I sann odemokratisk anda kommer EU-eliten att återigen försöka tvinga på det irländska folket, och därmed hela Europas folk, ännu mer nyliberal högerpolitik genom ännu en folkomröstning om exakt samma Lissabonfördrag som röstades ned förra sommaren.Tjugofem av tjugosju medlemsländer har hittills undertecknat Lissabonfördraget.
Fördraget är en nästan identisk omskrivning av det under 2005 fallna grundlagsfördraget EU-konstitutionen, som då röstades ner i Nederländerna och Frankrike. Denna gång har de flesta länder inte fått rösta om fördraget, då risken är uppenbar att även detta då skulle falla.
Den irländska grundlagen kräver att vid en inskränkning av landets grundlagsrätt, som den Lissabonfördraget medför, ska en folkomröstning äga rum.
EU-eliten åkte, med sitt försök att tvinga på européerna sin nyliberala arbetarfientliga agenda, på ett rejält bakslag efter att det irländska folket sa sitt förra sommaren. Den 12 juni 2008 röstade irländarna nej till fördraget. Eftersom Lissabonfördragets giltighet hänger på att alla EU-länder ratificerar det, borde alltså fördraget automatiskt ha fallit.
Under ett EU-toppmöte i Bryssel den 18-19 juni i år ”garanterade” EU-ländernas statsministrar och presidenter att Irland självt skulle få besluta över sin familjepolitik, skattepolitik och säkerhetspolitik även om man antog Lissabonfördraget. Dessa så kallade garantier gäller självklart inte de länder som redan har antagit fördraget. Hur dessa garantier plötsligt möjliggjorts, trots att inte en bokstav förändrats i fördraget, är en gåta. I själva verket är detta endast ett skådespel för att försöka lura det irländska folket till att rösta för fördraget. Stats- och regeringscheferna har i verkligheten ingen som helst makt över hur fördraget ska tolkas, det har istället EU:s domstol.
Bland politikernas tomma garantier nämns överhuvudtaget inte den kanske viktigaste av alla faktorer, arbetsrätten.
Även om många påstår att Lissabonfördraget, ur ett arbetsrättsligt perspektiv, är bättre än det nu gällande Nicefördraget, är det långt ifrån sanningen. Istället kommer antifackliga domar, mot arbetarnas stridsåtgärder till försvar av kollektivavtalen, att befästas som rättspraxis på medlemsländernas arbetsmarknader.
– Domarna kan inte bara återupprepas, utan de institutionaliseras i stadgan, varnade Socialist Partys (CWI på Irland) EU-parlamentariker Joe Higgins i en radiodebatt, för angående domarna mot stridsåtgärderna.
I kombination med den ökade makten som EU:s domstol ges skulle Lissabonfördraget fastslå att de fyra rörligheterna (kapital, arbetskraft, tjänster och varor) överordnas över allt annat, inklusive arbetsrätt och kollektivavtal. Arbetsgivare får i praktiken ett rättsligt skydd för att löne- dumpa med hjälp av utländsk lågavlönad arbetskraft. Lissabonfördraget skyndar på ”the race to the bottom”, den globala kapplöpningen mot de lägsta lönerna och de sämsta arbetsvillkoren.
En betydande del av Lissabonfördraget är att det avskaffar medlemsländernas vetorätt till förmån för ma- joritetsbeslut av EU-parlamentet och domstolsbeslut på europeisk nivå. Fler beslut kommer på så sätt att förflyttas till EU-nivå och nationella parlament kommer därför inte att kunna utkrävas på ansvar för en för arbetarklassen katastrofal högerpolitik.
Exempel på detta är att enskilda länder inte kommer att ha några möjligheter att lägga sitt veto mot privati-seringar av offentlig verksamhet, ex- empelvis inom vård- och utbildningssektorn, som beslutats av EU-politikerna.
Argumentet att EU-parlamentet är folkvalt och att det skulle rättfärdiga en demokratisk beslutsprocess faller på att det i verkligheten är de icke folkvalda EU-institutionerna som har den verkliga makten. EU-konstitutionen, som nyligen fick sin ordförande José Manuel Barroso omvald, har ensamrätt på att lägga förslag och EU:s domstol har ensamrätt på tolkningar av EU-rätt som genom Lissabonfördraget alltså överställs all nationell rätt.
Ja-sidan representerad av EU-eliten och irländska högerpolitiker har satsat enorma summor pengar, uppskattningsvis tiofaldigt mer än nej-sidan, för att förmå det irländska folket att rösta igenom Lissabonfördraget. Utrikesdepartementet har för skattemedel tryckt upp och skickat ut propagandablad till Irlands alla 1,9 miljo- ner hushåll. Förutom ofrivilliga skattebetalare sponsrar storföretagen villigt ja-sidan med miljontals euro.
Enbart Ryanair har gått in med över en halv miljon euro, vilket visar hur angelägna storföretagen är om att ”köpa ett ja” till Lissabonfördraget. Även datajätten Intel, som tillverkar nyckelkomponenter i missiler och styrsystem, har skjutit till en nästan lika stor summa. Det är inte särskilt förvånande då Lissabonfördraget förbinder medlemsstaterna att kontinuerligt rusta upp sin militära kapacitet, som därmed kommer att generera nya lukrativa orderingångar för Intel. Det är helt naturligt att bolagen pumpar in stora summor till ja-kampanjen, fördraget är framför allt ett för- drag för storföretagens Europa, där storföretagens vinster alltid kommer före arbetarklassens intressen.
I sitt andra tal inför EU-parlamentet gick Joe Higgins till attack mot José Manuel Barroso och EU-kommis- sionens inblandning inför folkomröstningen:
– Hans kommission har med stor cynism skickat kommissionsanställda till skolor runtom på Irland de senaste dagarna, för att tala om hur bra den europeiska kommissionen förmodligen är, i verkligheten en signal till deras föräldrar om att de ska rösta ja till Lissabon […]. Nu är vi beredda att stiga in i en demokratisk debatt med vem som helst, men det är ett stort slöseri med skattebetalarnas medel att låta statstjänstemän ingripa på ena sidan i debatten.
Etablissemanget på Irland vill sällan diskutera fördragets verkliga innehåll och man undviker det genom att piska upp en rädsla för den ekono-miska situationen.
Joe Higgins förklarar att ”den irländska regeringen och flera av etablissemangets organisationer som ap- pellerar för en ’ja’-röst förlitar sig på en skrämselkampanj för att pressa det irländska folket till att stödja Lissabonfördraget. Man baserar sig på den ängslan som finns bland folk mot den pågående ekonomiska krisen på Irland, de hotar med en djupare ekonomisk katastrof om inte Lissabon går igenom och uppmuntrar folk till att rösta för jobben och ekonomin”.
I spetsen för skrämselpropagandan står ingen mindre än Irlands EU-kommissionär Charlie McCreevy, som inför den förra folkomröstningen erkände att han själv inte läst igen-om Lissabonfördraget och skämtade om att ”ingen förnuftig person” skulle göra det (på grund av de extremt komplexa juridiska formuleringarna).
Arbetsgivarorganisationen IBEC:s kampanj ”Yes for jobs” är ett annat exempel på ja-sidans missvisande propaganda. På sina propagandaaffischer försöker arbetsgivarna lögnaktigt koppla ihop räddandet av jobben med Lissabonfördraget. Samma organisations medlemmar har sparkat många hundra arbetare i år.
Andra argument som används är ”Ni kommer att bli isolerade i Europa om ni röstar emot”, att ”investeringar kommer att utebli” och att Lis- sabonfördraget skulle förbättra den irländska ekonomin. Joe Higgins menade i en intervju inför folkomröstningen att det är rena lögner.
– Vi menar att det är den ekonomiska politiken som EU driver, med avregleringar, liberaliseringa och privatiseringar, som har hjälpt till att utlösa krisen.
Nu blir den stora utmaningen att mobilisera dem som röstade nej i förra folkomröstningen till vallokalerna igen.
Socialist Party driver tillsammans med andra vänster- och antimilitarise-ringsorganisationer en nej-kampanj oberoende av de få små högergrupperingarnas kampanjer. Då massmedierna föga förvånande ställt sig till ja-sidans förfogande, har en kraftfull nej-kampanj använt sig av mer traditi-onella kanaler som affischering, flygbladsutdelningar och öppna möten. EU-parlamentarikern Joe Higgins har dock tack vare sin position fått en del mediautrymme och har deltagit i flera radio- och TV-debatter. Han kommenterar snedfördelningen av mediautrymmet och högerns försök att av- leda debatten från fördragets innehåll med att ”Vänstern på Irland föredrar den bredaste demokratiska debatten om Lissabonfördraget och vi är fullt förberedda på att debattera med vilken politisk grupp som helst runtom i Europa”.
Socialist Partys kampanj fokuserar framför allt på försvaret av arbetares rättigheter och den offentliga servicen från privatiseringar, samt motstånd mot militarisering och expan- sionen av vapenindustrin.
Även om The Irish Congress of Trade Unions (den irländska motsvarigheten till LO) har accepterat ja-sidans paragraftrixande och köpt argu- mentet om att Lissabonfördraget är ett steg framåt för arbetsrätten, har flera fackförbund ställt sig på nej-sidan. Ett av de största förbunden, Unite, uppmanar sina 60 000 medlemmar att rösta emot fördraget.
Unites ordförande Jimmy Kelly menar att ”när den irländska regeringen sökte lagliga garantier fick de sådana i områden som skattepolitik, moral och antal kommissionärer, men inte för arbetares rättigheter”. Eamon Devoy, generalsekreterare för TEEU med sina 45 000 medlemmar, talar om att ”en ja-röst till Lissabonfördraget kommer att säkerställa att marknadens intresse alltid kommer att ha företräde över löntagarnas rättigheter”.
Enligt Irish Times visar opinionsundersökningarna på att ja-sidan gått bakåt över sommaren. 46 procent skulle enligt undersökningen rösta ja, ett tapp med 8 procentenheter jämfört med i maj, och 29 procent skulle rösta nej. Det är framför allt andelen osäkra röster som har ökat (till 25 procent), något som ger anledning till att intensifiera kampanjen ytterligare. Vid samma tid inför omröstningen förra året uppgav 35 procent att de skulle rösta ja, medan bara 18 procent svarade nej i en motsvarande opinionsundersökning av Irish Times, något som visar på att det blir långt i- från en säker seger för storföretagens och EU-pamparnas agenda.
Joe Higgins poängterar just det, att även om ja-sidan leder stort, kommer vi att fortsätta med försöka övertyga folk om att rösta emot. Kampen mot EU:s högerpolitik kommer självfallet att fortsätta även efter folkomröstningen.
– Oavsett resultat kommer, även om Lissabonfördraget ratificeras, det inte att stoppa arbetare från att mobi-lisera för att slå tillbaka den nyliberala agendan.
I slutändan kommer huvuduppgiften att vara mobiliseringen av arbe- tarklassen för att slå tillbaka denna process och bygga upp ett massivt socialistiskt alternativ.
– Lissabonfördraget företräder det ekonomiska och politiska etablissemangets agenda i Europa – de stora bolagens, högerpartiernas, militärens och vapenindustrins. Det är fientligt mot det arbetande folkets intressen, säger Joe Higgins.
– Vi lägger fram idén om ett demokratiskt Europa styrt av och i arbetarklassens intressen – med andra ord ett socialistiskt Europa.
Ammar Khorshed
Säg nej till EU-politiken!
Demonstrera i Göteborg lördag 26 september:Samling kl. 12 Gustav Adolfs Torg, avmarsch kl 12.30 till Järntorget
