När vi vid lunchtid kom till Dorotea sjukstuga satt 10-15 personer i ring och pratade. Vi trodde att det var ett möte, men det var bara ett av många informella samtal där vem som helst fick delta.Att man har haft många sådana samtal sedan vårt förra besök i början av mars förstår vi av att man verkar ha en högre medvetenhet nu om att kampen inte bara gäller fyra akutvårdsplatser i Dorotea utan den offentliga servicen i hela inlandet.
Enligt Margareta Dahlkvist, en av spindlarna i nätet, har man kontaktat Malå, Sorsele och Kiruna om en gemensam manifestation av något slag. Ännu har man inte kunnat enas om något.
Hon berättar om en gång när hennes hjärta värmdes. Det var i samband med protester utanför landstingshuset i Stockholm mot upphandlingen av S:t Görans sjukhus som några latinamerikaner hade plakat med uppmaningar om att stödja Doroteaupproret. Sedan dess har Margareta haft kontakt med folk i Brasilien och Argentina.
Margareta berättade om hur kampen får med sig folk i alla åldrar. På skolan har klass fyra gjort en utställning med en halv ambulans och fyra tomma sjukhussängar. Det händer att lite äldre skolungdomar kommer in och sover över. Hon berättar att det alltid är minst fyra personer som sover över, ofta är det fler.
Skolans halva ambulans symboliserar att Dorotea ambulans nu, efter indragning av ambulansen i Åsele, har ett mycket stort område att täcka. Landstingsbyråkraterna i Umeå tänker sig att ambulanshelikoptern ska få fler uppdrag i området. Ambulansföraren Ulrich Wisniewski skriver i en personlig riskanalys om påskveckan. Han berättar om hur han kört i ilfart från någon fjällby och hoppats att det funnits någon ledig akutplats i Åsele eller Vilhelmina (båda ca 5 mil längre bort). Vädret var då så dåligt att ambulanshelikoptern inte kunde användas. Han skriver vidare att han utan vidare hade kunnat fylla fyra eller t o m sex akutvårdplatser i Dorotea. Han skrev om hur det vid ett tillfälle bara var tur att han var hemma vid ett larm. Annars hade det kommit en svart bil, som han skriver.
– Valrörelsen börjar snart, säger Lars Nilsson, en annan som vi träffade i Dorotea.
– Nästa år har landstinget ytterligare ett sparbeting och sedan ytterligare ett. Näst i tur att försvinna är akutplatserna i Åsele och sedan försvinner sjukhuset i Lycksele, förutspår Lars Nilsson vidare.
Med det i tankarna kämpar Doroteaborna vidare. De vet att deras kamp inte bara gäller dem själva utan hela inlandet. Det gäller frågan om det över huvud taget ska vara möjligt att bo i inlandet.
Sigbritt Herbert
