Irland: ”Allt förändrades, förändrades fullständigt”

2010-11-24 17:20:48




Söndagen den 21 november, dagen den irländska regeringen formellt ansökte om krispaket från EU och IMF, markerar dagen då den irländska kapitalistklassen avslöjades som ett ruttet, föraktligt fiasko, bankrutt i alla be- märkelser och oförmögen att erbjuda någon väg framåt.
Betydelsen av dessa händelser kan inte överdrivas; de är en vändpunkt i irländsk historia och kommer att påverka andra länder i Europa och EU.
Det kapitalistiska etablissemangets misslyckande med att sörja för folks behov provocerade ofta fram bittra och ironiska kommentar om att vi skulle ha det bättre genom att ge tillbaka nycklarna till Storbritannien och be om ursäkt för röran! Det är verkligen ironiskt att en version av detta svarta skämt nu blir verklighet.

Detta handlar om att rädda EU och kapitalismen. Ett krispaket var oundvikligt, det var bara en fråga om när. Men nu tvingades regeringen in i det på uppdrag av marknadens hajar och EU. Detta paket handlar inte om att lösa krisen i Irland. Paketet och det nya åtstramningsprogrammet kommer att göra krisen ännu värre. Arbetarklassmänniskor i Irland håller på att förberedas på att offras så att profitörerna kan göra större vinster och så att euron och EU kan upprätthållas.
Angela Merkel talade nyligen om välordnade konkurser. Men denna process blir inte välordnad, den blir krampaktig. Just nu har EU tvingat på Irland detta paket för att rädda euron och EU. Men i framtiden skulle de kunna tvinga Irland eller andra länder ut ur euron helt och hållet, för att tillvarata sina egna kapitalistiska intressen. Förekomsten av EU som vi kän- ner till det utmanas nu och under de närmaste åren.
Från sin höjdpunkt har Irlands ekonomi minskat med nästan 15 procent och det kapitalistiska etablissemangets förhoppningar om att eko- nomin skulle börja återhämta sig och växa i år har grusats, främst på grund av den depressiva effekten av de drakoniska nedskärningarna på 15 miljarder euro (140 miljarder kronor) som regeringen redan har infört.
I ett land med en arbetskraft på mindre än 2 miljoner är idag 450 000 arbetslösa. Den officiella siffran är under en halv miljon bara för att utvandring i stor skala har återvänt. Med massarbetslöshet och attacker på lönerna växer antalet som inte kan betala av sina bostadslån mycket snabbt, vilket visar att en ny kris för de irländ­ska bankerna är nära förestående.
Bankernas svaghet var en avgörande faktor för att provocera fram paketet. Utöver regeringens bankgaranti har förmodligen mer än 25 miljarder euro tagits ut i en kapitalflykt från de irländska bankerna i år, varav det mesta sedan september. Trots tidigare bankpaket har bankerna inte klarat kraven på eget kapital och därför inte kunnat låna på den kommer­siella marknaden under hösten. Istäl- let har de lånat enorma belopp från Europeiska Centralbanken (över 90 miljarder euro) och den irländska centralbanken (20 miljarder euro). Irländ­ska banker innehar för närvarande 20 procent av alla pengar som har lånats ut av ECB.
Utsikterna för bankerna att återhämta sig var oupplösligt förenade med en återhämtning på fastighetsmarknaden och ekonomin i allmänhet. Så har inte skett, utan ekonomin kommer i själva verket att undermine-ras ytterligare av EU/IMF:s nya åtstramningsprogram. Mer än i fallet med Grekland, då brittiska, franska och tyska banker har mycket stora lån bundna i fastighetsmarknaden och banksystemet i Irland. En bankkollaps här måste därför undvikas.
Samtidigt har eurons värde och de räntor som tas ut av Spanien och Portugal påverkats negativt av Irlands instabilitet. Att vänta med att agera, som EU gjorde under krisen i Grekland, var inte ett alternativ den här gången. Nervositeten om smitta är en verklig indikation på att grundvalarna i den europeiska ekonomin och EU är långt ifrån sunda.
Det ser ut som att paketet kommer att uppgå till 90 miljarder euro. Storbritannien och Sverige har också erbjudit ytterligare direkta lån till Irland. Det finns tecken på att EU och IMF kommer att sträva efter att en stor mängd av pengarna ska lämnas till irländska banker som sedan ska ge det direkt tillbaka till ECB för att betala av på de 90 miljarder euro som de har lånat. Resterande belopp kommer att hållas av regeringen till att finansi­era budgeten.
Med ett penndrag kommer EU och ECB att få tillbaka en klumpsum­ma, men också en enorm ytterligare betalning i form av räntor. Detta lån kan vara billigare än på obligationsmarknaden, men det är långt ifrån billigt. De ursprungliga pengar som ir- ländska banker lånat från ECB var till en ränta på 1,5 procent.
Pengarna i paketet kommer sannolikt att debiteras en ränta på 5-6 procent! EU har i princip omförhandlat villkoren för sitt eget lån till Irland och givit sig själva tre eller fyra gånger mer i ränta och har därmed på nytt rånat arbetarklassen.
När paketets detaljer och det nya åtstramningsprogrammet står klara, utgör de en krigsförklaring mot arbetarklassen och ungdomar. I september sa premiärminister Brian Cowen att budgeten i december skulle innehålla nedskärningar på tre miljarder euro. Regeringen har under de senas­te veckorna fördubblat nedskärningarna och talar nu om svindlande sex miljarder euro i nedskärningar i budgeten, som ska följas av ytterligare 10 miljarder före 2014!
Detta var åtstramningsplaner som kläcktes på uppdrag av marknaderna före EU:s och IMF:s paket. Nu spekuleras det om vilka ytterligare villkor EU/IMF kommer att ställa utöver den irländska regeringens brutala attacker. Ifall EU skulle tvinga den irländska regeringen att skrota sin mycket låga 12,5-procentiga bolagsskatt har också varit en stor fråga.
EU/IMF kanske inte omedelbart tvingar fram ytterligare enorma angrepp ovanpå regeringens åtstramningsförslag eller att villkoren i det fackliga Croke Park-avtalet rivs upp. I verkligheten har både EU och IMF haft tjänstemän i finansdepartementet under många månader, som utan tvekan har varit avgörande för att dri­va på regeringen att fördubbla sina föreslagna nedskärningar. Det är ock­så sannolikt med höjda skatter för vanligt folk.
Detta blir den fjärde och största åtstramningsbudgeten hittills, som enligt den fyraårsplan som förbereds  kommer att följas av ytterligare minst tre. År 2014 är målet att ha skurit ner över 30 miljarder euro i budgeten, som, om de lyckas, skulle vara praktiskt taget en minskning med 50 procent jämfört med budgeten för 2007! Smärtan och förstörelsen som sådana nedskärningar skulle orsaka skulle va­ra unika.
Paketet kommer inte att fungera. Men EU och IMF har nu makt att genomdriva ytterligare villkor för denna eller kommande irländska regeringar. Med tanke på erfarenheterna världen över, kommer de utan tvekan att insistera på nya attacker mot löner och jobb och arbetarklassen i allmänhet. Det talas om att skära bort minst 20 000 jobb från den offentliga sektorn. Som ett symboliskt tecken på att alla vinster från den keltiska tigerns år kommer att angripas, kom samtidigt med paketet beskedet om att minimilönen nu ska sänkas!
Denna nyliberala, brända jordens politik kan mycket väl orsaka en deflationistisk spiral i Irland. Nedskärningarna som föreslås är en del av en plan för att minska det nuvarande budgetunderskottet från 32 procent av BNP till 3 procent fram till 2014. De baserar denna plan på en uppskat­tad tillväxt på över 2 procent under de närmaste åren.
Investeringar har kollapsat och de drakoniska nedskärningarna gör en sådan tillväxt ännu mer omöjlig. EU/ IMF kommer sannolikt att kräva mer nedskärningar för att kompensera för bristen på tillväxt! Långt ifrån att öv­ervinna skuldkrisen, kommer denna plan inte att fungera och sannolikt resultera i en än värre kris.
Den irländska regeringen, EU och IMF tar steg som förvandlar Irland till en ödemark. Sällan, om någonsin i kapitalismens historia, kommer arbetarklassen att ha upplevt sådana toppar och dalar under så kort tid. Från löftet om den keltiska tigerns boom till den stora depressionens intensiva otrygghet. Nu verkar hoppet om att fly från tidigare fattigdom och emigration ha visat sig bara vara en hägring trots allt.

Djupgående inverkan på arbetarklassen – hatet mot regeringen är påtagligt. Idén i media om att folk kommer att acceptera EU/IMF-paketet, lättade över att nå­gon äntligen tar de svåra beslut som undvikits, är helt gripna ur luften. EU:s och IMF:s intåg är en bekräftel­se på arbetarklassens värsta farhågor.
Medan man hoppats på det bästa, har det varit tydligt att de flesta människor visste att krisen var värre.
Att EU och IMF är nu centralt inblandade kommer att fördjupa människors onda aningar om framtiden. Folk vet att IMF inte betyder att det blir en semester och känner till deras rykte och meritlista.
Just nu är arbetarklassens avsky främst riktad mot regeringen och mot dess ledande parti Fianna Fáil i synnerhet.
Paketet och trycket från marknaden och EU och IMF gör det mer sannolikt, men långt ifrån säkert, att en budget kan antas i december, trots regeringens svaga majoritet.
Regeringskoalitionenen mellan Fianna Fáil och de Gröna har ingen trovärdighet och är nu slut. De Grönas uttalande om att de först kommer att rösta för budgeten, för att sedan i början av januari kräva nyval i slutet av januari, har också destabiliserat situationen.
Alla krafter och parlamentsledamöter manövrerar nu för att vinna fördelar och detta har rest möjligheten att regeringen kan kollapsa och val hållas redan före jul, utan en överenskommelse om en budget eller om fyraårsprogrammet. Den politiska situationen är nu en enda röra och extremt instabil.
Fianna Fáil ses, tillsammans med sina vänner i byggnadsindustrin och bankerna, som huvudansvariga för den ekonomiska kraschen. I parlamentsvalet 2007 fick de 42 procent av rösterna. Den senaste opinionsunder­sökningen strax före paketet gav dem historiskt låga 17 procent. Paketet och det faktum att landet har tvingats att gå med mössan i hand till de stora kapitalistiska makterna, har ­garanterat att Fianna Fáil, som har dominerat politiken i Irland sedan statens grundande, kommer att decimeras i de kommande valen. Det hat och förakt som finns mot dem är avsevärt.
Innan paketet hade fackföreningarna under tryck från arbetarklassen uppmanat till en massmobilisering inför budgeten i Dublin den 27 november. Den förväntades bli stor, men denna demonstration kan nu bli enorm och visa på den potential som finns för en massiv kamp mot regeringen, EU och IMF och deras åtstramningspolitik. Beroende på vad som händer kan demonstrationen i sig ändra situationen, destabilisera regeringen och skapa förutsättningar för kamp som ledarna kan ha svårt att svika igen.
Sedan krisen slog till 2008 har de fackliga ledarna svikit och två gånger kört över möjligheterna till en allmän rörelse inom arbetarklassen, först på våren 2009 och sedan igen i december förra året. Medan ankomsten av EU/IMF initialt kan chocka, håller fackledningarnas handlingsutrymme på att försvinna och facken på att ställas inför ett tydligt val, att antingen återspegla den djupa ilska som finns eller knuffas åt sidan. Fackförbundet TEEU, som organiserade en framgångsrika veckolång strejk för 10 000 elektriker för ett par år sedan, har sagt att civila oroligheter vars like inte har setts på årtionden står på dagordning­en.

Enorma möjligheter för vänstern, socialistiska idéer och för internationalism. Detta paket är en vattendelare. Det är nu klart att hoppet om att det skulle bli en återhämtning och utsikter till en framtid krossas av marknadens diktatur och kapitalismen. Förskjutningen i medvetenheten som redan har blivit tydlig under de senaste månaderna kommer att få en stark impuls när människor, unga och gamla, söker efter verkliga lösningar och en väg framåt.
Att människors liv förstörs för att bankerna ska hållas skadeslösa och obligationsinnehavarna få stora vinster skapar förutsättningar för att ska­pa revolutionärer. Kapitalismens ex- trema och brutala politik kommer att skapa en extrem reaktion. Socialist Party kommer att ingripa i denna kris med ett program som kan visa vägen för hur arbetare och ungdomar kan göra motstånd och understryka det akuta behovet av att bygga det socia­listiska alternativet.
Det kommande valet blir historiskt, dels på grund av att Fianna Fáil kommer att få storstryk, vilket även kan resan frågan om dess framtida existens och dels därför att EU och IMF utan tvekan kommer att blanda sig i, om än bakom kulisserna. Men deras förhoppningar om ett stabilt politiskt resultat kommer inte att realiseras.
Den etablerade oppositionen, Fine Gael och Labour, är inställda på att vinna en avgörande majoritet, med möjlighet för att Labour bli största parti för första gången. Vissa kommentatorer spekulerar om att situatio­nen är så allvarlig, att trycket kommer att utövas på Fine Gael att efter valet försöka bilda en koalition med Fianna Fáil om de två partierna har nog antal mandat, snarare än med Labour.
Det som verkade säkert för bara ett par månader sedan, blir osäkert med dessa nya villkor och vi måste titta på utvecklingen mycket noga, vi är på helt okänt territorium. Det är dock mest sannolikt att Labour och Fine Gael kommer att bilda nästa regering.
Oavsett exakt vilken roll EU och IMF spelar kommer en ny koalitionsregering inte att få någon smekmånad att tala om och kommer snabbt att bli en krisregering. Labour vid makten kommer att göra folk djupt besvikna och vakuumet för en kraft till vänster kan bli mycket tydligt. Om det i den situationen finns en vänster/socialistisk grupp i parlamentet, om än med bara tre eller fyra ledamöter, kan de fungera som en åskledare för den vre­de och radikalisering som växer, med möjlighet att lansera ett nytt massarbetarparti på Irland. För att maximera chanserna att få en grupp av vänster/ socialistiska parlamentsledamöter val­da, har Socialist Party tillsammans med andra etablerat United Left Alliance som kommer att ställa upp med kandidater i upp till tjugo valkretsar över hela landet.
Det är tydligt att Labourpartiet kommer att gå bra i valet och att det skulle kunna minska utrymmet för Socialist Party och vänsteralliansen. Men valet kan mycket väl domineras av åtstramningsplanen och EU/IMF och i mindre utsträckning av behovet av att avsätta Fianna Fáil. Detta kan göra valet mer öppet än det annars skulle ha varit.
Detta kan bli ett problem för Labour och potentiellt skapa en ny möjlighet för den äkta vänstern. Labour kommer att få röster, men kommer också sannolikt att gå med på åtstramingsplanen, även om de kommer att försöka låta motvilliga. Sinn Féin kommer att motsätta sig planen och försöka utnyttja stämningen, men kan få problem eftersom deras argument bara går ut på att genomföra nedskär­ningarna under en längre tidsram och på grund av deras nedskärningar på Nordirland.
I denna situation skulle lansering­en av United Left Alliance sammanfalla med framväxten av hårdare mot- stånd inom arbetarklassen och få en verklig dragkraft. Vi måste göra allt vi kan för att maximera potentialen för ett genombrott för vänstern på en principiell grundval och för att bygga upp stöd för masskamp och en socia­listisk lösning på denna kris utan motstycke för irländska kapitalismen.

Kevin McLoughlin
Socialist Party (CWI Irland)

 Socialist Party kämpar för: ▼

  • En dags generalstrejk som början på ett program av upptrappade stridsåtgärder för att besegra regeringens, EU:s och IMF:s åtstramningsplan.
  • För en student- och elevstrejk mot avgifter och nedskärningar och för en anständig framtid.
  • Betala inte profitörernas skulder, betala inte dem som spekulerat i statsskulden.
  • Övervinn budgetunderskottet genom att beskatta de rika och storföretagen och med en politik som skapar ekonomisk tillväxt.
  • Förstatligande av banker och finansbolag under det arbetande folkets demokratiska kontroll och förvaltning, samt införandet av kapitalkontroll för att förhindra kapitalflykt.
  • Inget förtroende för marknadens investeringar för att stimulera ekonomin. Ta över de viktigaste rikedomar- na och resurserna i demokratiskt och offentligt ägande.
  • Ekonomin ska tillhandahålla jobb och service som majoriteten av folket behöver, inte supervinster för en liten minoritet.
  • För lanseringen av ett nytt massparti för arbetarklassen och en genuin vänster/arbetarregering med en so-cialistisk politik.
  • För solidaritet och en enad kamp av arbetare och ungdomar i hela Europa mot EU:s och IMF:s åtstramningar och mot marknadens diktatur.
  • För en socialistisk federation i Euro­pa.

Vill du hjälpa till? Offensiv och Rättvisepartiet Socialisterna behöver ditt stöd!

Coronaviruskrisen har slagit till hårt med både en hälsokris och ekonomisk kris. Hundratusentals kastas ut i arbetslöshet och osäkerhet, samtidigt som högerpolitiken har lämnat vården, äldreomsorgen och hela samhället extremt sårbart för en pandemi.

Nu mer än någonsin behövs en röst som försvarar arbetares rättigheter, kräver upprustning av välfärden och tryggare jobb istället för försämrad anställningstrygghet, fortsatta nedskärningar och marknadshyra. Som ger ett socialistiskt alternativ till kapitalismens orättvisor, klimatkris, krig och flyktingkatastrofer.

Stöd vårt arbete: Swisha valfritt belopp till 123 311 40 48. Om du vill engagera dig mer finns mer info här!