Howard Zinn 1922-2010

2010-03-24 15:05:59




Den amerikanska vänstern har förlorat en av sina största samtida röster med Howard Zinns bortgång vid 87 års ål­der i slutet på januari.

Zinn är kanske bäst känd för sin bok A People’s History of the United States (Det amerikanska folkets historia), men hans årtionden långvariga förfat­tarskap och politiska aktivism gjorde honom till en ovärderlig tillgång för sociala rättviserörelser långt innan bo­ken publicerades.
På 1960-talet gav han ut SNCC: The New Abolitionists, en rapport ifrån den framväxande medborgarrätts­kampens frontlinje, och Vietnam: The Logic of Withdrawal, i ett antal publika-tioner där han utmanade militarism och imperialism.
Zinn skrev också Emma, en pjäs om anarkisten Emma Goldman, och den under åratal populära Marx in So­ho, i vilken Marx förs tillbaka till de levandes värld i Soho, New York, i en reflektion över de socialistiska idéernas relevans i dagens värld.

Howard Zinn var emellertid mer än bara en akademisk författare. Ett av hans mer kända citat – ”Det som spelar roll är inte vem som sitter i Vita huset. Det som spelar roll är vem som sätter sig” – är en illustration så god som någon av hans väldigt verkli-ga hängivenhet för aktivism och kampen för en bättre värld.
Zinn föddes i New York år 1922 som sonen till judiska arbetarklassimmigranter. Efter att ha gått ut gymna-siet började han jobba på Brooklyn- varvet, där han snabbt blev känd bland de fackliga gräsrötterna på golvet för sin agitation bland sina arbets­kamrater.
Under andra världskriget tjänstgjorde han i USA:s flygvapenstyrkor som bombflygare; särskilt ett uppdrag markerade det första användandet av napalm i en militär operation. Hans erfarenheter skapade hans senare opposition mot krig – han skulle ofta komma att påpeka att myten om det ”goda kriget” mot fascismen var fullständigt inkompatibelt med USA:s våldsamma främjande av de egna politiska och ekonomiska intressena.
Zinns militära tjänstgöringstid gjorde det möjligt för honom att bör­ja studera på college på ett regeringsstipendium; han tog examen i historia på New York-universitetet. År 1956 anställdes han som lärare på Spelman College, ett universitet som grundats för svarta kvinnor i staden Atlanta i Georgia.
Han och hans fru Roslyn blev vittnen till den tidiga medborgarrätts­kampen och åtskilliga av de studenter han gav råd i samband med undervisningen på Spelman gick vidare till att grunda Student Non-Violent Coordinating Committee, en av de första organisationerna att ta ledningen på riks- planet i denna kamp.

Efter att ha fått sparken för sitt stöd till studenterna mot collegeadministrationen flyttade Howard och började jobba på Bostons universitet, där han drogs in i rörelsen mot Vietnamkriget.
Zinn besökte Hanoi 1968 just precis då nordvietnameserna lanserade Tetoffensiven; hemma i USA hjälpte han till med att publicera Pentagonpapperen – dokument som kritisera­de kriget inifrån USA:s regering och som senare läcktes ut till yttervärlden av en person på insidan.
Zinns tidstypiska osjälviskhet vacklade i likhet med hans krigsmotstånd aldrig någonsin under hela hans liv. Han var alltid glad åt att låna ut sin röst som språkrör för all möjlig kamp – som till opposition mot dödsstraffet och maktmissbruket inom domstolsväsendet, till försvar av fackliga rättigheter, eller som talesperson för offer för regeringsförtryck.
Även under de mörka dagarna un­der Reagan och Bush den äldre utgjorde Zinn ett klart och tydligt ex- empel på motståndsviljan mot förtryck och för idén om att vanligt folk har en chans att förbättra världen ge­nom kamp.
Utöver detta lärde han oss dessut­om att seger i de stora striderna bara är möjliga därför att de små föregåen-de striderna har utkämpats – att det här och nu har betydelse vad ­individer och små grupper gör för att gå emot orättvisor och organisera för framtiden.

Med hans egna ord: ”Att vara förhoppningsfull under dåliga tider är inte enbart romantiska dumheter. Det är baserat på att den mänskliga historien inte bara är en historia om grymheter, utan också om medkänsla, upp- offringar, mod, vänlighet.
Vad vi väljer att framhäva i denna komplexa historia kommer att avgöra våra liv. Om vi bara ser det värsta förstör det vår kapacitet att göra något. Om vi kommer ihåg de tider och platser – av vilka det finns så många – där folk har betett sig på ett lysande sätt, så ger detta oss kraft att agera och ger oss åtminstone möjligheten tippa denna världens gång åt ett annat håll.
Och om vi faktiskt agerar, i aldrig så liten skala, så kommer vi inte att behöva vänta på någon storslagen u­topisk framtid. Framtiden utgörs av en oändlig följd av nutider och att leva här och nu som vi anser att det anstår mänskliga varelser att göra, i trots mot allt det som är dåligt runt omkring oss, är i sig självt en makalös seger.”

Jeff Skinner

Vill du hjälpa till? Offensiv och Rättvisepartiet Socialisterna behöver ditt stöd!

Coronaviruskrisen har slagit till hårt med både en hälsokris och ekonomisk kris. Hundratusentals kastas ut i arbetslöshet och osäkerhet, samtidigt som högerpolitiken har lämnat vården, äldreomsorgen och hela samhället extremt sårbart för en pandemi.

Nu mer än någonsin behövs en röst som försvarar arbetares rättigheter, kräver upprustning av välfärden och tryggare jobb istället för försämrad anställningstrygghet, fortsatta nedskärningar och marknadshyra. Som ger ett socialistiskt alternativ till kapitalismens orättvisor, klimatkris, krig och flyktingkatastrofer.

Stöd vårt arbete: Swisha valfritt belopp till 123 311 40 48. Om du vill engagera dig mer finns mer info här!