Under tiden fortsätter protesterna och strejkerna. Den gångna veckan demonstrerade 3 000 poliser för andra gången i Dublin, trots att det är förbjudet för dem att delta i fackliga aktioner.
Torsdagen den 26 februari genomförde offentligfacket CPSU (motsvarande fackförbundet ST) en endagsstrejk. Även taxiförarna visade sin ilska över hur regeringen har hanterat krisen. Kollektivtrafiksfacken har ställt in en planerad obegränsad strejk för att delta i förhandlingar, men har inte uteslutit en längre aktion i samband med ICTU:s generalstrejk ifall parterna inte kan enas.
Arbetarnas ockupation av Waterford Crystals fabrik forsätter in på sin femte vecka, trots att företaget har sålts till ett amerikanskt investeringsbolag, vilket är ett tecken på den oerhörda kampvilja som finns inom ar- betarklassen.
Polisens razzia på bankkontoren i förra veckan var en välkommen om än mest symbolisk utveckling i kampen mot de kriminella kapitalisterna och politikerna som har avsagt sig allt ansvar för krisen. Statsministern Brian Cowen har stöd av endast 10 procent av väljarna, men försöker ändå driva igenom ett nedskärningsprogram som slår hårdast mot arbetarklassen.
Regeringen står nu på väldigt osäker grund inför de kommande kommun- och EU-parlamentsvalen i juni och den kontroversiella andra omröstningen om Lissabonfördraget.
ICTU:s och andra organisationers förmåga att bilda och hålla samman en massrörelse under de närmaste veckorna kommer att vara avgörande för den irländska arbetarklassens väg ut ur den ekonomiska krisen.
John Tumpane