Hyresgästföreningen 100 år – del 2

2017-08-24 20:27:47


Gårdsfest efter segern på Olskrokskonflikten.

Hyresstegringslagen, som hade tillkommit år 1917, försvann sex år senare 1923 och därmed försvann också allt skydd för hyresgästen. Den enskilda hyresgästen var rättslös bortsett från stödet från den organiserade arbetarklassen inom folk- och arbetarrörelsen. Bostaden var en fråga om tillgång och efterfrågan.

Då hyresgäströrelsen växte fram var 60 procent av lägenheterna i Göteborg på ett rum och kök. På 1920-talet saknade 60 procent av barnen egen säng. Det fanns inte rinnande vatten, utan istället använde man en gemensam brunn på gården. Trots bostadsbristen byggdes bara 300 lägenheter mellan åren 1915 och 1922.
Nästan alla hyresgäster bodde trångt i lägenheter med låg standard. Av 31 000 lägenheter i Göteborg med ett rum och kök år 1930 fanns det bara 150 som dessutom hade bad- eller duschrum.
Den sociala situationen och bostäderna var rena hälsofaran.
”Vad som grep mig mest var att se hur ingrodda människorna var i smutsen och fattigdomen. Vi anordnade gårdsmöten i de fattigaste stadsdelarna, men människor kom inte”, citeras Sven Backlund år 1982 i HCF 60 år.
”Inom hyresgäströrelsen upplevde jag den ohyggliga klasskillnad som består även inom det svenska samhället”.
Det var bara en liten grupp resursstarka som skulle tjäna på att orättvisan bestod.

Hyresgästföreningen tog beslutsamt striden för att bostad skulle bli en social rättighet och kämpade för att företräda kollektivet mot fastighetsägarna. Dess främsta vapen var solidariteten och stridsberedskapen. Den aktivitet och det mod som uppvisades av rörelsens pionjärer förde människor samman, inte bara de mest drabbade.
År 1922 hade Hyresgästföreningarna i Göteborg blivit så många att behovet av samordning hade vuxit fram. Det året bildades Hyresgästföreningarnas Centralförsamling, vars uppgift blev att bygga organisationen i arbetarstadsdelarna. Vid Centralförsamlingens årsmöte 1923 föreslog man sedan att bilda ett riksförbund.
År 1923 gick åtta Hyresgästföreningar runt om i landet samman och bildade Hyresgästföreningarnas riksförbund. Till förbundsordförande valdes Anders Svahn från Göteborg, men kommande år ersattes han av kommunisten Otto Grimlund som sedan satt kvar som ordförande fram till år 1936.
”Det var i Göteborg det började. Här stod rörelsens vagga. Härifrån kom signalerna om en organisation för hela landet”, skrev Clarence Johansson i HCF 60 år.
Det var i Göteborg som de flesta människorna vräktes och därmed också där de hårdaste striderna stod. Det största och principiellt avgörande slaget kom att stå i Göteborg i Olskroken.
Inom Hyresgästföreningen i Göteborg krävde en att samhället skulle ta det sociala ansvaret att ge varje familj en tillräckligt stor bostad med bra standard. I den situationen kom Hyresgäströrelsen att visa vägen genom Hyresgästernas sparkasse- och byggnadsförening (HSB). Från Stockholm kom idén om att bygga och förvalta lägenheter själva eftersom ”hyresvärdarna har visat att de inte klarar av det”. Tanken på en egen byggnadsverksamhet diskuterades även på allvar inom Olskrokens Hyresgästföre-
ning redan under våren 1923. Det var så HSB bildades år 1924.
Sven Backlund var redaktör på Ny Tid år 1924 och skrev: ”Det kom till allvarliga sociala konflikter i Göteborg i samband med våra omfattande blockader, men genom att vi samtidigt byggde och oavbrutet arbetade på att hålla byggnadskostnaderna nere vann vi allmänhetens förtroende”.

År 1923 var på många sätt ett viktigt år för Hyresgästföreningen. Den 24 maj 1923 kom frågan om ett eget politiskt organ för Hyresgästföreningen och tidningen Hyresgästen föddes. För att underlätta situationen och besvara borgarpressens attacker hade behovet av ett eget politiskt organ, en partipolitiskt obunden tidning, vuxit fram. Tidningen Hyresgästen spelade därefter en avgörande roll i uppbygget av Hyresgästföreningen, i att skapa opinion och sprida information.
Hyresgästföreningen kämpade inte bara för bra bostad åt alla till en rimlig kostnad, utan tog även kampen på ett brett samhällsfält.
Under hela 1920-talet pågick hyresstrider och år 1926 samlade Hyresgästföreningen in 100 000 namn med krav på en ny hyreslag.
Under 1920- och -30-talet skedde en rad öppna konflikter mellan hyresgäster och fastighetsägare. Blockadvapnet var den vanligaste konfliktåtgärden och mycket effektiv. Den största striden utkämpades år 1936-1937 mellan husägare och hyresgäster i Olskroken. Konflikten blev en kraftmätning, men det fanns flera liknande strider som visar på den solidaritet som rådde inom rörelsen.
”Kampen behövde föras på flera fronter. Opinionsbildning och agitation behövdes för att lägga grunden till samhällsförändringar i hyresgästernas intresse”, skriver Lars Anderstig i HCF 60 år.

Den klassiska Olskrokenkonflikten år 1936-1937 blev den största striden i Hyresgästföreningens historia. Hyresgästföreningen hade 900 hyresgästers fullmakt att blockera fastighetsägarna som vräkte 250 familjer, närmare bestämt 1 000 personer. Hyresgästföreningen ordnade med ersättningslägenheter till samtliga under hela den fyra månader långa striden.
Mellan åren 1913 och 1933 hade fastighetsägarna gjort sju miljoner kronor i vinst, vilket var otroliga summor på den tiden. Detta kombinerat med eftersatt underhåll gjorde att Hyresgästföreningen krävde renovering och hyressänkning.
Fastighetsägarna svarade med vräkning den 21 oktober 1936. Men Transportarbetarförbundet försatte vräkningen i blockad och ingen arbetare åtog sig att utföra uppgiften. Dagen efter anlände tre strejkbrytare, men möttes av 2 000 personer från arbetarleden med bestämda blickar och armarna i kors. Strejkbrytarna försvann snabbt från platsen.
Domstolen beslutade att vräkning skulle genomföras och nio stadstjänare kallades ut i tvångskommendering. 250 familjer, (omkring 1 000 personer) sattes på gatan, men fick hjälp av Hyresgästföreningen. Att föreningens resurser räckte till detta var tack vare solidariteten inom hyresgäströrelsen och fackföreningsrörelsen och de insamlingar det skapade. Till exempel såldes knappar med texten ”Solidaritet ger seger” till förmån för familjerna.
Striden var så omfattande att en förlikningskommitté utsågs. Den 1 maj 1937 avblåstes striden efter fyra månader. De flesta hyresgäster återvände tillbaka och kunde glädjas av nymålade och tapetserade väggar i renoverade lägenheter med lägre hyra.
Olskroken blev en seger på flera fronter. Hyresgästföreningen var erkänd som part på bostadsmarknaden. Efter Olskrokenkonflikten har Hyresgästföreningen fått utkämpa en lång rad viktiga strider.

Hyresgästföreningens arbete har inte bara handlat om bostadspolitiska eller sociala frågor, utan även kopplats till den internationella arbetar- och solidaritetsrörelsen.
När inbördeskriget i Spanien rasade deltog Hyresgästföreningen i solidaritetsarbetet som samlade in pengar och förnödenheter till Spaniens folk och de internationella brigaderna. Man organiserade marscher mot nazismen i Tyskland och fascismen i Spanien.
Under andra världskriget då Norge och Danmark ockuperades av nazisterna organiserades solidaritetsåtgärder med de norska och danska broderfolken.
Hyresgästföreningens historia är mer än några stridbara och färgstarka ledare. Det är en historia av tusentals hjältar vars namn inte har nått historieböckerna. Visionerna knöts samman med ett handfast handlande och kulminerade i de stora hyreskonflikterna, strejkerna och blockaderna som gav ett eko i hela landet. Men för rörelsens pionjärer handlade det också om studier, diskussioner och bygget av ett annat samhälle.
Den radikalisering som präglade hela samhället avspeglades också inom Hyresgästföreningen. Studiecirklar, kurser, möten, konferenser och föreläsningar skulle fördjupa kunskaperna i bostadspolitik och organisering, men också om ett alternativt samhällssystem. Sven Backlund konstaterade: ”Vi vågade drömma om det nya samhället, vars hela arkitektur skulle återspegla det mänskliga. Vi såg i de unga planarkitekterna framtidens socialister”. ■


Vill du hjälpa till? Offensiv och Socialistiskt Alternativ behöver ditt stöd!

 

Med reaktionär blåbrun högerregering och otaliga kapitalistiska kriser behövs mer än någonsin en röst som försvarar arbetares rättigheter, bekämpar rasism och sexism, kräver upprustning av välfärden och tryggare jobb istället för försämrad anställningstrygghet, fortsatta nedskärningar och marknadshyra. Som ger ett socialistiskt alternativ till kapitalismens orättvisor, klimatkris, krig och flyktingkatastrofer.

Stöd vårt arbete: Swisha valfritt belopp till 123 311 40 48. Om du vill engagera dig mer finns mer info här!