Något som jag sedan länge har tänkt på och som jag också har en bestämd uppfattning om är julen och hur jag vill fira julen med min dotter under hennes uppväxt. Jag har sagt att jag inte vill att julen ska handla om konsumtion och dyra julklappar, utan om att träffa släkten och äta gott och umgås. Dels på grund av att jag blir smått spyfärdig av all köphets under julen, men också på grund av att jag inte har den möjligheten att köpa en massa dyra saker.Men hur ska man då som förälder lyckas med detta samtidigt som det under större delen av november och hela december pumpas ut reklam och uppmaningar om att köpa de dyraste och finaste klapparna var man än går. På TV visas färgglad, blinkande reklam med en skrikande röst om den nya leksaken som ”alla barn älskar”. Nu är min dotter 1,5 år så hon har ännu inte börjat gråta och skrika om att få någon av dessa ”superleksaker”, men jag vet att det kommer att komma. För ju äldre hon blir och ju mer hon förstår så kommer hon att bli allt mer påverkad av all köppropaganda runt omkring henne.
Jag minns när jag var liten och hur viktigt man tyckte det var att man själv hade fått de ”bästa” julklapparna. När man efter julledigheten kom tillbaka till skolan så var det första man gjorde att ta reda på vad de andra barnen hade fått och utifrån det värdera sina egna klappar. Jag minns att jag skämdes för att berätta vad jag hade fått om jag tyckte att mina presenter inte var lika bra som de andras.
Det enda som man som förälder kan göra är att försöka förklara, men frågan är hur mycket mina förklaringar räcker mot hela marknadsmaskineriet. Jag vet att för mig när jag var liten räckte det inte och mina föräldrar gav oftast med sig och köpte till slut de där dyra presenterna. Men för mig som studerar så finns inte det alternativet även om jag hade velat. För mig skulle det handla om att antingen köpa mat eller köpa julklappar.
I den åldern hon är i nu så kommer hon inte att förstå skillnaden på julafton mellan hennes hög med klappar och de andra barnen i släktens berg av presenter, men det kommer att komma en dag då hon blir ledsen för att hennes hög är mindre. Det är omöjligt att som förälder vara oberörd av det. Jag vill att min dotter ska vara glad och jag vill inte att julen ska vara ett ångestmoment för henne under hennes uppväxt. Att hon så fort julen närmar sig ska bli ledsen för alla leksaker hon inte kommer att få och skämmas för att berätta för de andra barnen om vad hon har fått i julklapp.
Det kommer att bli jättesvårt att om och om igen förklara för henne varför jag inte köper det som hon vill ha. Att förklara att de där leksakerna som hon bara måste ha kanske inte är det som hon faktiskt vill ha. För den där reklamen som ”inte ska vara riktad till barn” är just det, riktad till barn. För att övertyga dem om att det är just den leksaken som är värd att leka med.
Även om det är svårt att stå emot den enorma propagandan om att köpa mer så är det ändå något som jag måste göra. Till slut kommer min dotter att förstå anledningarna till det och förhoppningsvis genom det också förstå hur samhället ser ut och själv också förändra det.
Klara Hayder, RS:are i Göteborg
