Nazisternas våldsnatt 9/11 1938

2008-11-06 16:19:59




Den 9 november 1938 ägde Kristallnatten rum i Tyskland – en natt av våld mot judar som organiserades av Hitlers nazister. I och med Kristallnatten påbörjade nazisterna den väg som ledde till kriget och dödslägren. Tio månader efter kristallnatten inleddes världskriget och i det nazi­ockuperade Polen ägde de första rasistiska massmorden rum.

För att kunna nå sitt mål, krossandet av arbetarrörelsen och all demokrati,  behövde nazisterna piska upp en krigsstämning. För att lyckas med det använde de sig av rasism och antisemitism. Inget land kunde har varit mer krigstrött än Tyskland efter första världskriget, som slutade 1918.
Under det fyra år långa kriget stupade nära två miljoner unga män, fle­ra miljoner skadades svårt, tiotusen- tals civila dog av svält och landets ekonomi kollapsade. Kort efter första världskriget reste sig den tyska arbetarklassen i vrede mot dem som hade kastat in landet i detta ansvarslösa krig. Det var bara genom en allians mellan högersocialdemokrater och extremhöger som den tyska revolutionen 1919 kunde slås ner. Men avskyn för krig satt kvar djupt hos tys- karna. Hitler och nazisterna försökte utnyttja rasismen som ett sätt att pis­ka upp en skräck och ett hat som de kunde utnyttja till att sopa bort avskyn för krig.

Den 9 november 1938 bestämde sig nazisterna för att släppa lös en ”folklig vrede” mot judarna, men nå­got utbrett ”folkligt deltagande” blev det inte. Istället såg en förfärad tysk allmänhet på när uniformerade och organiserade nazistiska kampgrupper gick till attack mot judar och judisk egendom över hela landet. Natten mellan den 9 och 10 november 1938 blev en orgie i oprovocerade mord, misshandel, mordbrand och allmän vandalism. Ett hundratal judar lynch­ades och 20 000 fördes utan särskild anledning till koncentrationsläger. 267 synagogor brändes och 7 500 butiker vandaliserades.

Nazisterna kom till makten 1933 genom att de traditionella borgerliga partierna röstade fram Hitler till rikskanslerposten med oinskränkta makt­befogenheter. Strax efteråt valde de borgerliga partierna att upplösa sig själva, då de ansåg att nazisterna gjor­de deras existens överflödig. De borgerliga politikerna var mycket väl medvetna om vad Hitler ville göra, redan på 1920-talet stod det att läsa i hans bok Mein Kampf. Hans mål var att krossa demokratin och upprätta en brutal diktatur. Fackföreningarna och socialismen skulle utplånas. En rasistisk politik riktad mot judar, ro­mer och slaver stod högt på dagordningen.
Slutligen skulle Tyskland erövra ”livsrum” i öster, med slutmålet att dominera världen.
Nazisternas första stora åtgärd blev att slå till mot arbetarrörelsen. Tiotusentals arbetarledare greps och skickades utan rättegång till koncentrationsläger, där de utsattes för en fruktansvärt omänsklig behandling som i många fall slutade med att de blev mördade. Arbetarpartierna olagligförklarades och fackföreningarna ställdes under nazistpartiets kontroll. Genom detta vann nazisterna mycket goodwill även hos de styrande i andra kapitalistiska stater, bl a Frankrike och Storbritannien.
Tysklands kapitalister var livrädda för att arbetarklassen skulle ta ­makten och stödde Hitlers nazister för att krossa arbetarrörelsen. Borgarna ha­de anledning att frukta arbetarklassen, som flera gånger försökt göra revolution och misslyckats endast på grund av svagheten i arbetarpartiernas ledningar.
Den ekonomiska krisen skapade en desperation hos såväl arbetare som småborgare. Den stora depression som bröt ut 1929 i USA fick enorma återverkningar i Tyskland. Arbetslösheten sköt i höjden till nästan 30 procent och den tidigare medelklassen fick, liksom arbetarna, trängas vid soptunnorna.
I vissa områden var över 80 procent av skolbarnen undernärda. Medelklassen sökte efter en utväg och på grund av att arbetarrörelsen misslyck­ats med att visa en väg ut ur kapitalismens kris vände sig medelklassen den här gången till nazisterna. Arbetar­klassen var fortfarande stark, till exempel fanns 5 miljoner arbetare orga- niserade i fackföreningar år 1930, och socialdemokraterna hade ytterligare en miljon medlemmar i sportföre­ningar, som egentligen var beväpnade styrkor.

I valet 1932, året innan makten gavs till Hitler, förlorade nazisterna 2 miljoner röster jämfört med valet in­nan och kommunistpartiet och social­demokraterna fick tillsammans fler röster än nazisterna. Miljontals arbetare stod beredda att ta strid mot ett förvagat nazistparti, men den striden utlystes aldrig av arbetarpartiernas ledningar och nazisterna kunde återhämta sig med hjälp av borgarna.
Omvärldens rasism tydliggjordes i juli 1938 då en internationell konferens hölls i den franska staden Evian-les-Baines. Syftet med konferensen var att behandla temat ”judiska flyktingar från Tyskland”. Det blev ett slags 1930-talets Schengenmöte. Totalt 32 stater deltog på konferensen, inklusive Storbritannien, Frankrike, USA och Sverige. Mötet, som även hade deltagare från Tyskland, blev en tragedi. En efter en ställde sig de deltagande ländernas representanter upp och sa att å sin regerings vägnar kun­de de ”tyvärr” inte ta emot några judi-ska flyktingar från terrorns Tyskland.
Den schweiziske representanten, en doktor H. Rothmund, sa å den schweiziska regeringens vägnar: ”Schweiz, som har lika liten användning för dessa judar som Tyskland har, kommer att vidta åtgärder för att skydda Schweiz från att översvämmas av judar.”
UD-tjänstemannen Gösta Engzell, chef vid UD:s juridiska avdelning, var Sveriges representant. Han uttryckte att ”det judiska problemet i Europa inte, ur hans eller hans regerings synpunkt, var begränsat till tys­ka och österrikiska flyktingar”. Det var alltså den stora judiska folkförflyttningen som var problemet, inte de nazistiska pogromerna.
Sverige och Schweiz krävde att Tyskland skulle sätta en ”J”-stämpel i judars pass, så att de svenska och schweiziska myndigheterna skulle kunna skilja ut judar när tyskar reste in i länderna. Att vara jude blev suspekt i svenska myndigheters ögon – då kunde man misstänkas vilja söka asyl! Exakt hur många judar som avvisades vid de svenska gränserna på grund av denna ”J”-stämpel är okänt, men att många av dem mötte ett grymt öde i det nazistiska Tyskland är säkert.

Kristallnatten blev startskottet för ännu värre förföljelser.
Redan fem dagar efteråt, den 15 november 1938, avstängdes alla judis­ka skolbarn från de tyska skolorna. Den 19 november utestängdes alla ju­dar från det allmänna välfärdssystemet. Från och med den 28 november började de tyska myndigheterna förbjuda judar att vistas på vissa platser eller i vissa områden.
Svensk statistik visar att efter Kristallnatten 1938 ansökte 1 750 tyskar om inresetillstånd till Sverige. Om­kring hälften av ansökningarna avslogs, varav de flesta gällde judars an- sökningar.
Judar fick inte ens resa igenom Sverige till en garanterad fristad i ett annat land. Av de judar som fanns kvar i Tyskland när andra världskriget bröt ut, likviderades 88 procent i de nazistiska dödslägren.

Genom att studera historien om Hitler och nazismen på 1930-talet kan vi dra viktiga lärdomar för idag:

  • Rasism och nazism måste bemötas av protester var de än dyker upp. Deras syfte är att krossa demokratin för alla, därför ska man inte tve­ka att sätta stopp för deras aktivite- ter, som är förberedelser för politiskt våld.
  • Vi kan inte lita på borgerliga politiker att bekämpa nazismen. En stark arbetarrörelse, som kan visa på en utväg ur ekonomisk och social kris, är nödvändig. Alla som vill stoppa nazismen borde delta i att bygga upp en sådan rörelse.
  • Kristallnatten föregicks av en rasistik politik som vi känner igen från etablerade partier och EU idag. Det handlar om flyktingmurar, lagar som diskriminerar invandrare och alla möjliga problem skylls på invandrare. Rasistisk politik måste bekämpas oavsett vem som står bak- om den.
Karin Wallmark

Antinazistiska manifestationer – ”Inga fler kristallnätter”

Den 9 november varje år, på minnesdagen av Kristallnatten, demonstreras det mot
nazism och rasism runt om i Sverige på temat ”Inga fler Kristallnätter”.
I år hålls demonstrationer/torgmöten på följande platser:

Luleå
Lördag 8 november.
Storgatan utanför Smedjan.
Kl 13.00.
Arrangör: Rättvisepartiet Socialisterna och Elevkampanjen.

Umeå
Fredag 7 november
Rådhustorget
Kl.17.00
Arrangör: Enad Vänster

Stockholm
Lördag, 8 november
Skärholmen centrum
Kl 12.00.
Arrangör: Nätverket mot rasism.

Göteborg
Söndag 9 november kl 14.00 Göta-platsen.
Arrangör: Göteborgs nätverk mot rasism (RS, UV, SUF m fl).

Malmö
Söndag 9 november
Gustav Adolfs torg
Kl 12.00.
Arrangör: Ung vänster m fl

Vill du hjälpa till? Offensiv och Rättvisepartiet Socialisterna behöver ditt stöd!

 

Med reaktionär blåbrun högerregering och otaliga kapitalistiska kriser behövs mer än någonsin en röst som försvarar arbetares rättigheter, bekämpar rasism och sexism, kräver upprustning av välfärden och tryggare jobb istället för försämrad anställningstrygghet, fortsatta nedskärningar och marknadshyra. Som ger ett socialistiskt alternativ till kapitalismens orättvisor, klimatkris, krig och flyktingkatastrofer.

Stöd vårt arbete: Swisha valfritt belopp till 123 311 40 48. Om du vill engagera dig mer finns mer info här!