Måstebok om det nya kalla kriget

av Per Olsson // Artikel i Offensiv

För att förstå den farliga nya världsordning som formas är Chinese Imperialism and the New Cold War (Den kinesiska imperialismen och det nya kalla kriget) som har skrivits av Vincent Kolo, chinaworker.info (ISA i Kina) en måsteläsning. Boken, som är en sammanställning av 16 artiklar som tidigare har publicerats på chinaworker.info och i många fall även i Offensiv, ger en bakgrund och förklaringar till det nya kalla krig som rasar mellan USA-imperialismen och den kinesiska imperialismen.

Med marxismen som redskap och långt innan någon annan blottlade och analyserade chinaworker.info de processer som ledde fram till dagens nya kalla krig och deglobaliseringen. Bokens analyser ger en unik inblick i dagens Kina och orsakerna till landets allt djupare kris.
Under lång tid prisades Kina och landets snabba kapitalistiska utveckling som ett föredöme. Så sent som 2017 hyllades Kinas nya kejsare Xi Jinping på det globala kapitalistiska etablissemangets möte i schweiziska Davos. Xi beskrevs som ”försvarare av frihandel och globalisering”, och på fullt allvar påstods det att ”avsaknaden av inhemsk kritik inte bara beror på order uppifrån. Kineserna är på många sätt nöjda med landets ekonomiska utveckling” (Utrikespolitiska institutets nättidning Utrikesmagasinet den 13 februari 2017). Det kunde inte bli mer fel.
Jämför detta med vad chinaworker.info och Vincent Kolo skrev året innan (2016) i artikeln ”South China Sea conflict: a socialist analysis” (Konflikten i Sydkinesiska sjön – en socialistisk analys): ”Denna konflikt representerar början till ett nytt kallt krig mellan de båda supermakterna, särskilt i den indo-pacifiska regionen (regionen Indiska oceanen/Stilla havet). Men det nya kalla kriget är annorlunda och mer komplext än det gamla mellan USA och den stalinistiska världen.”
Sedan detta skrevs har såväl den amerikanska som den kinesiska imperialismen format allt fastare block av allierade vars rivalitet märks på alla områden och klyver världen.

Det gamla kalla kriget stod mellan två block som vilade på skilda sociala system, men det stalinistiska blockets, det påstått ”socialistiska”, andel av världsekonomin var liten. Till skillnad från det stalinistiska Sovjetunionen utgör den kinesiska kapitalismen och imperialismen också ett ekonomiskt hot. Kina är världens största handelsnation och djupt integrerad i den globala ekonomins värde- och leveranskedjor.
De band som knöts mellan USA och Kina efter president Richard Nixons besök i Kina 1972 förändrade världen och bidrog till stalinismens kollaps 1989-92 (året innan hade utrikesminister Henry Kissinger i hemlighet besökt Kina; om detta besök handlar en av bokens artiklar).
I takt med att kapitalismens återupprättades i Kina stärktes banden, men när Kinas snabba ekonomiska utveckling också började utgöra ett hot mot USA:s makt och ställning, samtidigt som den globala kapitalismens kriser avlöste varandra, inleddes en motsatt utveckling och som först fick tydliga uttryck i USA-imperialismen vändning (”pivot”) till Asien 2011. Det var med udden mot Kina som Obamas vändning gjordes och med målet att bygga allianser som kunde begränsa Kinas växande inflytande i regionen.
De tilltagande motsättningarna mellan världens två supermakter åtföljdes av en stadigt ökad militarisering av Stillahavsområdet. ”I Asien och Stillahavsområdet ökade militärutgifterna med 4,6 procent under 2016. Utgiftsnivåerna står i relation till regionens många motsättningar, som till exempel territoriella rättigheter i Sydkinesiska sjön” (SIPRI:s, Stockholm International Peace Research Institute, årsbok 2017).

Obamas vändning kunde dock inte hindra den fortsatta expansionen på USA:s och andra rivalers bekostnad, och de dåvarande trenderna (i slutet på 2010-talet) pekade mot att Kina år 2030 skulle vara världens största ekonomi även i absoluta termer (år 2017 blev Kina världens största ekonomi, mätt i bruttonationalprodukt baserad på köpkraftsparitet, PPP).
Vid årsskiftet 2017/2018 införde USA:s nya president Donald Trump infördede första handelsrestriktioner mot Kina, som följdes av omedelbara motåtgärder från Peking. Handelskriget som utbröt togs sedan till en ny nivå när Trump införde strafftullar mot Kina och krävde att amerikanska företag skulle lämna landet. Trumps åtgärder och vilja ”att göra USA stark igen” stöddes av Demokraterna, men till skillnad från Trump önskade Demokraterna bygga allianser mot Kina.
Under sin tid vid makten har Bidenadministrationen både trappat upp och breddat det kalla kriget mot den kinesiska imperialismen som man beskriver som ”USA:s allvarligaste geopolitiska utmanare”.
Men även efter att de antagonistiska motsättningarna mellan den amerikanska och den kinesiske imperialismen blivit till ett handelskrig var chinaworker.info och det som idag är ISA (International Socialist Alternative) ganska ensamma om att beskriva de skarpa motsättningarna mellan världens två imperialistiska supermakter som ett nytt kallt krig som ytterst gällde vem som skulle vara världsdominerande och där olika länder skulle tvingas välja sida.

Det är två krisande supermakter som slåss om världsherravälde i ett kallt krig som blir långvarigt.

Det nya kalla kriget innebar inte endast ökad protektionism, utan också att processen mot deglobalisering fick sällskap av en strävan till en frikoppling av det ekonomiska beroendet supermakterna emellan. Den tidigare globaliseringen är nu över. Till och med Internationella valutafonden (IMF) tvingas erkänna att:
”Frihandel får stå tillbaka för de mäktiga nationernas geopolitiska intressen. De stormakter som byggde upp och upprätthöll frihandelssystemet har nu andra prioriteringar. Detta försätter de flesta tillväxtmarknads- och utvecklingsekonomier i en svår situation. USA och Kina håller på att förändra systemet och tvingar andra länder att välja sida i en växande geostrategisk rivalitet.”
De svenska kapitalisterna och regeringarna hoppades länge på att slippa att hamna i den sitsen. Trots ett allt hetare kallt krig och krossandet av kamprörelsen i Hongkong fortsatte exempelvis Wallenbergfamiljen att värna förbindelserna med den kinesiska regimen och offentligt motsätta sig att kinesiska Huawei stängdes ute från det svenska 5G-nätet. Så sent som i december 2020 menade Jacob Wallenberg att det var ”beklagligt” att diktaturen också tagit ett grepp om Hongkong och blivit mer repressiv, men att det uppvägdes av att ”svenska företag blir mer rättvist behandlade där (i Kina) nu än tidigare” (Jacob Wallenberg i en Dagens Nyheter-intervju den 25 december 2020).
Det är ett uttalande som visar att kapitalisternas hjärta klappar för företagande och vinster – inte demokrati. Allt tal om att investeringar och ekonomiskt utbyte med Kina skulle bidra till demokrati har visat sig vara tomt prat – ju mer kapitalistiskt Kina har blivit, desto mer repressiv och nationalistisk har regimen blivit.
Det upptrappade kalla kriget har dock tvingat Wallenberg och resten av kapitalistklassen att överge försöken att ha ett ben i både lägren och numera sluter man helt upp bakom USA-imperialismen, även om det betyder minskade inkomster, åtminstone på kort sikt.

Ukrainakriget har underlättat för Bidenadministrationen och USA-imperialismen att stärka och bygga ut sitt block mot den kinesiska imperialismen och det block som den formerar. Tillfälligt har USA-imperialismens ställning på världsarenan stärkts, och den kinesiska imperialismen, som bara för några år sedan tycktes vara självsäker, oövervinnlig och ansåg sig ha tiden på sin sida, har varit förloraren. Men det är två krisande supermakter som slåss om världsherravälde i ett kallt krig som blir långvarigt och som rymmer risken av att utvecklas till en väpnad konflikt om Taiwan, eftersom båda makterna anser att styrka belönas och svaghet bestraffas.
För socialister gäller det att inte falla i fällan att välja sida med hänvisning till att det gäller att välja det minst onda. Som en röd tråd genom boken går behovet av att socialister svarar det kalla krigets militarism och nationalism med en självständig politik, internationalism och solidaritet samt manar till gemensam kamp mot all imperialism och för en socialistisk värld.