
FILM |
Titel: Blood diamond Regi: Edward Zwick I rollerna: Djimon Hounsou, Leonardo DiCaprio, Jennifer Connelly m fl. |
Filmen Blood diamond utspelar sig år 1999 i ett härjat Sierra Leone, där handeln med diamanter är en avgörande inkomstfaktor för kriminella gäng.
Rebellarmén Revolutionary United Front, RUF, ligger i väpnad konflikt med regeringen sedan 1991 (konflikten avslutades 2001 i nederlag för rebellerna. I valet 2002 fick RUF knappt 2 procent av rösterna.).
RUF saknade en vägledande ideologi eller religion. De var endast i opposition med regeringen. RUF använde sig av rena ligistmetoder för att rekrytera soldater och även arbetare till diamantutvinningen.
I filmens inledning presenteras en familj som bor i en hydda. Äldsta sonen ska bli doktor och på morgonen följer pappa Solomon honom till skolan, men då kommer RUF och plundrar byn. Hela familjen tillfångatas och Solomon skickas till ett arbetsläger som han lyckas fly ifrån. Sonen kidnappas och hjärntvättas till att bli barnsoldat. Mamman och döttrarna flyr till ett flyktingläger. I kontrast till detta, sitter europeiska politiker och kapitalister och diskuterar om diamanternas betydelse i världspolitiken.
Hela filmen handlar om Solomons försök att återförena familjen. För att nå sitt mål tvingas han samarbeta med diamantsmugglaren Danny och den undersökande journalisten Maddy. Maddy vill skriva ett avslöjande reportage om marknadens hantering av diamanter från konfliktzoner och Danny vill komma åt en diamant som Solomon hittade under sin tid i fångenskap.
Manuset känns som en tonårsroman, där allting faller på plats och har sin förklaring. Det är mycket våld och droger. Den svarta mannen framställs som inkapabel att finna sin familj utan den vite mannens expertis och kontakter i den vita världen. För att använda ett citat från filmen: ”Without me you’re just another black man in Africa” (Utan mig är du bara en svart man i Afrika).
Stannar vid klyschor
Blood diamond lyckas måla upp en världsbild där girighet är drivkraften som styr. I dialogerna märker man en bitterhet över världens strukturer och sveket mot den lilla människan.Men man vågar aldrig ta hela steget ut, utan stannar mest vid inarbetade klyschor och det blir aldrig någon stimulerande diskussion mellan karaktärerna. Filmen vågar dock ironisera över kapitalismens rovjakt på olja och menar att Sierra Leone skulle ha ännu värre problem om man hittade något av den varan.
Handlingens Hollywoodkaraktär syns i blandningen mellan action och äventyr och i hyllandet av individuella prestationer – det nödvändiga martyrskapet finns givetvis med.
Sensmoralen tycks vara att alla människor i grunden är goda, men har hamnat fel på grund av omvärlden.
Jag rekommenderar alla som vill se vacker natur och en relativt nyskapande film att hyra Blood Diamond. Den kan väcka intresse för rovjakten som världens kapitalister bedriver i Afrika och ska inte nedvärderas helt för sin bristande systemkritik.
Felix Englén