Lokalvårdarna i Luleå har fått sympatier av många lulebor. På demonstrationen talade en representant från lärare och elevråd på gymnasiebyn. IF Metalls verkstadsklubb på SSAB har tagit stöduttalande, likaså sparkade tvätteriarbetare och septemberalliansen i Luleå. Deras eget fack, Kommunal, har dock motarbetat protesterna.Efter att ett medlemsmöte med 180 lokalvårdare enhälligt beslutat om en demonstration den 29 september (se bilder) mot privatiseringen bildades en grupp för att förbereda demostrationen. När gruppen hade gjort affischer och flygblad om demonstrationen åkte representanter för det lokala facket runt bland lokalvårdarna.
De uppmanade till att ”ligga lågt” med demonstrationen och sa att s-ledningen var på väg att ändra sig och att frågan skulle återremitteras (skickas tillbaka till tjänstemän för ny utredning) vid ett möte den 24 september. Istället för en återremiss presenterade s-kommunalrådet på detta möte sina planer på att inte bara privatisera lokalvården, utan även andra delar av den tekniska förvaltningen!
När demonstrationsgruppen träffades dagen efter deltog det lokala facket. Nu sa de att frågan redan var avgjord och en demonstration var meningslös. Facket skulle i alla fall inte vara med (ingen representant för Kommunal syntes heller till på demonstrationen). Trots att facket inte skulle vara med på demonstrationen ville de ändå bestämma innehållet. De ville ändra beslutet av 180 lokalvårdare om en demonstration mot privatiseringarna, till att gälla en ”opolitisk” demonstration för ”upphandling på lika villkor”.
”Blev skitförbannad”
– Jag blev faktiskt skitförbannad på facket när jag hörde om detta, kommenterar en lokalvårdare.Efter demonstrationen har det lokala facket fortsatt försöken att minimera protesterna. När några lokalvårdare på tisdagens medlemsmöte föreslog att alla lokalvårdare skulle protestera vid kommunstyrelsens möte den 15 oktober, ville det lokala facket att bara några skulle gå dit.
Bryt med s
Det är uppenbart att det lokala facket vare sig vill kämpa eller tror på att kamp kan stoppa privatiseringar. De är livrädda för att alltför stora protester ska störa deras förhållande till sina partikamrater inom socialdemokraterna.De försöker också skrämma medlemmarna med att om de söker stöd av andra organisationer och partier (läs RS) så kommer s verkligen att bli arga och göra allt mycket värre.
Kommunals agerande i Luleå visar att fackets täta band till s har blivit ett stort hinder för framgångsrik facklig kamp, eftersom det idag ofta är s-politiker facket måste strida mot. Nu måste kampen mot privatiseringar gå hand i hand med kampen för kämpande och demokratiska fackföreningar, där ledningen följer demokratiskt fattade beslut och är lojala med sina medlemmar, inte med s-märkta arbetsgivare.
Jonas Brännberg
