Det är inte bara Moderaterna som är i kris, utan hela det borgerliga etablissemanget. Det är egentligen bara en fråga om när ett parti och dess förträdare faller offer för den egna högerpolitiken.
Den så kallade IT-skandalen är en privatiseringsskandal med rötterna i Reinfeldts Alliansregering, men som den nuvarande regeringen i sin iver att outsourca offentlig verksamhet odlade. Med Stefan Löfvens högra hand, statssekreterare Emma Lennartsson, avgång har IT-skandalen flyttat in till statsministerns kansli och den lär säkert inte flytta ut på ett tag.
Men regeringen sitter ändå ganska säkert eftersom Alliansen absolut inte vill ha ett nyval. Det gör att även försvarsminister Peter Hultqvist sitter kvar.
Under Hultqvists tid som försvarsminister har militären fått allt man önskat och lite till. ”Den bästa försvarsministern i vår tid”, tycker generalerna och exempelvis den förra moderate försvarsministern Mikael Odenberg.
I Liberalerna pågår just nu en strid om partiledarposten. Enligt media kommer den nuvarande partiledaren Jan Björklund att stå som vinnare i den striden. Det må vara hur det vill med det. Den förre majoren Björklund är en fiende till strejkrätt och gemensam välfärd, hans hjärta klappar istället hårt för Nato och försvaret. Liberalerna och Björklund har gjort Donald Trumps krav på att Nato:s medlemsländer ska spendera 2 procent av sin BNP på militären till sitt. Om Liberalerna får som de vill ska försvarsanslagen fördubblas till 100 miljarder kronor. Det blir många skolar och sjukhusbäddar det.
– En ny underklass växer fram. Men vi liberaler kommer inte att ge oss. Sverige ska inte glida isär. Sverige ska hålla ihop. Jag är självkritisk, vi har pratat för lite om detta, både från vårt parti och från Alliansen, sa han för att sedan prata sig varm för en politik som betyder snabbt ökade klyftor.
Som först skolminister och sedan utbildningsminister från år 2006 till 2014 har Björklund många brott på sitt samvete. Under hans tid vid rodret sänktes skolan. Det som Liberalerna benämner som det ”fria” skolvalet blev till segregeringens ofrihet. Och man måste heta Jan Björklund och åtminstone än så länge vara Liberalernas ledare för att få ekvationen lönedumpning och minskade klyftor att gå ihop. En ”lön” på 14 000 kronor i månaden före skatt är vad Björklund tycker skulle vara bra för Sverige. Själv tjänar denna pamp nästan tio gånger mer än så. Hans årsinkomst ligger på nästan 1,5 miljoner kronor. ■
