Miljoner på gatorna i Iran – störta terrorregimen

2010-01-07 13:41:13




Den iranska terrorregimen möter nu de största demonstrationerna emot sig sedan protesterna i somras. Trots enorm repression med flera dödade och hundratals arresterade har inte demonstrationerna tappat i kraft. Tvärtom, står den revolutionära situationen allt mer på sin spets.

Begravningen av den kritiska storayatollan Hossein-Ali Montazeri den 21 december, blev till en massprotest mot regimen. Hundratusentals, kanske en miljon människor, förlamade den heliga staden Qom där begravningen ägde rum. Demonstranter ropade ”Död åt diktatorn” och stoppa- des inte, trots att de attackerades av säkerhetsstyrkor.
Sedan dess har massrörelsen fortsatt, liksom repressionen. Den tidiga­re presidenten Khatami anfölls den 26 december med järnkedjor, batong­er och pepparsprej när han var på väg till ett möte. Även en nyhetsbyrå för studenter, Isna, attackerades av säkerhetsstyrkor. Detta i ett försök att förhindra protester de följande dagarna.
Men repressionen misslyckades med detta. Hundratusentals motståndare till den iranska terrorregimen och president Ahmadinejad gick ut på gatorna den 27-28 december förra år­et.
Söndagen den 27 december var den shiamuslimska högtidsdagen Ashura, men dagen användes över hela landet för politiska protester då dikta-turen under andra dagar förbjuder större folksamlingar och alla politiska sammankomster.
Tidigare i höst vällde tiotusentals protesterande ut på Teherans och an­dra storstäders gator på Jerusalemdagen i september, i början på novem- ber på 30-årsdagen av ockupationen av USA-ambassaden, samt på studentdagen den 7 december.

Demonstrationer den 27 december genomfördes bland annat i stä-derna Ta­briz, Kermanshah, Isfahan, Qom, Ahvaz och Najaf Abad. De största ägde dock rum i huvudstaden Teheran, där militär rapporteras ha öppnat eld och 8-15 personer uppges ha dödats. Därutöver ska över 300 personer ha gripits.
Enligt persian2english.wordpress.com, som översätter nyheter från persiska till engelska, ligger antalet arresterade nu på över 2 000 personer (angiven källa: Iran News Agency, den 30 december 2009). Sex journalister har hittills gripits, men 200 journalister sägs finnas med på en lista över arresteringsordrar, rapporterar samma hemsida den 29 december 2009.
Den 29 december 2009 protesterade över hundra familjer till dem som arresterats utanför Evinfängelset. Da­gen därpå protesterade åter­igen 500 personer. Iran är det land i världen som avrättar flest personer per capita, och sedan massprotesterna i somras har regimens avrättningar ökat markant i antal. Detta har under hösten uppmärksammats och fördömts internationellt, framför allt av exiliranska organisationer.
I Sverige har också Rättvisepartiet Socialisterna tillsammans med iranska Socialistiska Studenter hållit protestmöten.
De senaste veckornas händelser är första gången sedan protesterna i somras som regimmotståndare har dödats i gatustrider. Men de senaste sex månadernas massiva protestvåg är också de största sedan revolutionen 1979.

Fuskvalet i juni i fjol, där president Ahmadinejad hävdar att han vann med 60 procent av rösterna, blev startskottet för ett heroiskt uppror mot diktaturen.
Ahmadinejads huvudmotståndare i valet, Mousavi, blev en grön sköld för protesterna, men vilka snabbt växte förbi honom.
De iranska protesterande massor­na saknar en politisk uppbackning. Valfusket mot Mousavi (som själv gjorde sig skyldig till massmord när han var den islamistiska regimens premiärminister på 1980-talet) utlöste protestvågen i juni, men han var vare sig ett verkligt alternativ i valet eller är ett verkligt alternativ för de förtryckta idag.
”De viktigaste oppositionsledarna, Mir Hossein Mousavi, Mohammad Khatami och Medhi Karroubi… är in­te på långa vägar några folkhjältar. De ses mer, för att citera en fransk journalist, ’som nödvändiga medel för att protestera mot regimen’. Man skulle till och med kunna kalla dem motvilli-ga oppositionsledare”, konstaterade till och med Dagens Nyheters kommentator.

Protesterna utgörs till största delen av unga, många är kvinnor som är trötta på förtrycket. Arbetslösheten, prisökningarna och bostadsnöden är andra krishärdar som den isla- mistiska och kapitalistiska regimen är ansvarig för. Liksom vid demonstrationerna i november var deltagarna beredda på våldet, men gick ut ändå.
”Demonstranterna verkade mind­re rädda för säkerhetsstyrkorna”, rapporterade observatörer.
”Demonstranterna kastade stenar på de väpnade säkerhetsstyrkorna, sa­des ha satt eld på motocyklar och bilar och krossade fönsterrutor på marschvägen” (Financial Times den 28 december 2009).
På ett videoklipp från den 27 december 2009 som lagts upp på youtu-be.com, kan man se hur demonstran- ter går rakt på en polisbil och fritar de gripna.
Att massorna vågar utmana statsapparaten och att polisen i vissa fall även tvekat att ingripa visar på hur den revolutionära kampen utvecklas.
Slagorden riktas också tydligt mot regimen och flera säger att dess dagar är räknade.
Marschvägen i Teheran den 27 december 2009 var också mycket symbolisk, samma väg som den största massdemonstrationen under revolutionen 1979.
Under hösten 2009 har arbetargrupper också organiserat nya strejker mot avskedanden och mot att lö- nerna inte sällan betalas ut flera månader för sent. På flera arbetsplatser har oberoende fackföreningar tagit si­na första steg.
De viktigaste lärdomarna från revolutionen 1979 är dels att arbetar­klassens styrka och ledning i kampen är avgörande för att störta den förtryckande regimen, dels att revolutionen förråddes av dem som föresprå- kade att arbetarkampen skulle underordnas en allians med Khomeinis islamistiska ”opposition”.
Splittringen mellan olika falanger i regimen och dess oförmåga att längre skrämma massorna till tystnad visar att regimens grepp har försvagats. Kampen i Iran under 2009 har många revolutionära drag, men revolutioner är inte en enstaka handling, utan en process där massorna lär av kampens erfarenheter.

För att dagens kamp ska vinna krävs att de förtryckta massorna enas i ett organiserat självständigt arbetarparti för att leda protesterna till ett störtande av den islamistisk-kapitalistiska diktaturen, men också för bygget av demokratisk socialism.

Lina Westerlund
Per-Åke Westerlund

Vill du hjälpa till? Offensiv och Rättvisepartiet Socialisterna behöver ditt stöd!

Coronaviruskrisen har slagit till hårt med både en hälsokris och ekonomisk kris. Hundratusentals kastas ut i arbetslöshet och osäkerhet, samtidigt som högerpolitiken har lämnat vården, äldreomsorgen och hela samhället extremt sårbart för en pandemi.

Nu mer än någonsin behövs en röst som försvarar arbetares rättigheter, kräver upprustning av välfärden och tryggare jobb istället för försämrad anställningstrygghet, fortsatta nedskärningar och marknadshyra. Som ger ett socialistiskt alternativ till kapitalismens orättvisor, klimatkris, krig och flyktingkatastrofer.

Stöd vårt arbete: Swisha valfritt belopp till 123 311 40 48. Om du vill engagera dig mer finns mer info här!