Det är ett tecken i tiden att till och med kapitalisterna börjar tvivla på systemets livskraft och framtid.
I måndags skrev finansmannen Mikael Nachemson, som bland annat har varit den ökända HQ-banks styrelseordförande, på DN Debatt att: ”Kapitalismen har blivit för aggressiv. Dagens enögda fokusering på vinstmaximering och aktieägarvärde har fått härja alltför fritt, alltför länge, utan tillräckliga motkrafter. En av grundvalarna i kapitalismen, tilliten, håller på att försvinna”.
Liknande varningar har storkapitalister som exempelvis Paul Polman, vd för Unilever – ett av världens största multinationella bolag – riktat. För två år sedan menade Polman att kapitalismen största fiende var systemet självt. Om inget gjordes för att tygla vinstjakten och girigheten skulle kapitalismen vara dömd, varnade Polman och efterlyste en ”mer omtänksam kapitalism”.
Detsamma gör Nachemson i sin debattartikel och efterlyser ”åtgärder som främjar en sund kapitalism. En kapitalism som vilar på grundvalen att det som är bra för dig också är bra för mig.” Men en sådan kapitalism finns inte och kan inte finnas eftersom systemets grundval är utsugning av arbetskraften – löneslaveriet. Från arbetarens merarbete – det obetalda arbete som Marx benämnde mervärde – kommer vinsterna och aktiutdelningen samt löner, bonusar och andra förmåner till direktörerna. Vinstmaximering är kapitalismens omedelbara mål och skulle någon enskild kapitalist mot förmodan börja tvivla så sågas den gren man sitter på.
Polman må prata, men Unilevers ägare vill ha avkastning och vinst, vilket man får på arbetarnas bekostnad.
Ifjol pekade Amnesty ut Unilever som ett av nio multinationella bolag som drog vinning av ”barnarbete och systematisk diskriminering av kvinnor på palmoljeplantager i Indonesien”. I Australien manar Unilever anställda på bolagets glassfabriker just nu till en köpbojkott för att stödja kampen mot lönesänkningar och jobbflytt.
Inte ens Unilever får en “snäll kapitalism” att fungera, skrev Bloomberg i augusti och hänvisade till de ”lagar som finanssystemet skrivit”. Lagar som kort kan uttryckas som: ”Vinstmaximering eller gå under”. Men att kapitalisterna börjar känna djup oro över att tilliten till kapitalismen håller på att gå förlorad är såväl ett uttryck för krisens djup som att ”den kapitalistiska äganderättens timme slår” (Marx i Kapitalet del I). ■
