foto: Steve Evans / Flickr CC
Inga omsvängningar till en värdig flyktingpolitik med nuvarande regering.
S-MP-regeringens högergir i flyktingpolitiken har stött på kraftigt motstånd på gatorna och från i princip alla remissinstanser. Nu väljer regeringen att backa i ord, men den brutala politiken med det uttalade syftet att skrämma bort flyktingar kvarstår.
Regeringens nya flyktingpolitik, som alla riksdagspartier utom Vänsterpartiet står bakom, är den största attacken på asylrätten under modern tid. Sverige lägger sig på EU:s miniminivå vad gäller flyktingars rättigheter med det uttalade syftet att minska antalet asylsökande som söker sig till Sverige. Det handlar bland annat om tillfälliga uppehållstillstånd som huvudregel (ett alternativt tre år) och begränsningar av anhöriginvandring och försörjningskrav för att få återförenas med familjemedlemmar i Sverige.
Parallellt med en stark indignation bland breda opinionslager har tunga remissinstanser riktat dräpande kritik mot regeringens förslag. 22 av 22 remissinstanser har sågat det. Här är ett axplock av kritiken:
- Förvaltningsrätten i Göteborg anser att förslaget är ett hastverk, att kostnaderna för asylprövning och mottagande antagligen inte minskar och att det är oklart om förslagen är förenliga med internationell- och EU-rätt.
- Förvaltningsrätten i Stockholm är frågande till hur förslagen förhåller sig i förhållande till barnkonventionen, som är på gång att föras in i svensk lag, och varnar för att skyddsbehövande kan riskera att utvisas när det tillfälliga uppehållstillståndet har gått ut.
- Även FN:s flyktingorgan UNHCR kritiserar förslaget för att inte leva upp till internationella åtaganden och barnkonventionen.
- Amnesty International menar att regeringens förhoppning om att andra länder ska ta mer ansvar inte har infriats, utan snarare tvärtom och skriver: ”Förslaget är i sin helhet kontraproduktivt och skulle komma att leda till mycket stort mänskligt lidande, stora kostnader för samhället däribland myndigheter som Migrationsverket, migrationsdomstolarna samt skolan och vården. En etablering i samhället i stort och på arbetsmarknaden försvåras, och omöjliggörs helt i vissa fall.”
- TCO kritiserar kravet på arbete för permanent uppehållstillstånd för att driva flyktingar i händerna på skrupelfria arbetsgivare. Liksom Arbetsförmedlingen varnar TCO för att flyktingar med hög utbildning kommer att ta första bästa jobb istället för att komplettera eller validera sin utbildningen för mer kvalificerade bristyrken.
- Justitiekanslern kritiserar regeringen för att inte ha utrett konsekvenserna av förslaget.
Regeringen har under trycket från opinionen och tunga remissinstanser gjort kosmetiska revideringar av förslaget. Tillfälliga uppehållstillstånd för gruppen alternativt skyddsbehövande förlängs från tolv till tretton månader och flyktingar under 25 år undantas från kravet på arbete för permanent uppehållstillstånd. Det går knappast att tala om några betydande mildringar av åtstramningen, snarare handlar det om att regeringen låtsas lyssna.
Dessutom ställer regeringen behövande grupper emot varandra när antalet kvotflyktingar ska minskas till förmån för ett begränsat antal anhöriginvandrare. Samtidigt är Moderaterna på krigsstigen för att vinna tillbaka väljare från Sverigedemokraterna genom att kritisera regeringens förslag för att inte vara tillräckligt hårt.
Miljöpartiets paradgren är att låtsas vara i opposition mot sin egen regeringspolitik. Språkröret Gustav Fridolin rasade över sin egen politik och kallade åtstramning av flyktingpolitiken för ”kontraproduktiv” och att den kan få ”fruktansvärda konsekvenser”. Ytterligare ett magstarkt hyckleri stod MP:s migrationspolitiska talesperson Maria Ferm för när hon efter regeringens brutala åtstramning föreslog att Sverige ska ta initiativ till en FN-konferens om asylrätten. Är tanken att konferensen ska handla om hur regeringar effektivast ska stoppa flyktingar?
Regeringens historiska åtstramning av flyktingpolitiken har väckt ett för tillfället politiskt och organisatoriskt svagt motstånd bland breda skikt av allmänheten. Folkkampanj för Asylrätt är ett utmärkt initiativ med potentialen att, likt flyktingamnestirörelsen för drygt tio år sedan gjorde, klä av etablissemangets retorik och tvinga fram eftergifter.
Den brutala flyktingpolitiken är en integrerad del av högerpolitiken över hela Europa med syftet att rikta bort fokus från de rikas rofferi och skattesmitning genom att misstänkliggöra människor på flykt. Därför behöver asylrörelsen utmana högerpolitiken och visa på att pengarna finns för att tillgodose både välfärd för alla och asylrätten genom att tvinga de rika och storföretagen att stå för notan. ■
