Den livsfarliga kapitalismen

2010-11-10 14:18:12




Rekordmånga skyddsombud använder sin lagliga rättighet att påverka arbetsmiljön. Vid nära 300 tillfällen har ombuden anmält försumliga arbetsgivare till Arbetsmiljöver- ket.

Rätten att stoppa arbetet genom skyddsstoppsparagrafen har skyddsombuden hittills i år använt 60 gång­er. Vilket är en avsevärd ökning, med 71 procent, jämfört med samma peri­od förra året. Detta för att arbetsgivarna har blivit slarvigare med sitt ar- betsmiljöansvar.
Även Arbetsmiljöverket agerar allt oftare mot arbetsgivare. Hittills i år har 206 ärenden lämnats till polis och åklagare för åtalsprövning, mot 170 förra året.
Det märks också i statistiken öv-er antalet anmälda arbetsmiljöbrott, som har ökat med en tredjedel i år.
Arbetsmiljöverket uppskattar att arbetsskador kostar omkring 15 miljarder kronor bara inom offentliga sektorn. I beloppet ingår kostnader för socialförsäkringen, men också Arbetsmiljöverkets förebyggande arbetsmiljöarbete, sjukvård för arbets- skadade och kostnader inom rättsväsendet. Men enligt professor Eskil Wadensjö vid Stockholms universitet är de samhällsekonomiska kostnader­na betydligt större.
I andra EU-länder har man uppskattat prislappen till 3-4 procent av den samlade ekonomin. I Sverige skulle det innebära omkring 100 miljarder kronor i totala kostnader för arbetsskadorna.

– Vi spekulerar i att den ekonomiska krisen möjligen kan ha påverkat företagen. Man slarvar och lägger inte ner pengar på arbetsmiljö, säger Mats Palm, chefsåklagare, till Du & jobbet.
– Vi kan se att i högkonjunktur – när tempot, stressen och kravet på att leverera ökar – är vi mer benägna att ta risker. Så ser det ut generellt sett men vi måste analysera om det är mer branschrelaterat, sa Håkan Olsson på Arbetsmiljöverket till Svenska Dagbladet den 24 maj.
Så både högkonjuktur och lågkonjuktur leder till fler arbetsskador och dödsfall? Intressant. Men den grundläggande frågan om arbetsplatsernas klimat avgörs inte av det. Sanningen är att antalet arbetsplatsolyckor stadigt minskade från år 1956 till 2001, från 400 dödsfall per år till 56. Sedan dess har dödsfallen ökat igen. Frågan om arbetsmiljö är en fråga om styrke-förhållandet mellan arbete och kapital.
När arbetarna får makten att påverka sina egna arbetsuppgifter och sitt eget arbetstempo, samt att personalgruppen får ett gemensamt större ansvar att organisera sitt arbete, minskar skadorna. Ökningen av antalet dödsfall, olyckor och rättsliga prövningar mot vårdslösa chefer är en naturlig följd av att det blir kallare på den svenska arbetsmarknaden.

Capitalism kills – kapitalismen dödar. Svenska arbetsplatser har fastnat i en negativ trend under flera årtionden: färre får göra mer och kritik från både arbetare och skyddsorganisationerna tystas ner och leder till repressalier, lagen till trots.
En bred arbetsmiljökampanj från fackens sida förutsätter ökat engagemang på alla arbetsplatser och går hand i hand med offensivare krav i avtalsrörelserna samt i den dagliga verksamheten.
Priset för kapitalismens kris, hårdare arbetsklimat och flatare fack är att arbetsskadorna och dödsolyckor­na på arbetsplatserna för första gång­en i modern historia ökar.
Var det vad som avsågs när arbets-miljölagens portalparagraf skrevs år 1977?
”Arbetsmiljön skall vara tillfredsställande med hänsyn till arbetets na­tur och den sociala och tekniska ut- vecklingen i samhället”, heter det i AML (arbetsmiljölagen) kap 2, § 1. Hänsyn till den sociala utvecklingen i samhället. Det är inte utan ironi som denna lagparagraf har infriats på 2000-talet. Nu när våra sociala rättigheter rullas tillbaka, rullas också arbetsmiljön tillbaka.
”Sverige räknas som världsledande inom arbetsmiljö. Ändå är flera sven­ska arbetsplatser förenade med direkt livsfara för arbetstagarna. Hittills i år har 19 personer avlidit på arbetet”, tvingades Svenska Dagbladet konstatera i maj. Antalet arbetsskador har ökat med över 11 procent bara de första två kvartalen, och dödsfallen stiger. ”Ett misslyckande”, säger Arbetsmiljöverket.

LO har en nollvision vad gäller dödsfall på jobbet. De som känner till farorna och blir tvungna att arbeta med dem varje dag, de riktiga experterna, är de som jobbar på arbetsplatserna och deras skyddsombud. Men hur ska en nollvision uppnås under en period där yttrandefriheten på arbetsplatserna i allmänhet och fackliga rättigheter i synnerhet ifrågasätts i allt högre grad?
Bara genom att sätta oss i respekt hos arbetsgivarna kan vi tvinga dem att lyssna på oss. Arbetsmiljön är alltid bättre där arbetare och fack har större inflytande.
Om nollvisionen har som syfte att inte bara arkiveras på en dammig hyl­la, utan faktiskt uppnås, måste personaldemokratin och arbetarnas makt i företagen upp på den fackliga dagordningen igen.

Bilbo Göransson
klubbordförande i Kommunal Hässelby-Vällingby och huvudskyddsombud

Vill du hjälpa till? Offensiv och Rättvisepartiet Socialisterna behöver ditt stöd!

Coronaviruskrisen har slagit till hårt med både en hälsokris och ekonomisk kris. Hundratusentals kastas ut i arbetslöshet och osäkerhet, samtidigt som högerpolitiken har lämnat vården, äldreomsorgen och hela samhället extremt sårbart för en pandemi.

Nu mer än någonsin behövs en röst som försvarar arbetares rättigheter, kräver upprustning av välfärden och tryggare jobb istället för försämrad anställningstrygghet, fortsatta nedskärningar och marknadshyra. Som ger ett socialistiskt alternativ till kapitalismens orättvisor, klimatkris, krig och flyktingkatastrofer.

Stöd vårt arbete: Swisha valfritt belopp till 123 311 40 48. Om du vill engagera dig mer finns mer info här!