom en kupp har våldet mot hbtq-personer intensifierats. Hbtq- och kvinnorörelsen står däremot i täten för kampen mot Temer, bland annat genom att Prideparaderna har politiserats, inklusive den stora karnevalen i Rio de Janeiro.
Världen chockades när nyheten läckte ut om att 100 homosexuella män har försvunnit i Tjetjenien sedan i februari, som Offensiv har skrivit om tidigare. Polisen står för många av massarresteringarna och tortyren, påhejade av president Ramzan Kadyrov som öppet accepterar hedersmord på homosexuella. Det är inte bara i Tjetjenien: i hela Ryssland är det kriminellt att vara öppen med sin icke-heterosexuella läggning.
När organisationen ILGA (International Lesbian, Gay, Bisexual, Trans and Intersex Association)kom med sin rapport State-Sponsored Homophobia report 2017 i maj framgick att antalet länder som förbjuder homosexuella relationer är färre än för tio år sedan, 72 länder nu jämfört med 92 år 2006. Men i bara 23 länder är homoäktenskap möjliga och enbart 43 länder förbjuder hatbrott grundade på sexuell läggning.
Att reaktionen har nått så långt som till den tyngsta politiska posten i världen, USA:s presidentämbete, är ett slag i ansiktet som måste besvaras. Många har också förstått detta. Redan dagen efter Donald Trumps installation skedde den största demonstationen i USA:s historia, med Womens Marches på 681 platser. Detta följdes upp på den internationella kvinnodagen då det för första gången arrangerades en global kvinnostrejk med miljoner deltagare i 57 länder.
I år uppmärksammar socialister också hundraårsjubileet av den rys-ka revolutionen som startade på just internationella kvinnodagen. Många progressiva lagar antogs redan i oktober/november 1917 efter arbetarklassens maktövertagande. År 1922 blev Sovjetunionen det för-sta landet i världen som avkriminaliserade homosexualitet. Tyvärr avstannade revolutionen under 1920-talet och vände under Stalins välde till sin motsats, där homosexualitet återigen förbjöds år 1933.
Med lärdomar från historien måste kampen byggas vidare. Om de olika rörelserna i USA går samman kan Donald Trump avsättas – men det korrupta politiska och ekonomiska systemet kommer att finnas kvar. Därför stödjer Rättvisepartiet Socialisterna vår snabbt växande amerikanska systerorganisation Socialist Alternative i analysen att kapitalismen har bigotteri och ojämlikhet inbyggt i systemet. Ett slut på homofobi, kvinnohat och klassförtryck kräver ett slut på kapitalismen och att den ersätts med ett socialistiskt samhälle baserat på jämlikhet, demokrati och solidaritet. ■
