Så här fint ser det ut på Koppargården, enligt Carema. Men inte enligt Socialstyrelsen…
Det blåser upp till mediastorm kring Koppargården.
Anhöriga betalas för att hålla tyst om missförhållanden, och den 11
oktober kunde Dagens Nyheter avslöja läkarrapporter och andra tunga
bevis som pekar på att Caremas hand om vård- och omsorgsboendet inte
följer den standard som avtalats med stadsdelen.
I läkarnas rapport
finns bland annat att läsa: ”…I andra fall hittas patienter liggande på
golvet och ingen kan säga hur länge patienten har legat där, ibland
oklädda och utan förmåga att själva kunna tillkalla hjälp”.
Koppargården ligger i Råcksta, långt ut på den gröna tunnelbanelinjen västerut i Stockholm. Avslöjanden om vanvård från DN den 11 och 12 oktober har lett till en stor debatt om de äldres framtid i stadsdelen, som förs i både stadshuset, riksdagen och samtliga media.
Maria och hennes systrar uppges ha blivit ombedd att hålla tyst om missförhållandena som ledde till att deras pappa dog i vanvård, mot en betalning på 75 000kr. Mutan, behöver inte tilläggas, skulle utbetalas med skattepengar.
”Pappan fick varken specialmadrass eller larm, som hans läkare ordinerat. På toaletten i lägenheten fanns ingen toalettsits – bara den hårda smala ringen av porslin. Efter tillsägelse levererades en toalettsits som inte gick att öppna och som skrapade pappan på ryggen, som var full av trycksår. Nästa gång Maria hälsade på hittade hon fadern ensam i rummet, svårt chockad och täckt av sin egen avföring.
Han hade legat och skrikit på hjälp men ingen kom. Han blev aldrig sig själv igen efter det. När döttrarna kom tillbaka dagen efter hade varken pappans kläder eller sängkläder tvättats, allt var slängt i en illaluktande hög i badrummet. Det här är bara några av alla de missförhållanden som dottern dokumenterat. Efter elva dagar avled pappan. Då hade han hunnit bli felmedicinerad, vanvårdad och försummad. Men inget dokumenterades av personalen.”
På Koppargårdens hemsida beskriver företaget Carema sin verksamhet som ”ett modernt vård- och omsorgsboende med hemlik miljö och beläget vid fina grönområden”. Men allvarlig kritik riktas från Socialstyrelsen, läkare och medicinskt ansvarig sjuksköterska och nu höjs flera fingrar i luften om att ta tillbaka vård- och omsorgsboendet i offentlig regi. Det vore inte första gången. Råcksta Sjukhem, som Koppargården hette förut, har pendlat mellan kommunal och privat ägare både under socialdemokratisk och moderat majoritet i stadsdelen.
Medicinskt ansvarig sjuksköterska (mas) kommenterar i sin rapport från oktober 2010 att ”Sammantaget kan sägas att enheten ger en tydlig institutionskänsla. Kala korridorer med tomkartonger och hjälpmedel. (…) Flera av de demenssjuka vandrar runt i korridorerna och pratar om hur man ska kunna ta sig därifrån. De äldre uttrycker oro och otrivsel.”
Anders Hellström, ansvarig för läkarvården på Carema genom företaget Trygg Hälsa, lämnade i september i år synpunkter på Koppargården. Han hävdade bland annat att de medicinska bristerna har accelererat sedan Carema tog över, att nuvarande läkare har påpekat brister och att flera patienter har lidit skada utan någon respons från Carema – och att hans bedömning är att det finns en risk att fler patienter lider skada.
Även borgerliga politiker är skakade.
– Vi vill se vilka möjligheter som finns att säga upp avtalet med Carema, det är de äldre det handlar om, säger Helen Jäderlund Eckardt (FP) till DN. Fredrik Bojerud (C), nämndens ordförande, vill precis som Leif Larsson (V) se över avtalet med Carema. Miljöpartiet i staden har redan begärt att avbryta det förnyade avtalet, som löper fram till september 2013.
Carema är ett multinationellt riskkapitalbolag med många händer i syltburkarna. Målet är inte vård, målet är vinst. Och de pengarna måste tas någonstans ifrån. Samma krona som stoppas i ägarnas fickor kan inte gå till plåster, vikarier och mediciner. Carema är omdebatterat sedan tidigare och det skulle inte vara första gången de förlorar ett vård- och omsorgsboende i förtid på grund av missförhållanden. Men problemet är inte ett eller två onda företag. Systemet med upphandlingar kallar fram den värsta girigheten hos de som påstår sig vilja slå mynt av att värna om människors liv och hälsa.
Högerspöken har länge hävdat att de privata gör ett
bättre jobb och att det därför är bättre för de äldre med privat regi.
Koppargården visar med all tydlig klarhet motsatsen.
Arbetsgivarnas diktatur. Privata företag som Carema drivs idag som små kungadömen där företagsledningens ord är lag och där facklig kritik, eller personalens synpunkter, klipps ner och frisseras. Mobbing och härskartekniker är vanligt förekommande. Rättvisepartiet Socialisterna vill vända upp-och-ner på den hierarkin. Personalen borde ha vetorätt över schemaläggning, arbetsbelastning, arbetsmiljö, ritningsgranskning och personalplanering. Idag är det politiker, tjänstemän eller självutnämnda despoter (läs direktörer) som dominerar och styr med hela handen. Rättvisepartiet Socialisterna vill ha demokratiska arbetsplatser fria från trakasserier och förföljelser av oliktänkande. Vård och omsorg handlar om respekt, lika behandling, varmhjärtad omtanke och empati. Ett sådant uppdrag kan aldrig bli verklighet om inte personalen blir behandlad med samma ömhet av sina arbetsgivare.
Rättvisepartiet Socialisterna i Västerort begär omedelbart att Koppargården tas tillbaka i offentlig regi, att alla upphandlingar som pågår just nu, som till exempel upphandlingen av Hässelgårdens vård- och omsorgsboende i grannförorten Hässelby, avbryts. Rättvisepartiet Socialisterna begär också att samtliga hemtjänstgrupper, servicehus och andra vårdinrättningar som i dagsläget drivs i privat regi, återkommunaliseras omedelbart. Skattepengar ska inte gå till kapitalisternas vinster.
Vård och omsorg är underprioriterat under kapitalismen. Istället sätts fokus på vinster och bonusutbetalningar åt de redan välbeställda. Samtidigt som de privata vinsterna i stora företag som Carema aldrig varit större, har vårdens andel av landets ekonomi aldrig varit mindre. Det behövs en offensiv strategi för att se till att landets vårdinstanser blir föredömliga arbetsplatser och värdiga de människor som slitit hela sitt liv för att få den vård de behöver. Vårdyrket måste få kosta. politikerna borde omedelbart gå fackföreningsrörelsens krav till mötes vad gäller löneutvecklingen. Världens viktigaste jobb ska inte ha världens lägsta löner.
