I en FN-rapport får Sverige kritik för bristande skydd för kvinnor som utsätts för våld. Speciellt utsatta grupper är invandrarkvinnor och kvinnor med funktionshinder. Rapporten belyser problemet, men har inga verkliga lösningar.Sedan början av 1990-talet har andelen kvinnor i Sverige som anmäler att de blivit utsatta för våld ökat. År 2008 anmäldes cirka 28 000 fall av kvinnomisshandel. År 2007 anmäldes 12 500 sexbrott och bara 985 dömdes (Brottsutvecklingen i Sverige fram till 2007, BRÅ). Dessutom har en vägledande dom i Högsta Domstolen krävt mer bevisning i våldtäktsmål. Hur kvinnor som blivit utsatta bemöts kan variera från kommun till kommun.
Mest utsatta är invandrarkvinnor och kvinnor med funktionshinder. Tolkar finns inte alltid tillgängliga, dålig vägledning och information och dåligt bemötande gör det svårare att söka hjälp och berätta om övergreppen.
Regeringen försvarar sig med att den har satsat 900 miljoner kronor för att stödet och skyddet till utsatta ska bli bättre. Men samtidigt innebär deras politik i övrigt att kvinnors ställning försvagas.
Exempelvis nedskärningar inom offentlig sektor och försämringar för arbetslösa och sjuka. Detta är saker som påverkar försörjningen och självständigheten och därmed utsattheten för våld.
FN kommer med en rad rekommendationer som handlar om upplysning och om att skriva under konventioner.
Detta är inte fel, men kommer i sig själv inte att lösa något när det inte attackerar de verkliga problemen.
Det som krävs är kamp underifrån mot rasismen, för att rusta upp välfärden och minska klyftorna.
Rätt till arbete, bostad och lika lön som går att leva på är förutsättningar för att kunna bekämpa våld mot kvinnor.
I den kampen är det speciellt viktigt att invandrarkvinnor organiserar sig och kämpar tillsammans med andra.
Fatima Linna Trabelsi
