Långt ifrån den bästa av alla världar

2007-01-10 14:07:25




BOK
Titel: Capitalism Unleashed
Författare: Andrew Glyn
Förlag: Oxford University Press, 2006
Den brittiske ekonomen Andrew Glyn är en av få ekonomer som inte sjunger den globala kapitalismens lov. Hans nya bok Capitalism Unleashed, som närmast kan översättas som en tygellös ”vild” kapitalism, är sprängfylld med fakta som motbevisar den nyliberala tesen om ju friare marknadskrafter desto mer välstånd.

Med hjälp av egna analyser och ett omfattande statistiskt material, påvisar Andrew Glyn att den globala kapitalismen inte är på väg att skapa ett idealsamhälle (“slutet på historien”) utan istället har frambringat gigantiska inkomst- och förmögenhetsklyftor samt kronisk instabilitet. Det är bokens styrka, dess svaghet är att Glyn numera svävar på målet om vad som är alternativet.
Capitalism Unleashed kan läsas som en fortsättning på den bok, Capitalism since 1945 (Kapitalismen efter 1945) som Glyn skrev tillsammans med två andra ekonomer (Philip Armstrong och John Harris). Capitalism since 1945, som publicerades 1991, är ett standardverk över kapitalismens efterkrigsutveckling fram till dess nuvarande globaliseringsfas.
Med krisen i världsekonomin 1974-75 inleddes en ny period av ekonomisk stagnation och politisk oro. Kapitalets globalisering var en reaktion på denna stagnation, Glyn citerar med gillande den japanske ekonomen Makoto Itohs formulering om att ”det ser ut som om kapitalismen spelar filmen baklänges: trender som under ett helt sekel präglade världsekonomin ’körs över’ i syfte att återskapa den gamla fria kapitalismen”.
Globaliseringen är emellertid mer än bara en ekonomisk politik.
Den pådrivande kraften bakom globaliseringen har varit finanskapitalets och den finansiella sektorns utbredning, vilken i sin tur underlättats av exempelvis den snabba tekniska utvecklingen inom telekom. Nyliberalismen blev det politiska uttrycket för finanskapitalets strävan att riva ned alla hinder i form av kapitalkontroll och regleringar.
Den internationella valutahandeln omsatte exempelvis 1 900 miljarder per dag 2004, tre gånger mer än 1989. Till detta ska läggas andra former av finansiella transaktioner som handeln med aktier och olika former av värdepapper.

Finanskapitalets dominans

Handel med varor och tjänster utgör en liten och krympande andel av dagens ekonomiska transaktioner. Finanskapitalets dominans och det aldrig sinande behovet av snabb avkastning (vinst eller aktieägarvärde) ”jagar kapitalistklassen över hela jordklotet”, för att citera Karl Marx och Friedrich Engels i Kommunistiska Manifestet.
Direktinvesteringar (investeringar eller köp av företag utomlands) och världsmarknadens utbredning samt snabba tillväxt de senaste åren har ytterligare bidragit till att i hög grad internationalisera det ekonomiska livet. Till det ska läggas nya strömlinjeformade arbetsorganisationer och allt mer globala produktionsprocesser.
Finanskapitalets allt större roll och makt har emellertid tenderat att skapa en kasinoekonomi som resulterar i finansiella kriser och spruckna bubblor, som den kris som inleddes i Asien 1997 och när it-bubblan sprack 2001.
Glyn nämner också den svenska bankkrisen, som föregicks av en kollapsad fastighetsmarknad, i början av 1990-talet som ett talande exempel på vad som kan hända när regleringar rivs ner och regeringar blir fartblinda. Dessvärre färgas hans övriga kommentarer om Sverige och de nordiska länderna av illusionen om att i dessa länder har man trots allt lyckats upprätthålla välfärd och förhindrat nyfattigdom.
Kapitalets globalisering accelererade under 1990-talet till följd av det nya globala politiska klimat som följde i spåren på stalinismens kollaps i Sovjetunionen och Östeuropa samt Kinas kapitalistiska utveckling.
Stalinismens kollaps försvagade arbetarklassens möjligheter att svara på kapitalets offensiv och den nya regim som skapades på arbetsplatserna. Följden blev ökad utsugning och stigande vinster världen över. De siffermaterial som Glyn använder har några år på nacken och tar inte med de senaste tre-fyra årens dramatiska vinstökningar på lönernas bekostnad. Löneandelen ligger för närvarande på en historiskt låg nivå i de kapitalistiska länderna.
Stalinismens kollaps innebar också att den globala kapitalismen fick nya marknader att exploatera i länder där arbetarklassen försvagats efter år av kris och kontrarevolution, vilket i sin tur kunnat användas som ett vapen för att pressa ned löner i de mest utvecklade kapitalistiska länderna.
Den kanske största förtjänsten med Glyns bok är att den sammanställer en rad fakta över de växande inkomst- och förmögenhetsklyftorna. Sedan 1979 har inkomstklyftorna ökat i nästan varje utvecklat kapitalistiskt land – de rika har fått en allt större del av den växande kakan och de fattiga allt mindre.
Samtidigt som arbetslösheten har bitit sig fast på en hög nivå oavsett konjunktursvängningarna.
Kan man då tala om en kris för kapitalismen? Nej svarar Glyn med hänvisning till att det skulle innebära att betydelsen av en kris, innebörden och själva begreppet kris förvandlandes till oigenkännlighet.
Enligt varje ekonomiskt lexikon råder det ingen kris i dag. Det är sant, men som Glyn själv påpekar; sett under en längre period och i historisk jämförelse är kapitalismens tillväxtsiffror under de senaste 10-15 åren inte särskilt imponerande: ”Sedan 1990 har produktionen [BNP] per invånare utvecklats sämre än under turbulensen 1973-79 och betydligt lägre än under kapitalismens ’gyllene år’”. Den kroniska instabilitet som präglar dagens kapitalism bereder väg för nya kriser, som 1997-98 och 2001-2002.
Problemet är enligt Glyn ”att kapitalismen, efter stalinismens fall, inte möter någon seriös utmanare i dag”, vilket är korrekt i meningen att kapitalismen inte omedelbart hotas av revolutionär kamp som i slutet av 1960-talet och i början av 1970-talet. Men även detta är sociala och politiska konjunkturfenomen som ändras i takt med att en ny generation arbetare och unga hittar vägen till socialismen och börjar återuppbygga arbetarrörelsen.

Alternativ saknas

Glyn är emellertid pessimist och vill inte se att dagens kamp bär fröet till en ny socialistisk massrörelse. Sedan slutet av 1980-talet har Europa i snitt skakats av två generalstrejker per år och kampen har tenderat att bli betydligt bittrare och hårdare.
Istället vill han införa en social minimilön för alla. ”Men vem ska betala?”, frågar han utan att egentligen ge något svar.
För en nödvändig omfördelning av produktionsresultatet krävs kamp med målet att avskaffa kapitalismen genom ett förstatligande av storföretag, banker och finansiella tillgångar för att möjliggöra en demokratisk planering av ekonomin.
Den slutsatsen drar inte Glyn, men icke desto mindre är hans bok att rekommendera. Capitalism Unleashed ger en insiktsfull bild av den moderna kapitalismens uppgång och, vilket författaren bara låter antyda, nedgång och fall.

Per Olsson

Vill du hjälpa till? Offensiv och Rättvisepartiet Socialisterna behöver ditt stöd!

 

Med reaktionär blåbrun högerregering och otaliga kapitalistiska kriser behövs mer än någonsin en röst som försvarar arbetares rättigheter, bekämpar rasism och sexism, kräver upprustning av välfärden och tryggare jobb istället för försämrad anställningstrygghet, fortsatta nedskärningar och marknadshyra. Som ger ett socialistiskt alternativ till kapitalismens orättvisor, klimatkris, krig och flyktingkatastrofer.

Stöd vårt arbete: Swisha valfritt belopp till 123 311 40 48. Om du vill engagera dig mer finns mer info här!