”Jag välkomnar detta”, sa statsminister Fredrik Reinfeldt, medan EU:s ekonomikommissionär Joaquín Almunia sa att det var ”mycket goda nyheter”.
Lettlands premiärminister Valdis Dombrovskis sa att det handlade om ”minskade kostnader för att hantera den nationella statsskulden liksom minskat stöd till kommuner, offentliga kommunikationer och Rigas flygplats”. Dessutom införs en form av fastighetsskatt – men nedskärningar och skattehöjningar för vanliga familjer kommer inte att få igång ekonomin, som beräknas krympa med 18 procent. När avtalet med Sverige, EU och IMF (Internationella valutafonden) förhandlades fram i våras var prognosen att underskottet bara skulle vara hälften så stort.
En tidigare åtgärd var att höja momsen, det vill säga skatten på konsumtion, men eftersom lönerna i offentliga sektorn sänkts med 40 pro- cent har konsumtionen fallit drastiskt och därmed intäkterna från momsen.
Att dra in mer i skatt försvåras också av att hälften av skattekontoren stängts och resten har fyradagarsvecka.
De enorma nedskärningarna fördjupar krisen.
Allt fler i Lettland förstår att EU och Sverige inte agerar för att rädda landets ekonomi, utan för att rädda de svenska bankerna.
Bloggaren Didzis Melbikis skriver: ”Det är omöjligt att skära ned budgeten med 500 miljoner lats (7,3 miljarder kronor), som Sverige prompt krä- ver, utan att Lettland förfaller. Det vet Anders Borg och Fredrik Reinfeldt mycket väl. Men de fortsätter att pressa det redan så svaga grannlandet – för svenska storbankers skull. Samma banker som har skapat den lettiska lånebubbla som nu har spruckit… De svenska bankerna som tjänade oerhört stora belopp (25 miljarder kronor enligt svensk media) på att låna ut ofattbara belopp (över 100 miljarder kronor) till höger och vänster under några år vägrar nu förstå hur djup vår kris är.”
Han beskriver också en del av stämningen: ”Lärare och läkare får så pass usla löner att, som en sjukhusdirektör sade till mig nyligen, ’det saknas svordomar i vårt lexikon för att beskriva det’. Public service-radio och -tv står på gränsen till undergång. Nu i veckan röstade tittarna i ett populärt tv-program om vad regeringen borde göra vad gäller Sveriges och Valutafondens krav. Majoriteten tyckte att Lettland borde tvärvägra och lämna avtalet.”
Sverige och de svenska bankerna kallas allt oftare för kolonialmakter i de baltiska staterna.
I svenska affärstidningar är det dock mest bankerna det är synd om, som när Swedbank nu tvingas betala tillbaka 100 miljoner kronor som man svindlat från sparare i Estland. Svenska bankdirektörer har också klagat högljutt över ett lettiskt förslag om att bostadsskulderna inte ska få överstiga värdet på bostaden.
Krisen är liknande i Litauen och Estland. Litauens BNP väntas krympa mest, med 19,3 procent, och fortsätta nedgången nästa år. Estland har genomfört ännu större budgetnedskärningar än Lettland.
Realtid.nu rapporterar om en stor ökning av ”antalet människor som letar efter mat i soptunnor intill livsmedelsbutikerna”.
Trots att snittlönen officiellt ligger på över 7 000 kronor i månaden erbjuds arbetslösa nu jobb för 2 800 kronor – före skatt.
I Lettland växer ilskan. Landet har gått från att vara helt skuldfritt vid självständigheten 1991 till att hamna i ”finansmarknadens” strypgrepp.
Bara tre andra regeringar i världen får betala mer för sina lån – Ukraina, Venezuela och Argentina.
Regeringarna, EU och bankerna tror sig nu ha undkommit en devalvering av latsen, som är kopplad till euron. Trycket kommer emellertid att fortsätta. För arbetare och fattiga står dock inte valet mellan devalvering eller inte – i båda fallen kommer de att få betala räkningen.
Det som behövs är en proteströrelse som leder till bildandet av ett verkligt arbetarparti – med ett program som kräver att ansvaret läggs på bankerna och EU, tillsammans med politiker och nyrika i Lettland.
Per-Åke Westerlund