| FILM | Män som hatar kvinnor |
| Längd | 2 tim 32 min |
| Regi | Niels Arden Oplev |
| I rollerna | Noomi Rapace, Michael Nyqvist, Peter Haber, Sven-Bertil Taube |
som lever i samhällets periferi. Skurkarna är finanshajar, nazister och ”sadistiska svin och våldtäktsmän” med starka positioner i samhället.
”Journalisten Mikael Blomkvist dömd till fängelse för förtal”. Mikael har blivit blåst på sina källor och förlorar i rätten mot finansmannen Wännerström.
Hans karriär som journalist kan vara över och kollegorna på tidningen Milleniums lilla redaktion är oroliga. Inte dämpas deras oro när Mikael meddelar att han lämnar Milleniums styrelse och helt plötsligt på uppdrag av affärslegenden Henrik Vanger flyttar upp till Hedeby.
Grundaren för Vangerkoncernen, den 80-åriga Henrik Vagner, anställer Mikael Blomkvist för att gräva i det ouppklarade mordet på hans brorsdotter, som skedde för 40 år sedan. De misstänkta är hela släkten Vanger, en ruskig skara giriga människor.
Till sin hjälp kommer Mikael att arbeta med den skickliga researchern Lisbeth Salander – en av världens duktigaste hackers med ett mörkt förflutet som fortfarande håller henne i bojor.
Författaren Stieg Larsson, grundare av tidningen Expo som kartlägger högerextrema rörelser i Sverige, är flerfaldigt belönad för sin trilogi om Lisbeth Salander och Mikael Blomkvist. Larssons egen journalistiska bakgrund berikar deckar- serien med allt från journalistiskt arbete och intriger, dataintrång, den psykiatriska vården, storkapitalisters skumraskaffärer, Säpo, nazistiska rörelser och Sveriges koppling till Nazityskland under 1930- och 40-talen, trafficking, incest och våldtäkter. Listan kan göras lång, men trots irriterande språkliga upprepningar böckerna igenom är spänningen total.
I filmen Män som hatar kvinnor, som baserar sig på den första boken, har regissören Niels Arden Oplev lyckats skapa minst lika nagelbitande spänning. Flera av karaktärerna har fångats upp på pricken som jag föreställde mig dem i boken. Michael Nykvists rolltolkning av Mikael Blomkvist är lika nedtonad som karaktären blivit i filmen. Den extremt svåra uppgiften för Noomi Rapace att gestalta Lisbeth Salander är suverän om än jag saknar ett uns mer av berättigat raseri vid några tillfällen. Istället har hon nästan mjukat upp Lisbets hårda och känslokalla person något.
Flera intressanta sidohistorier fanns det inte tid och utrymme att gå in på i filmen. Bland dessa är Mikael Blomkvist speciella relation till sin kollega, vän och älskare Erika Berger, den hjälp Lisbet Salander fick av sin förmyndare advokaten Palmgren innan han fick en stroke och en ny förmyndare trädde in i hennes liv, Lis- beths (om än extremt begränsade) sociala umgänge, samt några nazisthistorier från de äldre bröderna Vangers ungdom. Filmen är helt enkelt mer action och mindre drama.
Även om man redan sett filmen rekommenderar jag starkt att läsa böckerna: Män som hatar kvinnor, Flickan som lekte med elden och Luftslottet som sprängdes. Likaså är filmen även att rekommendera för de som läst boken.
Har man bara läst den första boken kan jag avslöja att den andra är ännu bättre. I Flickan som lekte med elden ligger fokus mer på Lisbeth Salander (till skillnad från den första boken som fokuserar desto mer på Mikael Blomkvist, vilket har tonats ner i filmen). Vi får förklaringen till Lisbeths totalt känslokalla och socialt handikappade beteende. Men vi får också följa med denna övermänskligt intelli-genta och kvicka tjej på revansch och upprättelse mot privatpersoner och samhället som svek.
Lina Westerlund
