Marknadshyror ökar klyftorna

2008-02-20 12:43:21




Fastighetsägarna gapar efter högre vinster och regeringen levererar. Nu är högeralliansen på gång att med EU:s hjälp krossa den goda boendestandard som allmännyttan inneburit för generationer. Det mörkaste molnet hittills tonar upp sig på allmännyttans bristningsfyllda åskhimmel. Det bär på marknadshyror – och det bara måste stoppas.

Nu räcker det inte längre med lokala hyresgästföreningars demonstrationer och stormöten. Nu krävs en mobilisering så stor att regeringen tvingas att backa. Fackföreningarna måste gå ut i masskamp mot den bostadspolitik som pekar mot att boendekostnaderna i framtiden kommer att äta upp mer än halva lönen för vanliga löntagare.

Den 18 april presenterar Mikael Koch den utredning han har utfört på regeringens uppdrag. Redan nu har det läckt ut i media att den innehåller förslag som gör att hyrorna i attraktiva områden kan höjas med 40 procent.
Det är värre än så. Björn Alfredsson och Margareta Friman-Scharin har för Hyresgästföreningens innerstadsföreningars räkning gjort en granskning av materialet som avslöjar att det rör sig om höjningar på minst 50 procent, till och med 80 procent i vissa fall. Dock inte rakt av utan under tio års tid.
”Men är det inte rätt att de som bor mitt i det utbud som city erbjuder får betala mer?”, frågar sig många i förorten. Då gäller det att inte blanda ihop päron och äpplen.
Bostadsminister Mats Odells avsikt är inte att göra hyressättningen mer rättvis. Med det systemskifte som läggs fram stiger även boendekostnaderna i ytterstaden, med minst 25 procent. För övrigt betalar redan innerstaden mer i hyra, år 2006 var hyresläget 17 procent högre i Stockholms innerstad än i övriga delar av kommunen.
Varthän det barkar belystes utan blygsel av Hans Lind, fastighetsekonom på KTH och expert i Kochs utredning, då han i DN den 2 februari klargjorde att syftet är att få bort köerna. Det ska bli så dyrt att bo att folk inte ställer sig i kö. Som att få bort dagisköerna genom att göra det för dyrt att ha barn på dagis, eller sjukvårdskostnaderna genom att göra så att sjuka inte har råd med vård. Att det skapar misär för att man blir utan bostad, dagis och vård struntar de i.
De flesta kommuner har allmännyttiga bostadsföretag. Efter en tilltagande hyreskamp på 1930-talet beslöt riksdagen 1946 att bostadsbristen och den låga standarden skulle byggas bort. Kommunala bostadsföretag skulle bygga, med hjälp av statliga lån, och förvalta husen. Vinstintresset skulle inte vara det drivande i allmännyttan, utan syftet var att erbjuda kommuninvånarna ett bra boende till rimliga hyror.
Under 50 år har 830 000 kommunala hyreslägenheter byggts, som det idag bor 1,4 miljoner hyresgäster i (www.nejtillombildning.se).
Knackar man på i t ex Bagarmossen och Vällingby så träffar man dem som bott kvar i husen sedan de byggdes och som kan vittna om vilken standardhöjning det innebar att få flytta dit i början på 1950-talet. Vilken social smältdegel som allmännyttan har inneburit beskrivs bland annat i självbiografierna från andra generationens hyresbarn såsom Lena Andersson, Susanna Alakoski och Alexandra Pascalidou.

Det hyressystem som vi har haft kallas bruksvärdessystemet. De allmännyttiga, kommunalt ägda hyresbolagens hyror är vägledande för alla hyror, även de privata. De privata hyrorna med samma bruksvärde som de kommunala får inte ”skäligt” överstiga de kommunala, och ”skäligt” har inneburit högst fem procent. Hyrorna för nyproducerade lägenheter får vara högre, men den får inte användas i bruksvärdesprövningen under de första tio åren.
Hyrorna förhandlas fram mellan hyresvärd och hyresgäst eller mellan hyresvärd och hyresgästförening.
Nu föreslår Michael Koch rakt på sak att allmännyttan läggs i graven, begreppet allmännyttan ska tas bort.

Hyresgästföreningens informationsblad ”EU och hyresboendet” går igenom vad Koch vill:
• De kommunala bostadsbolagen ska drivas enbart i vinstintresse.
• Alla investeringar måste ge marknadsmässig avkastning.
• Om kommunerna får ut mer pengar genom att omvandla till bostadsrätter så måste de göra det.
• Hyrestaket försvinner. Förhandlingarnas inverkan på hyrorna slås sönder.
• En hyresvärd ska kunna vända sig till hyresnämnden och kräva att hyran höjs med hänsyn till efterfrågan. Då kan nämnden sätta hyran genom att mäta kötider och priserna på kringliggande bostadsrätter – d v s marknadshyror.
Om de här metoderna överfördes till löneförhandlingar, vore det som att arbetsgivaren själv fick bestämma de anställdas löner!
Årets förhandlingar resulterade i två procents hyreshöjningar. Detta var alldeles för mycket med tanke på att hyresrätten på många ställen utkämpar ett konkurrenskrig gentemot bostadsrätten. Men man måste ändå erkänna att hyreshöjningarna hade varit mycket högre om hyresvärdarna själva hade fått bestämma, hela fem procent. Förhandlingarna beskrevs i media som hårda.
Principen med hyresförhandlingar baserar sig, djupt begravd under byråkratin, på att vi hyresgäster ska utgöra ett starkt kollektiv genom att vara många. Precis som löntagare kan strejka i en avtalsförhandling för att få igenom lönehöjningar kan hyresgäster hyresstrejka. Detta kräver gemensamma beslut och en mycket bra organisering.

När hänsyn ska tas till det geografiska läget och marknaden kommer hyrorna att jämföras med priset på kringliggande bostadsrätter. Alfredsson och Friman-Scharin har gjort en jämförelse mellan dagens hyror och de priser som bostadsrättsföreningar har fått för att köpa fastigheter. Om det senare blir morgondagens hyror så skulle kostnaden per år och kvadratmeter i innerstaden öka från 1 007 kronor till 1 500-1 600 kronor. Om det blir lika dyrt att bo i hyresrätt som i bostadsrätt ökar incitamentet betydligt till att ombilda till bostadsrätt, där man åtminstone har en teoretisk möjlighet att amortera av lånet och på så vis minska boendekostnaderna på sikt.
När vi protesterar mot de privatiseringar som Stockholm stad nu utför, där kommunala fastigheter säljs till privatvärdar, får vi svaret som Kristina Alvendal, moderat bostadsborgarråd, gav den 21 januari att de bara tänker sälja till en ”seriös privatvärd”. Men vad betyder begreppet ”seriös privatvärd” i en rå marknadsekonomi? Jo, att maximera vinsten, som kommer från hyresgästerna. Det syns redan. Enligt Stockholms stads utrednings- och statistikkontor var hyrorna år 2006 13 procent högre i privata fastigheter än i allmännyttiga. Då fungerar allmännyttan och bruksvärdessystemet idag ändå tillbakahållande på fastighetsägarnas vinsthunger.

Det är högerpolitiken som har givit fastighetsägarna blodad tand. Det förra systemskiftet inleddes i början av 1990-talet, då socialdemokraterna gjorde upp med folkpartiet om att minska subventionerna till allmännyttan. När Reinfeldts regering beslutade att ta bort både räntebidraget till hyreshus och det statliga nyproduktionsstödet från den 1 januari 2007, betydde detta 20 procent i höjda kostnader för nyproduktion av hyreshus. Nu vill de privata fastighetsägarna ta ut lika mycket i det gamla beståndet som i nyproducerade hus.
Att det är frågan om att ge fastighetsägarna högre vinst går inte att ta miste på. Fastighetsägarnas förening med samma namn lämnade tidigare in ett klagomål till EU-kommissionen, som menar att det förekommer ett otillåtet statsstöd till allmännyttan på 12,5 miljarder kronor och att det svenska systemet strider mot EG-rätten. Den statliga uttredningen tillsattes av s-regeringen men fick ändrade direktiv av Reinfeldts regering. EU-perspektivet inskrevs på Fastighetsägarnas begäran.

HyREsgästförening Innerstan
organiserade ett stort möte den 6 februari, där Mats Odells politiskt sakkunnige Daniel Liljeberg frågades ut om vad som är på gång. Bo Zappa Ahlberg var där och berättar att det verkligen hettade till då Liljeberg skyllde på EU:s konkurrenslagar.
– Det höjdes röster för att EU istället kunde följa våra lagar. Och att systemet med kommunala verksamheter fungerar bra på andra ”marknader” såsom barnomsorgen.
Det kommer att gå att stoppa den Kochska utredningen. Den är så extrem att till och med moderater drar öronen åt sig. På den senaste moderatstämman beslutade partiet att man inte ska säga att man är för marknadshyror, utan bara för ”marknadsliknande hyror”. En lek med ord, men också en eftergift åt opinionen.
Redan nu har Sveriges Kommuner och Landsting (högerstyrt), enskilda moderata landstingsråd och Sabo (de allmännyttiga bostadsföretagens organisation) uttryckt stor tveksamhet om den statliga utredningen. Sedan den presenterats kommer den att gå ut på en red remissrunda och debatteras åtminstone året ut.
Det olyckliga är att Hyresgästföreningen inte slipat vapnen vassa nog. Ordförande Barbro Engman satte sig redan för ett år sedan, utan stöd i organisationen, i förhandlingar med Mats Odell. Man lägger vikten vid att presentera ett tredje alternativ istället för att strida för den unika allmännytta som vi har kvar. Förhoppningen verkar vara att kunna övertyga kristdemokraterna om att backa.
Dessutom har Hyresgästföreningen regionalt infört s k differentierade hyror, vilket är ett steg åt Kochs håll. Redan i början av 2000-talet införde föreningen och s-styret i Malmö de nya hyrorna. 60 procent av allmännyttans lägenheter i Malmö har nya hyror, som tar större hänsyn till geografiskt läge. ”För när MKB (det kommunala bolaget) höjer sina hyror i de fina områdena vid havet – då hänger de privata fastighetsägarna med” (DN den 12 december 2007).
I Ribersborg kräver den privata hyresvärden 37 procent högre hyra och upprörda pensionärer tvingas flytta. Differentierade hyror har även införts i Haninge, Södertälje och Göteborg. Hyresgästföreningen i Stockholm lanserade helt nyligen att man vill gå samma väg.

Rättvisepartiet Socialisterna anser att hyrorna måste sänkas rejält. Hyrorna äter upp allt mer av inkomsten. Efter att alla fått ner sina hyror till ”rimliga nivåer”, t ex 15 procent av inkomsten (Hyresgästföreningens gamla målsättning), kan hyrorna därefter variera om det sker i förhandlingar med berörda hyresgäster.
Förhandlingar mellan topparna till trots, nu börjar folkrörelsesverige vakna och inse vad regeringen försöker göra. Systemskiftet i boendet är en lika allvarligt attack mot arbetarklassen som attackerna på a-kassan har varit och måste mötas av ett lika stort eller större motstånd.
Går allmännyttan i graven rivs inte bara husen, utan med dem den sociala sammanhållning och värdighet som även löntagare har kunnat erhålla i de gemensamt ägda kvarteren. Ett extremt segregerat och rått samhälle riskerar att öppna sig, där unga, sjuka och nyanlända tvingas förnedra sig till omänskliga andrahandsuthyrningar i källare och skrubbar för att ha någonstans att bo. Regeringen har förberett genom att göra det lättare för andrahandsuthyrare.
Alternativet är att flytta långt ut från stadens centrum och vad leder det till? London, som har marknadshyror, lider idag brist på sjuksköterskor, brandmän och lärare och andra grupper som inte har råd att bo centralt och inte längre orkar pendla två-tre timmar för att ta sig till jobbet.

I Oslo ledde marknadshyror till att bostadsbyggandet totalt stannade av, då företagen tjänade storkovan på att medvetet skapa bostadsbrist och trissa upp hyrorna. (Se mer i Offensiv nr 745.)
Vill du vara med och diskutera vårens kampanj mot regeringens bostadspolitik, liksom den fortsatta kampen mot Stockholms privatiseringar och lyxrenoveringar av allmännyttan? Kontakta då nätverket Rädda Hyresrätten, www.nejtillombildning.se. Nästa möte äger rum den 26:e februari.
Även på andra orter finns det stora möjligheter till riktigt stora protester med t ex hyresgästföreningen, fackföreningar, elev- och studentföreningar, invandrarorganisationer, handikapporganisationer och alla andra som ser vikten av en allmänytta som kan planera byggande och samhällets utveckling utifrån ett välfärds- och miljöperspektiv.

Elin Gauffin

Vill du hjälpa till? Offensiv och Rättvisepartiet Socialisterna behöver ditt stöd!

 

Med reaktionär blåbrun högerregering och otaliga kapitalistiska kriser behövs mer än någonsin en röst som försvarar arbetares rättigheter, bekämpar rasism och sexism, kräver upprustning av välfärden och tryggare jobb istället för försämrad anställningstrygghet, fortsatta nedskärningar och marknadshyra. Som ger ett socialistiskt alternativ till kapitalismens orättvisor, klimatkris, krig och flyktingkatastrofer.

Stöd vårt arbete: Swisha valfritt belopp till 123 311 40 48. Om du vill engagera dig mer finns mer info här!