Latinamerika inför en ny fas i masskampen

2013-02-17 06:40:54


Mötet präglades av entusiastisk stämning.

Skolan förmedlade politiskt självförtroende och visade hur CWI gått starkt framåt på den latinamerikanska kontinenten, inte minst i Brasilien, vilket tydligt visades på det öppna möte som organiserades i centrala São Paulo sent på fredagkväll och samlade 200 deltagare. Stolarna räckte inte till utan folk stod packade runt väggarna.
Det öppna mötets tema gick i internationalismens tecken: ”Kapitalismens kris och arbetarklassens motstånd” med flera internationella talare samt representanter från PSOL (Socialism och Frihetspartiet), sociala och fackliga rörelser. Mötet möttes med entusiasm och talare efter talare drog ned stora applåder.
Andre Ferrari, LSR (Frihet Revolutionär Socialism, CWI Brasilien), inledde skolans första punkt om Latinamerikas moderna historia, som lade grunden för de efterföljande mötena och diskussionerna om läget och uppgifterna i varje enskilt land. 

Brasilien

Jane Barros från LSR inledde mötet om Brasilien.
– Krisens effekter på Brasilien är små i jämförelse med Europa, men nu saktar ekonomin ned igen och regeringen försöker dämpa effekterna genom att sänka skatterna för att öka konsumtionen men utan att lyckas. Arbetslösheten har inte ökat, men antalet registrerade nya arbeten har minskat med 45 procent.
–  Vi ser nu regeringen förbereda sig för krisen. Det styrande socialdemokratiska PT har lagt ett nytt lagförslag om att frysa offentliganställdas löner i 10 år. Ett annat lagförslag är att fack och arbetsgivare ska kunna förhandla bort grundlagsskyddade fackliga rättigheter.
– Som ett resultat av förberedelserna inför fotbolls-VM i Brasilien 2014 har antalet vräkningar ökat på grund av alla byggen. Arbetare vräks från sina hem och regeringen vräker nu en indianby för att bygga en parkeringsplats. Bland annat kommer ett indianmuseum att rivas. Även MST (de jordlösa lantarbetarnas rörelse) har börjat kritisera PT då rege­ringens jordreform snarare är kontra­reformer.

– 2012 var ett viktigt år för PSOL som vann 2,4 miljoner röster i kommunvalen. Med fler röster än PCdoB (Brasiliens kommunistparti som ­bara är ”kommunistiskt” i namnet) och de Gröna gick PSOL från 25 till 49 kommunfullmäktigeplatser. En LSR-medlem var PSOL:s borgmästarkandidat i staden Natal i norr och fick 13 000 röster.
– Men såväl vänstern som högern inom PSOL stärktes och en intern strid väntar nu på kongressen om partiets politik efter att högern på vissa ställen inlett samarbete med PT. Frågan står om PSOL ska vara i opposition eller en vänsterpåtryckare åt ”lulaismen” (efter den förre presidenten och PT-ledaren Lula da Silva). LSR är med och bygger ett vänster­block inom PSOL för att utmana högern och bekämpa denna tendens.
Arbetarkampen i Brasilien har ökat.
– Arbetare har besvarat nedskärningar och attacker med strid. ­Viktiga strejker har rapporterats bland annat bland federala tjänstemän. 97 ­procent av de federala universiteten var i strejk i tre månader som svar på nedskärningar, den starkaste strejken på 20 år. På ett av universiteten var det LSR:s medlemmar som ledde strejken. Det var en viktig strejk som påverkade medvetenheten. Även den privata sektorn har sett strejker och avancerad kamp.

Chile

Celso Calfullan, från SR(Revolutionär Socialism, CWI Chile) inled­de mötet om Chile.
– Vi ser fortfarande efterspelet i Chile av studenternas kamp 2011.
Ungdomarna har genom sin mobilisering påverkat medvetenheten hos bredare skikt av befolkningen. Detta reflekterar hur snabbt situationen kan ändras. Studentstrejkerna har inspirerat andra grupper att gå ut i strejk. Arbetare har tagit upp kraven på nationalisering av kopparindu­strin för att finansiera gratis utbildning, vilket var nyckelfrågan för studenterna.
– I Chile ser vi behovet av att reorganisera arbetarrörelsen. Den sittande regeringen är den mest hatade av de fem regeringar som suttit sedan diktaturtiden.
– Kampen från studenterna har radikaliserat läget och även påverkat facken. Underifrån ­utvecklas en radi­kaliseringsprocess med misstro och ilska mot fackbyråkratin som är kopplad till PS.
Tyvärr har Kommunistpartiet (PCC) i en tid av radikalisering istället gått åt höger för att närma sig socialdemokratiska PS än mer. Deras ursäkt är att huvuduppgiften idag är att stoppa högern. Detta påverkar deras ställning även i studentrörelsen. PCC har förlorat kontrollen i den studentfederation de kontrollerade och Camila Vallejo spelar en allt mer tillbakadragen roll.
– SR är med och bygger en allians och ställer upp i val med Izguierda Popular (Folklig Vänster). Hur den politiska kampen påverkat debattklimatet kunde ses i en tv-sänd debatt där SR deltog, där på frågan om vinster i utbildningen inte ens högern ville i ord ge sitt stöd till vinster i utbildningen.

– Vi ser även en radikalisering av mapuchefolket och deras berättigade kamp.
Celso Calfullan som leder CWI:s arbete i Chile är själv mapuche och efterlyste en internationell solidaritetskampanj för mapuchefolket.
Det sker en ökad repression mot mapuchefolket, vilket i sin tur har provocerat fram en hårdare kamp. Efter att åtta mapucher dödats har regeringens politik än en gång inför öppna ögon avslöjats. Regeringens stöd till de rika jordägarna mot ursprungsfolket är tydligare än på många år.
Om den förra presidenten Michelle Bachelet från det socialdemokratiska Socialistpartiet ställer upp som kandidat i presidentvalet kan ingen kandidat från högern besegra henne. Men hon saknar helt alternativ och valets två block representerar båda nyliberalismen med Kommunistpartiet som ett ”radikalt” alibi för PS. En huvuduppgift är därför att stärka och ena den verkliga vänstern.
SR lägger idag vikten på två huvudfrågor: Förstatliga kopparnäring­en och nej till vinster i vård och ­skola.

Venezuela

Johan Rivas, från SR (Revolutionär Socialism, CWI Venezuela), pekade på de motsägelsefulla dragen i Venezuelas politik.
– Venezuela är fortfarande en borgerlig stat med kapitalistisk ekonomi men med viktiga sociala reformer. Det har skett en viktig omfördelning av ekonomin som har gynnat de fattigaste. Men trots det är 70 procent av ekonomin fortfarande kvar i oligarkins händer. Så omfördelningen har skett inom de övriga 30 procenten. Detta visar vilka enorma förbättring­ar som är möjligt om en verklig omfördelning skulle äga rum.
– Det är inte svårt att förstå ­varför Chavez har det stora stöd han har. Trots att man inte brutit med kapita­lismen har reformerna haft en viktig effekt. År 1998 levde 80 procent i fattigdom, 45 procent levde i misär på mindre än 1 dollar om dagen. Idag kan Chavezrgeringen visa siffror på att andelen fattiga är nere på 27 procent. Fler har fått tillgång till utbildning och sjukvård. Det är viktigt att förstå att arbetare ser att de faktiskt har fått det bättre.
Det SR varnar för är att inga sociala förbättringar är varaktiga om inte kapitalismen avskaffas.
– Hela 96 procent av dollarinkomsterna kommer från oljan vilket visar på Venezuelas stora beroende av olja. Så i motsats till den officiella linjen har man inte blivit av med oljeberoendet. 60 procent av dollarinkomsten används till matimport. Al-drig tidigare har Venezuelas ekonomi varit så beroende av den globala ekonomins utveckling som nu.
– Venezuela har Latinamerikas högsta inflation – 25 procent. En familj kan behöva två försörjare med två jobb för att få sina grundläggande behov tillgodosedda. 45 procent av arbetskraften har informella ­kontrakt och visstidsanställningar.
– Det finns en ökad medvetenhet om behovet av självorganisering och arbetarkontroll, inte minst bland industriarbetarna som också reser kravet.
Otryggheten är ett stort problem. Våldet och kriminaliteten breder ut sig. Varje dag dödas 50-70 personer i huvudstaden Caracas.
Johan Rivas bor i en av Caracas fattiga stadsdelar, barrios, med 500 000 invånare och är en av ledarna i grannskapskommittén.
– Men vi kan inte samlas till möten på grund av kriminalitet. Folk vågar inte gå ut när det blivit mörkt.

– Venezuela präglas av en allt skarpare polarisering – för eller emot Chavez. En stämning som såväl chavizmen som högern underblåser. Det gör det svårt för en självständig vänster att arbeta och vi måste ta in det i vår beräkning. Efter 14 år av revolution finns inslag av trötthet och demoralisering bland grupper av arbetare och aktivister. Delar av vänstern har kapitulerat för chavizmen ­medan andra har antagit en sekteristisk inställning.
– När SR/CWI ingrep i valet gjorde vi det med parollen ”Rösta på Chavez, men det är inte nog. Organisera dig för revolutionär socialistisk demokrati”. Genom vår hållning fick vi möjlighet att delta i debatter, intervjuas i media och delta i debatter på universiteten. Vi lyckades ha en dialog med arbetarklassen som var chavister och kritiska om behovet av kamp och organisering underifrån. På SR:s egna veckomöten i Caracas deltog 30-40 personer.
– Vi kan inte vara stödarbetare för borgerlig demokrati, men inte heller låta högern utnyttja situationen för sin makt och kontrareformer. Högern talade i valet om folkmakt och medborgarinflytande och använde en del av vänsterns paroller då de har insett att en direkt ­konfrontation inte skulle få gehör.
Efter valet var högern demoraliserad, vilket fördjupades efter lokalvalen där Chavez anhängare vann i 20 av 23 delstater.

Bolivia

En avgörande uppgift för CWI i Latinamerika är att aktivt delta i arbetarklassens reorganisering och en­ande i nya formationer, såväl fackligt som i politiska partier. En debatt som gick på djupet var om COB-fackets beslut att inleda uppbygget av ett nytt arbetarparti i Bolivia.
Juan Gabriel från ASR (Revolutio­närt Socialistiskt Alternativ, CWI i Bolivia) betonade att:
– Bolivia är viktigt för CWI med tanke på arbetarklassens starka tradition och nu kanske ett nytt kapitel kan skrivas i dess revolutionära historia.
– De privata multinationella före­tagen styr fortfarande i Bolivia. Den parasitära kapitalismen och borgerligheten finns kvar. Regeringen eftersträvar konsensus och fredsavtal med högern. Till och med med den våldsamma halvfascistiska Santa Cruz Juventud. När gruvarbetare inledde en våldsam kamp för förstatligande dödades 16 arbetare. Det enda svar som det regerande MAS gav var att ”vi kan betala kistorna”.

– De två första åren av Moralesregeringen kunde man se steg till vänster, som ett resultat av masskam­pen. Men idag ser situationen annorlunda ut. CWI gav kritiskt stöd till Morales, vilket var rätt – men idag står frågan hur vi ska ställa oss när den fackliga landsorganisationen COB lanserar diskussionen om ett nytt arbetarparti, i en tid då arbetar­klassen radikaliserats och två stora rörelser för ursprungsfolk redan har brutit med MAS.
Franco, också han från ASR, förklarade mer om frågan ett nytt arbetarparti i Bolivia.
– Behovet av ett nytt socialistiskt parti för arbetarklassen diskuterades fram på COB:s senaste kongress. Den 17-18 januari genomfördes en facklig-politisk träff för att lansera ”Bygget av arbetarnas politiska verktyg”.
Denna nya politiska formering ser som sin huvuduppgift att lyfta fram de krav från massrörelsen som MAS inte genomfört. Man uttalar sig för socialistiska övergångskrav och arbetarklassens maktövertagande samt slår fast att det krävs en oberoende klasspolitik med arbetarklassens och de fattigas behov i centrum.
– Utvecklingen i Bolivia skriver modern historia. Det är första gången sedan Berlinmurens fall 1989 som ett nytt parti växer fram ur arbetar­klassens kamp och där de fackföre­ningar som står bakom det nya politiska verktyget betonar behovet av ett socialistiskt program samt arbetarklassens maktövertagande. Att bygga ett vänsteralternativ till regeringen som ses som vänsterreformis­tisk. Det nya initiativet skulle kunna leda till bildandet av en ny revolutio­när socialistisk kraft, sade Franco.
Det är i denna diskussion viktigt att dra lärdom av PSOL:s utveckling i Brasilien. I inlägg pekade kamrater på att det är viktigt att väga in såväl vad regeringen gör som hur de breda massorna uppfattar MAS och Morales. Aktivisterna i COB har dragit långtgående slutsatser, men hur förankrade är de i de breda massorna?

Tony Saunois från CWI:s interna­tionella ledning betonade att det är viktigt med de internationella erfarenheterna i denna diskussion. Morales regering idag är inte samma som Morales regering igår. Morales regering är borgerlig och bromsar den revolutionära utvecklingen, men massornas medvetenhet måste tas med i beräkningen.
– Detta nya arbetarinitiativ är en nyckelprocess vi måste ingripa i. Vi kan inte stå på sidan när de mest radikala sätts i rörelse.
Han varnade för att det finns en risk att att överdriva dess potential, men också för att underskatta den:
– Vi måste följa utvecklingen, se vart den går och vara beredda på snabba förändringar. Arbetarklassen är nyckeln till revolutionen, men får inte exkludera andra som bönder och ursprungsfolk. COB har dragit avancerade slutsatser, men ett nytt parti måste förklara sin kritik av MAS skickligt, speciellt bland dem som ännu hyser illusioner om MAS.
– Regeringen genomför såväl attacker som små förbättringar, och båda måste vägas in i vår syn på regeringen. Ett nytt parti måste kopplas till strukturer, partiföreningar och en levande kropp. Det är en balansgång som kräver skicklig taktik och öppenhet för förändring.

Kamraterna i Latinamerika bygger CWI med entusiasm och stora uppoffringar under svåra omständigheter. Skolan innehöll också möten om kvinnor och kaderbygge, de svarta och kampen för socialism, ursprungs­folkens kamp, Syrien och vägen fram, hbt-rörelsen och nya formationer som PSOL.
De senaste årens utveckling visar på möjligheterna för att samlas ­under den revolutionära socialismens fana. En ny period har öppnats upp med stora möjligheter för CWI i Latinamerika.

Kristofer Lundberg