För några veckor sedan var det val i Pakistan. Resultatet från valet är ännu oklart, men Saleem Javed är skeptisk till att förbättringar är att vänta.
Valet avsatte den PPP-ledda regeringen (Pakistan Peoples Party, Pakistans folkparti) och istället ser det ut som att PML-N har möjlighet att regera själva. PML-N leds av Nawaz Sharif och är ett parti för storföretagarna som stödjer marknadsekonomi och nyliberal ekonomisk politik. Sharif är en förmögen man vars familj kontrollerar stora delar av ekonomin.
Den avsatta PPP-regeringen var det första valda parlament som har klarat sig en hel mandatperiod (2008-2013) utan att avsättas av militären, dessförinnan har alla regeringar störtats efter två till två och ett halvt år. PPP har under de senaste åren gått långt åt höger och vad gäller program och politik är det inga större skillnader mellan PPP och PML-N.
– Militären äger allt, de skapar opinionen och kontrollerar den. De äger så gott som all media. Riggade opinionsundersökningar är mycket vanligt. Syftet för säkerhetstjänsten, ISI, är att stoppa demokratiska val, men om de misslyckas kan de åtminstone att se till att vinnaren inte är sekulär och demokratisk och inte för långt från militären, förklarar Saleem.
Däri ligger också förklaringen till framgångarna för PTI, ett förhållandevis nytt parti, som tidigare har stått relativt resurslöst. Partiet leds av Imran Khan, som skickligt blandar islamiska och populistiska slagord för att locka skikt från den övre medelklassens ungdom. PTI är ett högerpopulistiskt centristiskt parti med både liberal och islamisk fasad, beroende på publiken.
– Det är en allmän uppfattning att militären och ISI lyfte fram Khan för att hålla ute prodemokratiska, sekulära partier. I valet blev PTI det and-ra största partiet och militären lycka-des alltså hålla ute mer ”farliga” sekulära partier.
Efter valet kommer situationen för de stora massorna inte att förän-dras till det bättre. Provinsregeringarna är bakbundna av den federala regeringen och eventuella satsningar kommer att vara begränsade.
– Pakistan har en stor potential att med sina naturtillgångar: gas, mineraler och framförallt jordbruk, kunna försörja sin befolkning och bygga en välfärd för alla. Samtidigt går industrin på knäna på grund av terroristers sabotage och militärens intressen. Kontrollen över tillgångarna ligger i händerna på stora dynastier. Nawaz Sharif själv kontrollerar stora marknader och fabriker och stora resurser ligger i händerna på feodalherrar.
– I valet fanns inget socialistiskt alternativ, ingen röst för arbetarna och de stora fattiga massorna i städerna och på landsbygden.
Situationen i Pakistan präglas av oemotsvarade skillnader mellan rika och fattiga. Hela det politiska etablissemanget, inklusive PPP, representerar olika delar av kapitalistklassen.
Militären kommer aldrig att backa undan från sina positioner om de inte tvingas till det av en massrörelse. Initiativ för att starta en sådan rörelse som kan tjäna som röst för arbetare och fattiga jordbrukare är akut. Den enda vägen framåt och för att få ett slut på förtrycket mot minoriteter och fattiga av militären är arbetarklassens egen oberoende organisering och maktövertagande.
Stefan Berg
