Efter valet har en intern strid inom Vänsterpartiet, angående gruppledaruppdraget i kommunfullmäktige i Luleå, förts i det offentliga, med pajkastning och diverse snyfthistorier.Börje Lööw har varit Vänsterpartiets gruppledare de senaste åtta åren, men före valet petades han ner till sjätte plats på valsedeln. Efter valet var han i media ”krysskungen”, med 77 kryss fler än ettan Nina Berggård. Lööw gick ut i media och sa att han vill fortsätta som gruppledare, ”annars kan man ju skrota personvalssystemet”. Gruppledare väljs dock av fullmäktigegruppen. Att i media kräva att få sitta kvar– för mig känns det som att karriärismen stigit en åt huvudet.
Sedan fortsätter Bertil Bartholdsson, Vänsterpartiets ombudsman i Norrbotten och ledamot i Luleå kommunfullmäktige, den interna striden i det offentliga. I NSD den 30 sep- tember berättar han att Lööw innan årsmötet, där kandidater utsågs, förklarade att han ville ha kvar uppdraget – och gjorde ingen hemlighet av att det handlade om privatekonomin. Tolv år som gruppledare (Lööw har suttit åtta) säkrar en full politikerpension. Oavsett ställning i frågan känns det makabert att ”partikamrater” attackerar varandra i media – då det finns betydligt viktigare saker att engagera sig i. Vi har ett rasistiskt parti i riksdagen, fyra år till med Reinfeldt och aviserade nedskärningar på välfärden. Dags att slopa den personliga prestigen och engagera sig i kampen!
Striden i media fortsätter, den 1 oktober säger Lööw till NSD att Bartholdssons uttalanden är ”den grövsta personliga kränkning jag råkat ut för”. En vecka senare har NSD en ny artikel, där delar av ett bittert brev från Lööw till distriktsstyrelsen och partifö-reningarna, återges. ”Efter en mandatperiod till hade jag nått pensionsåldern. Varför kunde V-Luleå inte låta mig få göra en sista period. Jag meddelade att jag avgår 2014, frivilligt”, skrev Lööw. I samma artikel byter han om till ödmjukhetens tappraste riddare och är nu beredd att avstå gruppledarpositionen. ”Någon måste sträcka ut handen och det blir jag som gör det.”
Klart, det blev väl lite pinsamt ändå …
Känslomässiga utspel när man blivit petad på valsedeln bevisar för mig vad det handlar om: personlig prestige. ”Politiker” borde engagera sig för att man brinner för det, inte för att göra karriär. Politiker på arbetarlön och avskaffade privilegier är nödvändigt!
RS valda representanter i fullmäktige tjänar inget ekonomiskt på sina uppdrag. Varför sitter de där då? Jo – av den till synes enkla orsaken att man vill ta kamp mot klassklyftor, rasism, klimatförstöring och så vidare – stå upp för verklig kamp mot det kapitalistiska systemet.
Och om en RS:are skulle bli petad på valsedeln? Jo, personen träffar andra partikamrater nästkommande helg för att sälja Offensiv på stan och föra fram ett verkligt alternativ till högerpolitik, rasism och kapitalism.
Johanna Evans, ersättare i Luleå kommunfullmäktige för Rättvisepartiet Socialisterna och ordförande för Elevkampanjen
