Att leva som homo-, bi- eller transsexuell i ett samhälle där heterosexualitet är normen är ofta omgivet av komplikationer. Vård är något alla ska ha rätt till och där vi ska behandlas lika men många hbt- personer upplever kränkningar och diskriminering.Om man ser till historien har homosexualtiet också inom vården betraktats som avvikande. Fram till 1979 klassades homosexualitet som en mentalsjukdom och medicinsk litteratur har förklarat homosexualitet som ett medicinskt eller psykiatriskt problem.
2004 gjordes en undersökning av doktoranden och sjuksköterskan Gerd Röndahl som visade att om det fanns valmöjlighet så skulle 36 procent av personalen avstå från att vårda homosexuella patienter.
2005 gjorde samma person en undersökning om hur homosexuella och deras närstående upplever vården. Undersökningen visar hur det är att leva i ett samhälle där man ses som heterosexuell tills motsatsen bevisas. Det innebär att det finns en ”komma-ut-process” där man som hbt-person behöver komma ut gång på gång i olika situationer.
Flera homosexuella personer har negativa erfarenheter från vården. Det kan leda till rädsla för att ”vara öppen” med sin läggning, det kan till och med leda till att patienter dröjer med att söka vård.
Lesbiska kvinnor är särskilt utsatta till exempel vid gynekologbesök. Flera lesbiska kvinnor har enligt undersökningen tvingats göra graviditetstest för att det var ”rutin”. En kvinna berättar följande: ”de frågade om jag åt p-piller och då sa jag att jag inte gjorde det varpå de motfrågade varför. Jag förklarade då varför och de krävde ändå att jag skulle göra testet, på det sättet förnekar de hur jag lever vilket är väldigt kränkande”.
Ökat våld
Enligt Ombudsmannen mot diskriminering på grund av sexuell läggning (HomO) har våld mot lesbiska och bögar ökat med 76 procent mellan 2000 och 2003. Allvarliga självmordsförsök är fyra gånger vanligare bland bögar och bisexuella än bland heterosexuella män.En kvinna som fick vård efter en våldtäkt och hade behov av stödsamtal berättar om att sjuksköterskan ansåg att det inte behövdes. Det ansågs vara lättare för kvinnan att komma över våldtäkten då hon inte skulle ha sex med män.
Självklart är det inte så att det bara finns negativa erfarenheter av vården men det är lätt hänt att man som hbt- person känner sig kränkt då till exempel information ofta vinklas enligt ett heteronormativ. Till exempel så är formulär ofta utformade efter maka/make och så vidare.
Det krävs att personal precis som i genusperspektiv också utbildas i hbt-perspektiv, att människor inte bara lever tillsammans som kvinna och man. Det krävs också att forskning även baseras på ett hbt-perspektiv och att transpersoner får rätt till könsbyte utan kostnad.
Personer av samma kön som lever tillsammans som par har idag väldigt begränsade rättigheter eller möjligheter att få barn. Ett vanligt argument till detta är att det finns en risk för barnets välmående på grund av mobbing eller dylikt, men det är bara ytterligare ett bevis på att hela samhället måste förändras.
Kampen för homo-, bi- och transpersoners rättigheter måste vara en del i kampen för socialism, därför kommer Rättvisepartiet Socialisterna som alltid att ha en röd del i Pride-paraden.
Lina Thörnblom
