Jemen: Rörelsen växer och enas

2011-02-22 08:42:24




Måndagen den 21 februari såg den elfte dagen av masskamp i Jemen. Rörelsen växer och enas. Fredagen den 18 februari kallades "start-fredag" i hela Jemen, vilket innebär att rörelsen inte kommer att ge upp förrän president Ali Abdullah Saleh och hans regim är störtad.

Den 17 februari uppmanade ledarna i södra Jemen den "södra rörelsen" att ansluta sig till resten av demonstranterna i kampen för att fälla regimen. Det kommer att ha en starkt enande effekt.
I Aden har rörelsen sedan dess vuxit och samlats under en paroll, att fälla diktatorn. Detta i kontrast till de första dagarna, då det fanns två separata massdemonstrationer i Aden, varav den ena krävde självbestämmande i söder. För att understryka denna enhet talade en soldat som anslutit sig till rörelsen på ett massmöte i huvudstaden Sanaa måndag morgon den 21 februari: "Jag kommer inte att tjäna under en regim som skickar oss att utkämpa ett meningslöst krig – sex inbördeskrig på sex år – mina bröder i de väpnade styrkorna är ivriga att gå med dig".

I Taiz, den tredje största staden i Jemen, har omkring tio tusen personer vistats på Frihetstorget, sovit på natten och protesterat på dagen, sedan den 10 februari.
På lördag den 19 februari blev demonstranterna i Taiz attackerade av granater som kastades från en Land Cruiser som ägs av guvernören. Guvernören är en förmögen affärsman, parlamentsledamot och ledare för president Salehs parti. Efter övergreppet anslöt sig tusentals människor till demonstranterna och bildade kommittéer för att försvara de unga ledarna för rörelsen.
I Aden dödades två demonstranter, 18 skadades och hundratals greps på onsdagen den 16 februari i ett försök att krossa rörelsen. Beväpnade fordon och stridsvagnar körde runt i staden och inrättade kontrollstationer i varje gathörn.
Människor samlades trots detta efter fredagsbönen och fortsatte in på natten, som en del av "start-fredag". På lördagen belägrades staden av de väpnade styrkorna, blockerade alla från att komma in eller ut.
I Shiehk Othman, en stadsdel i Aden, gjorde befolkningen uppror mot belägringen. Två lokala politiker avgick och anslöt sig till rörelsen. En polisstation och kontoret för presidentens parti brändes ned. Armén svarade med att tvingar familjer att lämna sina hus för att använda dem som sköldar och för krypskyttar. Fyra människor dödades i Shiehk Othman. Ingen media släpps in på Adens sjukhus, så antalet skadade är inte känt. 


Samma natt organiserade presidentens parti en "lojalitetsfestival" i Sanaa. Efter en lång rad av smickrande propagandatal, höll presidenten ett tal som knappast försöka övertyga folket. Han bad om ursäkt för dödsfallen i Aden, Taiz och en student som dödades i Sanaa, och lovade sedan en "grundläggande förändring". "Vi måste lösa detta genom konstitutionell dialog", vilket innebär att han ville behålla kontrollen. Människor på gatorna svarade och sade "Presidenten vill bli av med folket".

Den enorma styrkan i den ständigt växande rörelsen visas av de muslimska ledarna. Under de första dagarna sade de av demonstranterna skulle hamna i helvetet. Nu säger de att ligister som attacker fredliga demonstranter kommer att hamna i helvetet. Borgerliga ledare anpassar sig också, till exempel genom att via NGOs ge mat och tält till demonstranterna. Men de vill fortfarande ha en fot i vardera lägret, ännu osäkra på utgången. Hussein al-Ahmar, en välkänd stamledare positionerade sig själv med ett löfte att skydda demonstranterna från ligister om regeringen inte kan garantera säkerheten för de protesterande.
Rörelsen uppmuntras ytterligare av nyheterna om protesterna i grannländerna Bahrain, Oman och Djibouti. Fortfarande finns samtidigt diskussioner och farhågor roll Saudiarabien och USA, och de hemliga mötena med sheihkstammar i deras ambassader.

 

Den revolutionära rörelsen har fortfarande övertaget – alla 22 provinser är med. Det är uppenbart att regimen är på väg att falla, och vad som behövs är organisering och tydliga idéer om hur man ska bekämpa feodalism, kapitalism och imperialism. Det finns redan lärdomar som kan dras från Tunisien och Egypten, om den avgörande roll som arbetarklassen har för att segra samt hotet från kontrarevolutionen i form av "oppositionsledare" som vill avleda rörelsen. Det som behövs är en förståelse för teorin om den permanenta revolutionen, som betyder att arbetarna måste ta makten för att säkra den demokratiska och sociala krav.


Av en socialist från Jemen

Vill du hjälpa till? Offensiv och Rättvisepartiet Socialisterna behöver ditt stöd!

Coronaviruskrisen har slagit till hårt med både en hälsokris och ekonomisk kris. Hundratusentals kastas ut i arbetslöshet och osäkerhet, samtidigt som högerpolitiken har lämnat vården, äldreomsorgen och hela samhället extremt sårbart för en pandemi.

Nu mer än någonsin behövs en röst som försvarar arbetares rättigheter, kräver upprustning av välfärden och tryggare jobb istället för försämrad anställningstrygghet, fortsatta nedskärningar och marknadshyra. Som ger ett socialistiskt alternativ till kapitalismens orättvisor, klimatkris, krig och flyktingkatastrofer.

Stöd vårt arbete: Swisha valfritt belopp till 123 311 40 48. Om du vill engagera dig mer finns mer info här!