Vad betyder den senaste tidens rapporter om fantastiska vinst-, aktieutdelnings- och direktörslönerekord och skenande inkomstskillnader för nästa avtalsrörelse?
Sveriges vd-löner i både små, medelstora och stora företag
har på fem år ökat med 70 procent. Chefslönerna
har enligt LO:s vice ordförande Erland Olausson gått från
5-10 till 30-40 arbetarlöner.
Ersättningarna kallas till och med av Olle Rossander på den
så kallade Förtroendekommissionen, som överlämnat
en rapport till regeringen, för ”fullständigt orimliga” och
betyder ”en gigantisk förmögenhetsomfördelning”.
På 1970- och fortfarande på 80-talet skulle detta ha varit
politiskt omöjligt. Det skulle direkt ha utlöst massiva krav
från lokala fackföreningar på temat ”nu är
det vår tur” och del i uppgången.
Hur mycket tål arbetarna?
I dag är frågan hur mycket orättvisor Sveriges arbetare
och lågavlönade kvinnor och män tål innan de reser
sig för att skaka av sig den våta filt som det globaliserade
kapitalet tillsammans med det fjättrande industriavtalet och den
fackliga byråkratin lagt över arbetsplatserna.
–
Nyheter om våldsamt höjda chefslöner skapar spänningar
i organisationen. Det är åt helvete, helt och hållet,
kommenterade Skogs- och Träfackets ordförande Kjell Dahlström
under förbundets kongress, samtidigt som han frågade sig varför
det alltid är de fattigaste som ska hålla igen?
Det är en fråga som han bör ställa till sig själv
och sina kollegor inom LO-ledningen.
”Åt h-e-tal räcker inte”
–
Det räcker inte längre att stå i talarstolar och tycka
att det är åt helvete utan att göra något. Nu måste
produktivitetsvinsterna falla ut till vanliga knegare, säger Conny
Carlsson, vice ordförande i Järnbruksklubben/Metall vid SSAB
tunnplåt i Borlänge, till Offensiv.
Varenda liten lönehöjning på tre procent som till exempel
metallarna fått del av bemöts enligt Conny Carlsson av nya
rationaliseringar på tre procent och mer.
Avtalsråd i maj
Järnbruksklubben överlämnade i november 2004 en budkavel
till regeringen och LO-ledarna som var riktad mot både egenavgifter
och direktörernas giriga bonussystem. Om inget annat skulle hjälpa
föreslogs en politisk strejk.
Den här gången gäller det enligt Conny Carlsson att ställa
tuffare krav till avtalsrådet i maj inför förhandlingarna
om det avtal som löper ut den sista mars nästa år.
Arne Johansson
