Regimen i Iran laddade upp med massiv repression inför förväntade demonstrationer den 1 maj. Men i många städer genomfördes ändå protester och demonstrationer. ”Första maj lyckades i Iran”, skriver facebookgruppen 25bahman, som har nästan 70 000 medlemmar. Oberoende fackföreningar i norra Khuzestan, som är landets viktigaste oljeprovins och näst viktigaste industriprovins, har rapporterat att tusentals arbetare och arbetslösa ungdomar protesterade i Ahwaz och andra städer i Khuzestan.
Regimen attackerade protesterna på 1 maj och grep Farshid Mohammadzade, Reza Gorji, Jafar Taghizade och Hamidreza Soluki, medlemmar i styrelsen för oberoende fackföreningar i Dezfoul i Khuzestan.
I Sanadaj, Saghez och andra städer i Kurdistan firades också första maj. Regimen grep den välkände arbetaraktivisten Mahmoud Salehi i Saghez och flera andra aktivister i Kurdistan på 1 maj. Salehi är på fri fot nu.
Första maj är olagligt i Iran men har en stark historisk vänstertradition. I år samlades sju oberoende arbetarorganisationer, bl a bussfackföreningen i Teheran (Syndika Vahed) och senare Haft Tape sockerbruksarbetarnas fackförening bakom ett uttalande som uppmanade arbetare att fira första maj i Iran. Bussfackets ledare Mansour Osanlou skrev ett liknande brev från fängelset.
Alla oppositionsorganisationer (från vänster till höger) gjorde uttalanden för första maj och uppmanade arbetarklassen att delta. De vet att arbetarklassen spelar en stor roll i kampen mot regimen.
Det är sant att arbetarna inte protesterade på gatorna som den 25 bahman (14 februari), men att protestera på gator är bara en metod i kampen mot regimen. Arbetarklassen har andra starka vapen, till exempel strejk. När arbetarna strejkar mot bemanningsföretag och osäkra jobb; när de strejkar för att stöda varandra, försöker de ändra situationen. Det visar att de vill vinna.
Det är möjligt om arbetarnas bygger sina egna organisationer.
Hamid Azar
