”Den svenska ekonomin är lika stark som Pippi Långstrump”, sa OECD:s generalsekreterare José Angel Gurria när han i förra veckan presenterade organisationens nya rapport om Sverige.Enligt Gurria var Sverige ”en ö av välstånd i mycket osäkra vatten”. Regeringen var förstås inte sen att sola sig i glansen av OECD:s, en organisation som samlar de dominerande kapitalistiska västländerna, skönmålning.
Trots den kraftiga ekonomiska tillväxten 2010 har arbetslösheten bitit sig fast på en hög nivå. Mitt i alla lovtal tvingas även OECD varna för att ”långtidsarbetslösheten biter sig fast på höga nivåer” och i sin prognos räknar OECD med en arbetslöshet på 8,0 procent i år och 7,5 procent 2012. Det är betydligt högre arbetslöshet än vid någon konjunkturuppgång i modern tid (efter 1945).
Den ekonomiska tillväxten vilar på två ostadiga ben – export och ökad privatkonsumtion som delvis finansieras med lån. Och den sker mot bakgrund av ett historiskt ras för svensk kapitalism.
Det första kvartalet 2009 föll landets BNP (bruttonationalprodukten – värdet på den samlade produktionen) med 6,5 procent jämfört med samma period året innan – det största raset i svensk ekonomisk historia. År 2009 blev ett av de sämsta åren någonsin i den svenska kapitalismens historia.
När världshandeln började återhämta sig efter kollapsen 2009 och efterfrågan på nytt växte globalt kunde den svenska ekonomin börja vända uppåt igen under loppet av 2010.
Exporten har varit den viktigaste tillväxtmotorn. Men det är främst tillfälliga faktorer som ligger bakom fjolårets exportökning; som de stora lagerinveste- ringarna utomlands, den tyska industrins tillväxt och den ökade efterfrågan på järn och stål, energivaror och verkstadsprodukter (inkl fordonsindustrin).
Exportens uppgång ägde dock rum ifrån en extremt låg nivå: ”I oktober 2010 var värdet på varuexporten 14 procent högre än under oktober 2009 men fortfarande 10 procent under toppnivån i april 2008. Under helåret 2009 minskade Sveriges export med 17 procent i värde och 18 procent i volym, jämfört med 2008. Detta utgör den största exportminskningen sedan andra världskriget” (Kommerskollegium om export och import).
Redan under det fjärde kvartalet 2010 dämpades tillväxttakten och fortsätter att göra så i år på grund av minskad lageruppbyggnad, åtstramningspolitikens effekter i Europa samt skärpt konkurrens på världsmarknaden. ”Även om utvecklingen inom industrin ger ett stabilt intryck finns – mitt under den starka uppgångsfasen för industriproduktionen – vissa tecken som tyder på att uppgången kan vara på väg att mattas av”, skrev Statistiska centralbyrån SCB i Svensk ekonomi 2010, daterad december i fjol.
På grund av regeringens skattesänkningar till dem som har jobb jämte att hushållen fortsatte att låna som tidigare kunde konsumtionen hållas uppe under djupdykningen 2008-2009. En stor del av lånen har varit bolån, men hela lånesumman gick inte till köp eller underhåll av lägenhet eller villa. En hel del av lånen användes till att betala dyra köp av bilar, båtar o s v.
En fortsatt konsumtion på kredit kan bli källan till en ny kris. Det är i längden omöjligt att fortsätta en utveckling där skulderna hela tiden växer snabbare än hushållens inkomster. I år stiger hushållens skuldkvot till rekordhöga 180 procent, en nivå som ligger i världstopp.
”En utlåningstillväxt på 3 miljarder i veckan är ohållbar på sikt – räntehöjningar och prisfall på bostäder kan sänka den svenska ekonomin” (Dagens Nyheter den 12 november 2010).
Kombinationen av räntehöjningar, fördyrade levnadskostnader, bland annat till följd av ökade el- och matpriser och sjunkande bopriser kan få den växande bo- och lånebubblan att brista och skapa en ny kris.
Svensk kapitalism är långt ifrån någon Pippi Långstrump.
