Hyresgästerna i 173 lägenheter på Åmmebergsgatan i Hagsätra i Stockholm känner sig grovt kränkta av det så kallade samrådet inför Svenska Bostäders planerade renovering av deras lägenheter.Till skillnad från hyresgästerna i Husby är det ingen som ifrågasätter att det är nödvändigt med stambyten i deras trevåningshus som är byggda så tidigt som 1959.
– Vad vi säger nej till är den massiva och oacceptabla hyreshöjningen på 46-49 procent för en standardtrea, säger Fadia Bofacher, Ludmilla Cruz och Dick Svensson till Offensiv.
Att hyresgästerna i alla 112 lägenhe-ter utom en som de talat med skrivit på protestlistor mot chockhöjningarna av hyrorna med 2 221 kronor för en trea som idag har en månadshyra på 5 100 kronor och 2 652 kronor för en fyra (efter avtrappade rabatter under de fem första åren) var inget man brydde sig om.
Ett 30-tal lägenheter står redan tomma efter hyresgäster som föredragit att flytta och de andra har man inte kunnat nå.
Fadia Bofacher, som själv deltog i samrådsgruppen, berättar att hyresgästerna hela tiden pratade ekonomi och ville välja åtgärder som inte var så ekonomiskt påfrestande.
Särskilt de äldre och barnfamiljerna uttryckte sig också starkt emot att vara tvungna att evakueras under sex månader. Att SB planerat att tapetsera och byta golv i alla lägenheter var heller inget som godkändes vid samrådsmötena, eftersom många renoverat och tapetserat själva till mycket lägre kostna- der och vill behålla sina charmiga 50-talskök.
Mycket annat, som renovering av fasader, fönster, tak, balkonger och gårdar anser hyresgästerna vara underhåll som de inte ska behöva betala för.
”Protokollen återspeglade inte vad som sades på mötet. Svenska Bostäder var inte alls lyhörda… Svenska Bostäder förbjöd oss att prata pengar på mötet”, står det i ett upprört protestbrev från de boende på Åmmebergsgatan till Hyresgästföreningen, med kopior till både Hyresnämnden och till ytterstadsborgarrådet Joakim Larsson (M) och Socialdemokraternas bostadspolitiker Teres Lindberg i SB:s styrelse, som ingen av dem ens har behagat att besvara.
– Var är alla pengar som har avsatts till underhållet under alla dessa år?, frågar sig Dick Svensson.
– Det här är ett krig mot oss små människor som skapar stora klasskillnader, det är absolut det värsta. Och var ska våra barn ha råd att bo i framtiden?, säger Fadia Bofacher, som själv har renoverat och fräschat upp hela sin lägenhet för bara fyra år sedan, med nya köksluckor och två målade rum.
För hennes del innebär inte de åtgärder som Svenska Bostäder nu planerar någon standardhöjning alls.
De tre hyresgästerna är också mycket besvikna på Hyresgästförningen, vars förhandlare hela tiden stod på SB:s sida och sa att det är ingen idé att protestera.
– Han sa att hyresgästerna aldrig vinner och att vi med 99,9 procents sannolikhet förlorar i Hyresnämnden om vi vägrar att godkänna åtgärderna.
Det är också tillsammans med starka påtryckningar på de enskilda hyresgästerna från Svenska Bostäders tjäns- temän skälet till att många har gett upp.
Detta trots att till exempel ett annat kommunalt bostadsföretag i närheten, Familjebostäder på Läggestavägen, har nöjt sig med att höja hyran med 700 kronor för stambyten och kakling av badrummet med kvarboende enligt badrumsavtalet och en etappvis renovering av tak, fasader, gemensamma utrymmen och gårdar.
Allt fler liknande strider väntar i landet när renoveringen av miljonprogrammet rycker närmare, samtidigt som hyresrätter skattediskrimineras med 2 000 kronor i månaden per 100 kvadratmeter jämfört med villor och bostadsrätter. Med hyreshöjningar och straffbeskattning i denna storleksordning hotar, som Rättvisepartiet Socialisterna har varnat för, en gigantisk fat- tigdomsfälla alla hyresgäster som inte har råd att köpa sin bostad.
Arne Johansson
