foto: Tobias Björkgren
Stefan Löfven förlitar sig på ”marknaden” för sin ”jobbpolitik” (och all annan politik).
Inför Socialdemokraternas partikongress i april har den socialdemokratiska partistyrelsen med Stefan Löfven i spetsen gjort ett jobbutspel. De föreslår att kongressens kommande ”prioriteringsdokument” ska ha en ”portalparagraf” som sätter full sysselsättning före alla andra prioriteringar. Hur det ska gå till att skapa jobb sägs det dock mindre om.– Alla får gå igenom detta, exakt vad det kommer att innebära, det kan inte jag svara på nu. Men det kommer att bli en uppgift till alla att titta på hur vi skapar mer sysselsättning, sade Stefan Löfven till DN 130123.
”Det kan jag inte svara på nu”, har blivit ett standardsvar för S-ledningen i många frågor, och nu växer kritiken när någon Löfvéneffekt inte längre syns i opinionsundersökningarna. I senaste DN/Ipsos låg Socialdemokraterna återigen under 30%.
I de konkreta förslagen syns väldigt få satsningar. Ett område i kris är skolan, där det skulle behövas ett återförstatligande och tusentals fler anställda; lärare, elevvårdande personal, lokalvårdare m fl. Istället för en verklig jobbsatsning på skolan gick Löfven och skoltalesperson Ibrahim Baylan ut stort med att de kräver att gymnasieskolan ska bli obligatorisk.
”Skoltrötthet kan aldrig mötas med uppgivenhet eller kravlöshet” och ”Det viktigaste är att eleverna möter skickliga och engagerade lärare som hjälper och motiverar i skolarbetet”, är tråkiga varianter på skolminister Björklunds (Fp) orerande som lägger skulden på ”odisciplinerade” elever och lärare som ”inte förmår att motivera”.
Inget sägs om lärarnas omänskliga arbetsbörda, miljarderna till skatteparadis via privata skolkoncerner eller om nedskärningarna och det faktum att alla ungdomar idag mycket väl vet att gymnasiet i praktiken är obligatoriskt. Det är helt andra skäl än avsaknaden av ett skolobligatorium som gör att unga hoppar av gymnasiet. Totalt vill S satsa tre miljarder kronor mer än regeringen på skolan – en totalt otillräcklig summa givet den totala krisen i skolan.
När det gäller jobbpolitiken är S enda konkreta förslag att:
1) Offentliga upphandlingar ”där det är lämpligt” ska kräva att långtidsarbetslösa, funktionshindrade m fl bereds anställning.
2) ”Sysselsättningsgapet” mellan män och kvinnor ska minska genom satsningar på kvinnors arbetsmiljö, så de kan arbeta tills de blir äldre.
Även om jobb till långstidsarbetslösa och funktionshindrade är bra, betyder sådana krav i upphandlingar inte fler jobb. Tvärtom innebär privatiseringar – när offentliga jobb upphandlas – i nio av tio fall färre jobb.
Ett nyligt exempel på detta avslöjades i januari av Kommunalarbetaren, som skrev om hur städtiden halverats när lokalvården på 24 vårdcentraler i Skåne privatiserades.
Eftersom socialdemokraterna idag förlitar sig på ”marknaden” för sin ”jobbpolitik” (och all annan politik) innebär en S-ledd regering 2014 fortsatt jobbslakt i den kapitalistiska krisens spår, inte nya jobb. Bristen på alternativ är också grundorsaken till varför 40-procentsstödet i opinionen tillhör historien och varför många före detta S-väljare i brist på annat har vänt sig till Sverigedemokraterna.
En verklig jobbsatsning kräver en socialistisk politik, med ett program för offentliga investeringar i välfärdsjobb, klimatomställning med mera kopplat till att riva upp privatiseringar och ett förstatligande av stora företag och banker med styre underifrån istället för direktörsstyre i jakt på största möjliga vinst.
Jonas Brännberg
