Hur stoppa EU:s lönedumpning?

2008-10-01 16:29:13




Den socialdemokratiske EU-parlamentarikern Jan Andersson (s) har fått stöd av EU-parlamentets arbetsmarknadsutskott för en förändring av EU:s så kallade utstationeringsdirektiv i ett försök att sätta stopp för lönedumpning.
Men detta kan knappast lyckas utan en massiv kam-panj från de svenska och europeiska facken, som också kan pressa Sveriges socialdemokrater att blockera Lissabonfördraget och stoppa försöken att köra över Irlands nej.

Med 38-0 och 5 nedlagda röster sa arbetsmarknadsutskottet ja till Anderssons förslag, som har kompromissats ihop av socialdemokrater och konser­vativa. Innebörden är att facken ska ha konflikträtt för att säkra sedvanlig lön och inte bara minimilön som i Lavaldomen.
På den punkten går förslaget läng­re än till exempel kompromissen i den danska Lavalutredningen, som det är stor risk att Claes Strååths pågående svenska Lavalutredning, som ska vara klar den 15 december, kommer att kopiera.

Enligt den danska utredningen ska facken ha rätt till konfliktåtgärder för kollektivavtal. Men det ska bara gälla för minimilöner som tecknats av ”de mest representativa arbetsmarknadsparterna”, som Gösta Torstensson i Folkrörelsen Nej till EU skriver.   
”Accepterar vi minimilöner befinner vi oss på ett sluttande plan”, kommenterar Finn Sörensen från ”danska metall”, som heter Tre F Industri og Service.
LO-ledningen i Sverige hoppas att en kombination av Jan Anderssons förslag till ändringar i EU:s utstationeringsdirektiv och ett nytt juridiskt bindande socialt protokoll som föreslås av Europafacket tillsammans med Strååths Lavalutredning ska ge tillräckligt skydd mot lönedumpning.
Jan Andersson hoppas att hans förslag ska få stöd av hela EU-parlamentet, trots bastant majoritet för partier till höger om s.
Nej till EU är dock mycket skeptisk till möjligheten att ändra direktivet även om Anderssons förslag också antas av parlamentet.

Ett ”initiativbetänkande” som detta kan inte utmynna i lagändringar om inte EU-kommissionen själv nappar på förslaget.
Även om Jan Andersson och Europafacket hoppas få stöd av några vänner i kommissionen så välkomnade kommissionen genom dess företrädare Armindo Silva så sent som den 25 juni Laval-, Rüffert- och Luxemburgdomarna. Och även om ett ändringsförslag mot förmodan skulle tas upp av kommissionen så måste det sedan godkännas av både en kvalificerad majoritet i ministerrådet och en majoritet i parlamentet.
En blockerande minoritet kräver idag 91 röster. Under behandlingen av Lavalmålet i European Court of Justice ingrep Storbritannien, Lettland, Estland, Litauen, Polen och Tjeckien, som tillsammans har 83 röster, aktivt mot de svenska facken. Enligt Nej till EU skulle det räcka med att de får stöd av antingen Rumänien eller Bulgarien för att stoppa ett eventuellt förslag om lagändring av direktivet.
LO-toppen och Europafacket, där Vanja Lundby Wedin är ordförande, har hittills vägrat att presentera sina krav på en ändring av utstationerings­direktivet och ett nytt socialt protokoll som ett villkor för ett ja till Lissabonfördraget. Därmed går de emot en stark opinion inom både Byggnads, flera LO-distrikt och socialdemokratiska arbetarkommuner.
Socialdemokraterna och till och med en fronderande minoritet av des­sa kan, med stöd av v och mp, stoppa eller blockera Lissabonfördraget, då ett ja till detta kräver tre fjärdedels majoritet i Sveriges riksdag. Att socialdemokraterna över huvud taget kan se Lissabonfördraget med sin utmanande centralisering av makten till ett nyliberalt, högerdominerat, alltmer militariserat och imperialistiskt EU som ett framsteg är ett monumentalt bevis för dess högervridning.

LO-ledningen och Europafacket påstår mot bättre vetande att Lissabonfördraget stärker de fackliga och andra demokratiska rättigheterna ge­nom att dessa görs juridiskt bindande genom den särskilda Rättighetsstadgan. Men som till exempel s-bloggaren Bo Widegren förtjänstfullt visat slår Lissabonfördraget tydligt fast att detta ska ske på de villkor och inom de gränser som fastställs i fördragen. Därmed förblir kollektivavtalsrätten och fackens rätt till stridsåtgärder, liksom alla andra demokratiska rättigheter, underordnade marknadens fria rörligheter.
Var Europas arbetare står har visats i de folkomröstningar som tidiga-re genomförts i Frankrike och Hol- land och nu senast på Irland.
Septemberalliansen har i ett brev till Byggettan manat byggfacken och LO-distriktet i Stockholm att ta initi­ativ till en massiv demonstration mot att Sverige den 20 november ska underteckna Lissabonfördraget.

Arne Johansson

Vill du hjälpa till? Offensiv och Rättvisepartiet Socialisterna behöver ditt stöd!

 

Med reaktionär blåbrun högerregering och otaliga kapitalistiska kriser behövs mer än någonsin en röst som försvarar arbetares rättigheter, bekämpar rasism och sexism, kräver upprustning av välfärden och tryggare jobb istället för försämrad anställningstrygghet, fortsatta nedskärningar och marknadshyra. Som ger ett socialistiskt alternativ till kapitalismens orättvisor, klimatkris, krig och flyktingkatastrofer.

Stöd vårt arbete: Swisha valfritt belopp till 123 311 40 48. Om du vill engagera dig mer finns mer info här!