Inför skolstarten den 23 september sände den iranska regimen ett budskap till lärarkollektivet att inte uttala sin kritik eller organisera sig fackligt. Med en våg av arresteringar vill regimen skrämma lärarna till underkastelse, som har svarat med motstånd och strejkförberedelser. Stora protester planeras att genomföras den 5 oktober som är den Internationella lärardagen.
Mehdi Bahluli och Mohammad Reza Niknezhad, två lärare som fängslade i det ökända Evinfängelset, togs symboliskt till rätten när andra infann sig i klassrummen på den första skoldagen. Mohammad Moghiseh, en av regimens ansvariga för massakern på politiska fångar år 1988, var rättens domare.
I protest mot rättegången och mot attackerna uppmanade lärarnas fack sina medlemmar att vara svartklädda den första skoldagen, vilket fick en massiv uppslutning.
I Iran finns det 105 000 skolor med uppemot en miljon lärare och övrig personal. Det pågår nu en växande organisering och radikalisering bland lärare vars olagliga fackföreningar växer fram som ett resultat av fattigdom och motstånd mot den statliga repressionen.
Det är bakgrunden till de styrandes allt hårdare attacker på lärarkollektivet och dess fackföreningar.
Stora protester och strejker har redan ägt rum. Den 6 september samlades lärare, framförallt kvinnor, utanför presidentkontoret i Teheran för att öppet visa sitt missnöje med låga löner, övervakning och fängslade kollegor.
Regimen räds de strejker och protester som sprids bland lärare och studenter och samarbetet dem emellan.
Lärarnas upptrappade kamp detta år inleddes i januari då hundratals lärare protesterade vid de lokala utbildningskontoren i Shahrud och Marivan. Kraven var då ”högre löner utan diskriminering”, ”lika lön för män och kvinnor” och ”bättre arbetsförhållanden”.
Efter detta samlades 6 000 lärare i en sittprotest samtidigt som de överlämnade ett protestbrev om sina arbetsförhållanden. ”Majoriteten av Irans lärare lever under fattigdomsgränsen. Vår status i samhället har skadats till den grad att vi har tappat motivationen till att arbeta”, skrev lärarna bland annat i sitt protestbrev.
Regeringens svar på protesterna blev att lova en löneförhöjning på 14 procent. Lärarnas svar blev att detta är ”inget annat än falsk matematik då inflationen är 25 procent, vilket innebär att det i praktiken ändå är en försämring av våra levnadsförhållanden”.
Den 14 mars attackerade säkerhetsstyrkor lärarnas samling och arresterade närmare 1 000 lärare. 22 lärare sparkades, fängslades eller drevs i exil. Tre lärare sitter ännu fängslade. Sedan i april i år har säkerhetsstyrkor gripit fem ledande medlemmar i Iranska Lärarföreningen samt ordföranden för Irans Lärarorganisation. Ordföranden för Irans Lärarorganisation, Alireza Hashemi, arresterades i sitt hem den 19 april och har överförts till Evinfängelset.
I maj dömdes Ali Akbar Baghani till sex års fängelse. Baghani hålls i Gohardasht-fängelset i Teheran. I juni ställdes Esmail Abdi, ordförande i Iranska Lärarföreningen, inför rätta. Han anklagades för ”propaganda mot den Islamiska republiken” och bedöms som en ”fara för landets säkerhet”.
Regimen har dömt lärare till uppemot sex års fängelse efter att de har anklagats för att bedriva facklig verksamhet. Lärare som har uttalat sin oro över studenternas situation har också hotats, trakasserats och fängslats.
Samtidigt som lärarnas strejker och protester planeras pågår även arbetarkamp i industrin och på fälten. Dessa öar av kamp och strejker behöver en nationell samordning. Uppbygget av en landsomfattande fackförening och ett nytt samlande socialistiskt massparti är akut för att samla arbetarklassen i Iran till att fälla den islamiska republiken och lägga grunden för arbetarnas egen makt.
Rättvisepartiet Socialisterna och Committee for a Workers’ International säger:
- Fullt stöd till lärarnas protester och strejker.
- Frige de fängslade lärarna.
- Frige alla politiska fångar.
- Erkänn demokratiska fri- och rättigheter.
- För rätten att organisera sig i fack och partier.
- Ned med mullornas diktatur – för en socialistisk republik. ■
