Den så kallade jobb och -utvecklingsgarantin som borgarna vill införa låter ju bra om det vore så att det gick ut på att skapa jobb. Men sanningen är att det inte handlar om att skapa jobb utan snarare att skapa en låglönemarknad.Regeringen påstår att ”den reformpolitik som föreslås kommer att minska arbetslösheten rejält”. Jobbgarantin går ut på att långtidsarbetslösa som inte hittat ett jobb på 300 dagar ska förpassas till en jobbgaranti och då arbeta för 65 procent av sin tidigare lön.
”Jobbgaranti”…
För ungdomar under 25 år införs en särskild jobbgaranti som ersätter dagens kommunala ungdomsprogram och ungdomsgarantin.Den lön som erbjuds här är 393 kronor om dagen vilket innebär ett heltidsarbete för 7 860 kronor i månaden. Nekar man att ta dessa jobb förlorar man rätten till ersättning.
Reinfeldtregeringen kanske lyckas med att ”minska arbetslösheten rejält” genom att få ner siffrorna men är det till dessa löner folk ska jobba och på dessa löner som folk ska klara sig?
Situationen liknar allt mer den i Tyskland och de så kallade 1 euro- jobben. För att behålla rätten till försörjningsstöd tvingas man jobba för 1 euro i timmen och tackar man nej till ett sådant arbete dras ersättningen in.
…till slavlöner
Borgarna vill alltså tvinga arbetslösa att jobba för slavlöner, de vill med sin klasspolitik skapa en svältlönesektor. Genom att tvinga arbetslösa att arbeta till låga löner kan de samtidigt pressa ned alla arbetares löner.Men om det nu går att ordna arbete med hjälp av jobbgarantin, då borde det väl gå att skapa samma arbeten, fast med riktiga löner som man kan leva på?
Johannes Lundberg
