– Jag har skurit ner på det lilla jag har. Jag äter ett mål mat om dagen och har inte värmen på, allt bara för att kunna betala den här skatten. 12 pund i veckan är allt när man bara har råd att handla för 30 pund [310 kronor] varannan vecka innan sovrumsskatten ska betalas.
Det berättar en kvinna från Skottland som måste betala 12 pund (123 kronor) i veckan i sovrumsskatt.
”Sovrumsskatten” är en av många åtstramningsåtgärder mot arbetarklassen som har introducerats av Storbritanniens Tory/LibDem-regeringskoalition. Den avskaffar de bostadsförmåner som de fattigaste skikten i samhället åtnjuter, de som bor i socialbostäder – antingen kommunalt ägda eller de som tillhandahålls av allmännyttan.
660 000 hushåll i Storbriannien påverkas av sovrumsskatten. Det hävdas att de ”underutnyttjar” sina hem; de har blivit tillsagda att de har ett eller flera sovrum ”extra”. Regeringen har genom införandet av sovrumsskatten skurit ned bostadsbidragen med 14 procent för de som har ett sovrum extra och 25 procent för två eller fler. De nedskurna bostadsbidragen innebär att hyran måste betalas med de redan magra understöden för fattiga. 80 procent av de drabbade är funktionshindrade.
Regeringens införande av sovrumsskatten har mötts av en storm av opposition och ilska. Tusentals har deltagit på offentliga möten, gått i demonstrationer och protesterat till politiker och allmännyttans hyresvärdar med krav på att sovrumsskatten ska avskaffas.
För många är detta droppen som fick bägaren att rinna över och antisovrumsskattkampanjen ses allmänt som ett sätt att slå tillbaka mot en regering som av allmänheten uppfattas som försvarare av de rika och mäktiga på de fattigas och arbetarklassens bekostnad.
Antisovrumsskattkampanjer har upprättats runt om i Skottland och resten av Storbritannien för att besegra skatten och försvara de som inte kan och inte vill betala den.
Dess inverkan på folks liv har varit förödande. Fallet med Stephanie Botrill, som tog livet av sig efter att ha blivit av med 20 pund (200 kronor) i veckan från sitt bostadsbidrag, illustrerar sovrumsskattens mänskliga kostnader. Stephanie skrev innan hon begick självmord till sin son: ”Lägg inte skulden på dig själv för att jag avslutar mitt liv. De enda skyldiga är regeringen.”
500 miljoner pund (drygt 5,1 miljarder kronor) stjäls från bostadsbidragen, med hyresgästerna som ansvariga att betala mellanskillnaden. Hur är det möjligt för folk som redan lever i svår fattigdom att betala? Sanningen är att det inte är det och att siffrorna bevisar det.
Allmännyttan avslöjade i maj att tusentals av deras hyresgäster omedelbart blev efter med hyran till följd av sovrumsskatten.
I Liverpool uppgav Riversidegruppen att 50 procent av deras 6 000 drabbade hyresgäster inte har kunnat betala någon sovrumsskatt alls. Endast en fjärdedel betalade hela beloppet den första månaden. Wakefield i Yorkshire uppgav att 42 procent inte hade betalat hela sin hyra. I Glasgow har 66 procent av allmännyttans hyresgäster inte kunnat betala hela sin hyra.
Vad dessa siffror klart och tydligt visar är att folk inte har råd med sovrumsskatten. Många hyresgäster har dessutom försökt betala, men kommer inte att kunna upprätthålla betalningarna.
Tusentals ansöker om hjälp via det sorgligt lilla ”Discretionary Housing Fund” men får avslag. Inte heller finns det ens i närheten av tillräckligt många kommunalt eller allmännytteägda bostäder för att härbärgera dem som vill flytta till en mindre lägenhet.
Philip Stott
Socialist Party Skottland
