Efter tio år med Göran Persson badar direktörerna i
pengar. Aldrig har så få gett sig själva så mycket.
Samtidigt som några av skandalföretaget Skandias chefer står
anklagade för att ha tagit ut för mycket i bonus kommer ständigt
nya rapporter om de girigas revolt, eller det som i USA döpts till ”de
rikas comeback”.
Guldregnet är så ihärdigt att till och med Dagens Nyheter
i en huvudledare under rubriken ”Ingen bonus för kapitalismen”,
den 13 mars varnat för att: ”Dagens toppersättningar
i storbolagen undergräver kapitalismen”.
De rikas löner, bonusar och pensioner har inte ramlat ned från
himlen, utan kommer från storbolagens jättevinster – det
vill säga arbetarnas obetala arbete.
Att de rika drar ifrån märks i att lönernas andel av
produktionsresultatet sjunker i förhållande till vinsterna.
Vinsternas andel har ökat kraftigt under de två senaste åren
och väntas fortsätta stiga i år, enligt Konjunkturinstitutet.
Löneandelen av värdet på det som producerats har däremot
sjunkit.
Det har alltså blivit mycket mer till direktörer och stora
aktieägare – ofta förenas de båda i en och samma
person – men mindre till arbetare. Och det märks bland annat
i att direktörerna och de rika drar ifrån.
Volvos vd Leif Johansson tjänade exempelvis i fjol 130 000 kronor
per arbetsdag, inräknat avsättningen till hans pension. Det
betyder en årslön på 18 miljoner, plus 21 miljoner till
pensionen – totalt 39 miljoner, ett lönelyft med 22 procent.
Men han är inte värst. Astra Zenecas vd tjänade, med bonus,
30,5 miljoner kronor förra året, pensionen oräknad.
Direktörerna
har garanterat sig själva miljoner när de
pensioneras eller slutar.
”Det nya pensionssystemet kommer inte vara populärt när svenskarna
väl insett effekterna”, spådde statsminister Göran
Persson vid ett besök i Nya Zeeland förra året. Det är
helt sant, men Persson och andra på samhällspyramidens topp
behöver inte bekymra sig för den framtida pensionen.
En sjuksköterska och en metallarbetare som vill pensionera sig vid
61 års ålder kan räkna med mindre än 40 procent
i pension i förhållande till sin slutlön. Om de istället
väntar till 65 års ålder med att pensionera sig kan
de förvänta sig 46 respektive 49 procent i pension. De måste
fortsätta arbeta heltid och vänta ända till 70-års ålder
med att pensionera sig för att ens nå upp till en 60-procentig
pension, enligt rapporten ”Har vi råd att bli äldre?” som
publicerats av Länsförsäkringsbolagens Forskningsfond.
Men exempelvis Systembolagets vd Anitra Steen kan sluta jobba vid 60 års ålder
och få 70 procent av slutlönen i pension, plus avkastningen
av de pensionspremier som Systembolaget betalt in för Steen. (2004
var Anitra Steens lön 1, 9 miljoner kronor), Om hon lever lika länge
som en genomsnittlig kvinna, drygt 82 år, kan hon kvittera ut minst
25,5 miljoner kronor.
Anitra Steen ligger dock inte i topp, långt därifrån. ”I år
blir Handelsbankens ordförande Arne Mårtensson och SEB:s tidigare
vd Lars Thunell pensionärer. Tillsammans kan de kamma hem över
260 miljoner kronor i pensioner. Det blir ju ruskiga belopp över
tiden. I ett företag kanske det finns flera pensionerade vd:ar samtidigt.
Det kan ju bli flera 100 miljoner kronor i kostnader för personer
som inte bidrar med någonting längre”, konstaterade
Dagens Industri i förra veckan.
Och visst är det ”ruggiga belopp”, som sätter strålkastarljuset
på kapitalismens klyftor och gap.
Vad som måste till är en ny låglönerevolt och kamp för en socialistisk omfördelning – från storföretag och rika till arbetarhushåll och offentlig sektor. Det är för detta som Rättvisepartiet Socialisterna kämpar.
