Är de rika lyckligare än vi andra? Kanske inte, men de äri alla fall friskare och lever längre. Enligt Denny Vågerö, professor i medicinsk sociologi, har klyftorna i fråga om hälsa i Sverige ökat ända sedan 1970-talet.
I Malmö skiljer det cirka 7 år i livslängd mellan olika bostadsområden. Lägger du till inkomst, utbildning etc blir skillnaderna ännu större.
I åldern 5-14 år är det fjorton gånger högre överlevnadschans bland de 20 procent rikaste mot de 20 procent fattigaste i världen. ”Social orättvisa dödar människor i stor skala” skrev FN-organet WHO i en rapport från år 2008.
– Jag brukar säga att skillnaden i hälsa mellan Danderyd och någon av Stockholms förorter är som skillnaden mellan Sverige och Albanien, sade Denny Vågerö på ett seminarium i Luleå i maj.
Idag skiljer det 15 år i medellivslängd mellan Stockholm och St Petersburg. Men skillnaderna i hälsa gäller inte bara mellan länder eller i storstäder. Det finns överallt i samhället (se faktaruta).
Bland de som avviker mest i form av sämre hälsa finns lågutbildade, personer med funktionsnedsättningar, HBT-personer och människor av utländsk bakgrund. Till exempel är överlevnaden i bröstcancer mycket lägre hos lågutbildade än andra. Ensamstående kvinnor har många fler problem med sin hälsa.
– Möjligheten till arbete och arbetsmiljön är en viktig del för hälsan och har stor potential att utjämna hälsoskillnader. Ändå saknas arbetsmiljön i socialdepartementets prioriteringar, berättade Denny Vågerö.
Vid seminariet om ”Jämlik hälsa” i Luleå redovisades många intressanta fakta. Till exempel rapporterades det om hur unga tjejers (16-29 år) välbefinnande är mycket lägre än för killar.
Samtidigt visades det på hur övervikt bland pojkar i skolåldern var tämligen konstant, medan övervikten hos flickor minskade dramatiskt under högstadiet och gymnasiet (från cirka 20 procent i åk 4 till cirka 10 procent i åk 1 på gymnasiet).
Frågan som inställer sig är förstås vilken betydelse som de förvridna kroppsidealen som samhället pumpar ut har?
Det är inte bara fattiga som ”sticker ut”. En undersökning av de med förmögenhet mellan åren 1991 och 2002 visar att dödsrisken minskar drastiskt med förmögenheten (även borträknat för effekten av hög inkomst). För de tio procent med störst förmögenhet är dödsrisken bara hälften så stor som för de utan förmögenhet.
– Om man fördelar inkomsterna jämnare, sjunker dödsrisken och hälsan blir bättre. Mekanismerna bakom detta kan vara både att stora klyftor brutaliserar samhället, men också att jämnare inkomstfördelning ger bättre skolor, bostäder etc och därmed bättre hälsa, sade Denny Vågerö under sin genomgång av olika undersökningar om kopplingen mellan sociala klyftor och hälsa.
Bland etablissemangets politiker är ”preventivt socialt arbete” populärt. Vad det handlar om är att tidigt ”upptäcka” de som riskerar att drabbas av missbruk, psykisk ohälsa o s v. Men som statistiken visar är det inte några som ”drabbas” medan resten mår bra, utan det är fråga om en glidande skala, där inkomst, utbildningsnivå, kön, sexuell identitet, ursprung etc har betydelse.
Att svenskar fortfarande har bättre hälsa i förhållande till många andra länders befolkningar, har historiska orsaker. De förr globalt sett låga inkomstskillnaderna tillsammans med uppbygget av en generell välfärd gav förutsättningar för en bättre och jämlikare hälsa. Nu rivs välfärden ned och klyftorna ökar. Hälsoeffekterna är tydliga och kommer att bli än större.
I WHO:s globala rapport ges tre övergripande ”rekommendationer” för bättre och jämlik hälsa: ”Förbättra människor dagliga liv”, ”Motverka orättvis fördelning av makt, pengar och resurser – globalt, nationellt och lo- kalt”. Men den globaliserade kapitalismen går i rakt motsatt riktning. Arbetare runt om i världen ska tävla om de sämsta arbetsvillkoren, lönerna, offentlig service o s v i en ”kapplöpning mot botten”. Klyftorna ökar och ”marknadens” makt ökar på bekostnad av löntagarnas. Med fortsatt marknadsfundamentalism och kapitalism kan talet om ”jämlik hälsa” aldrig bli annat än ett fikonlöv.
Det behövs en socialistisk politik för att kunna utmana kapitalismen och dess politiska försvarare och ta strid för fler jobb, högre löner, upprustad välfärd och därmed ge förutsättningar för bättre hälsa.
Jonas Brännberg
Fakta ▼
- Vid 64 år är det i genomsnitt fjorton procents risk att dö inom sex år. För de med doktorsexamen är risken sex procent.
- För en kvinna som är 30 år är det 2,5 till 5 års skillnad i livslängd mellan dem som har grundskole- och eftergymnasial utbildning.
- Antal dödsfall i åldern 45-59 år är cirka 50 procent högre för arbetare än för tjänstemän.
- Dödlighet bland kvinnor i cirkulatoriska sjukdomar är mycket högre bland låginkomsttagare (dubbel risk).
- Risken för missbruk ökar om man lever på socialbidrag, har föräldrar med psykisk ohälsa eller missbruk, har låga betyg eller bor i familjehem.
