Den iranska regimens repression mot arbetaraktivister som vågar kämpa för sina och andras rättigheter ökar återigen. Samtidigt har arbetarorganiseringen ökat såväl underjordiskt som halvt öppet och på flera arbetsplatser deklarerar man att det har bildats fackföreningar, trots att detta är strängt förbjudet.På ett stormöte med 2 000 sockerarbetare bildade man sin egen fackföre-ning mitt under pågående strejk i maj. Den brutala repressionen från regeringen har i vissa fall varit fruktlös och inte kunnat stoppa strejker och arbetarkamp, medan den på andra håll har lyckats slå tillbaka arbetarna och avbryta strejker och protester.
Under sommaren har vi sett den massiva uppvisning av ilskan, beslutsamheten och modet som präglar den iranska arbetarrörelsen.
Omkring 5 000 arbetare vid Haft-Tapeh Sugar Cane Company inledde med strejken den 5 maj en lång rad aktioner för sina rättigheter. Krav på högre löner följdes av krav på frigivandet av politiska fångar och att företrädare för regimen skulle avgå. Sockerarbetarnas kamp fick stöd och följdes av andra strejker.
Lite senare strejkade telekomarbetare i Shiraz i södra Iran mot att de under fem månaders tid inte fått ut sina löner.
Världskapitalismens kris slår också mot Iran och har en radikaliserande effekt.
I juni marscherade 8 000 arbetare bara i Mashhad mot prisökningarna. Ilskan och den ekonomiska situationen födde strejken som tog sig i uttryck i vägblockader. Strejken bröts dock våldsamt upp av kravallpolis.
Regimen har även fortsatt sina försök att med nya arresteringar och avsked knäcka den stridbara fackföre-ningen för bussförarna vid Vaheds bussbolag.
En av ledarna, Gholamreza Gholamhosseini, arresterades för två månader sedan och sitter nu fängslad i det ökända Evinfängelset. Bussförarfackets ordförande Mansour Osanloo, som tidigare suttit fängslad i Ev- infängelset men som har fått besked om förflyttning till sjukhus på grund av hjärtbesvär, har nu förflyttats – men inte till sjukhus utan till ett annat fängelse, Rajayee Shahr, i staden Karaj nära Teheran. Osanloo har suttit fängslad sedan november 2006.
Vad vi ser i Iran just nu är en ny era av arbetarkamp och ökad organisering. Arbetarklassen ser inte bara nödvändigheten av kamp utan också potentialen att vinna. Det är tydligt hur skriande behovet är av ett massarbetarparti med socialistiskt program som kan sammanlänka de olika strejkerna och protesterna till en gemensam kamp för att fälla regimen och bygga ett arbetarnas socialistiska Iran.
Kristofer Lundberg
