Nigeria: Historiskt val fällde PDP

2015-04-08 14:10:09

foto: Heinrich-Böll-Stiftung / Flickr CC
Att PDP förlorade valet efter 16 år vid makten är välkommet, men APC, som vann valet och styrs av Muhammadu Buhari, en före detta militärdiktator, kommer inte att innebära ett slut på utsugningen.

För första gången sedan Nigeria blev självständigt för 55 år sedan har ett styrande parti – PDP som har suttit vid makten i 16 år, sedan slutet av militärstyret år 1999 – besegrats i ett val. Valet markerar därmed en avgörande vändpunkt.

Ny president blir APC:s general Muhammadu Buhari, en före detta militärdiktator och muslim. Han fick drygt 15 miljoner röster (54 procent), 2,6 miljoner fler än den avgående presidenten, PDP:s Goodluck Jonathan. Valresultatet innebär därmed en maktförskjutning från en del av den härskande klassen till en annan.
När resultatet tillkännagavs under kvällen den 31 mars samlades folk spontant och jublade i bland annat Lagos, Ibadan och Osogbo i sydväst och i många delar i norr. Detta har inte hänt efter ett val sedan år 1993. Ändå röstade färre än hälften av de registrerade väljarna, 42,76 procent. Tiotals miljoner ansåg att valet inte erbjöd något alternativ eller var irrelevant för deras liv.

Varför förlorade PDP och Goodluck Jonathan? Under 16 års PDP-styre har de arbetande massorna ständigt uthärdat försämrade ekonomiska och sociala villkor mitt bland oljerikedomarna. Nigeria tjänade 424 miljarder USA-dollar på oljeexporten mellan åren 2010 och 2014. Men dessa enorma intäkter har inte använts till att utveckla infrastrukturen och förbättra levnadsvillkoren för de allra flesta.
Detta har spätts på av den ekonomiska kris som landet befinner sig i sedan mitten av år 2014, till följd av kollapsen för det globala oljepriset. 70 procent av Nigerias intäkter kommer från oljan. Omkring
18 delstatsregeringar har inte betalat ut löner på 2-5 månader.

Den tredje faktorn är uppfattningen om Jonathans presidentskap som den mest misslyckade kapitalistiska regeringen sedan år 1999. När han vann valet år 2011 med 24 miljoner röster fanns det förhoppningar på grund av hans fattiga bakgrund. Men som vi varnade för då fortsatte han med attacker mot arbetare och fattiga, samtidigt som korruptionen ökade. Misslyckandet i hanteringen av Boko Harams uppror i nordost ökade kraven på att han måste avgå.
Oavsett vinnaren av detta val är Jonathans och PDP:s nederlag en välkommen utveckling och en välförtjänt förlust. Redan under den stora proteströrelsen och generalstrejken i januari år 2012 krävde massorna ett slut på Jonathans regim. Men de två fackliga centralorganen, NLC och TUC, skrämdes av radikaliseringen och avblåste strejken utan någon seger.

Den fjärde faktorn var general Muhammadu Buhari – en före detta militärdiktator som styrde Nigeria från december 1983 till augusti 1985, då han avsattes i en kupp. Hans styre präglades av försök att stävja korruptionen, men också av attacker mot demokratiska rättigheter som pressfrihet, strejker och demonstrationer kombinerat med kapitalistisk åtstramningspolitik.
Trots alla dessa prokapitalistiska och ökända egenskaper hos Buhari har han setts som en folklig och omutlig person av de fattiga i norr och nu också en betydande del av de arbetande massorna och unga i
städerna i söder. Denna uppfattning har tillsammans med frånvaron av ett trovärdigt arbetaralternativ lett till stödet för Buhari som en representant för det ”mindre onda”.
Etniska och religiösa faktorer dominerade inte lika mycket som i tidigare val. Muslimen Buhari vann fyra av sex mestadels kristna delstater i landets mittbälte och i fem av de sex delstaterna i sydväst. Men i storstaden Lagos, som har styrts av Buharis APC i 16 år med få eller inga förbättringar för den fattiga majoriteten, röstade bara 1,5 av 5,8 miljoner registrerade väljare på APC.
Avgörande för Buharis seger var ändå hans stora övertag i de muslimskt dominerade norra delstaterna. Det etniska missnöjet kommer oundvikligen att komma upp till ytan vid något tillfälle. Detta beror på kapitalismen – ett orättvist system som inte tillåter en rättvis fördelning av rikedomar utan berikar ett fåtal.

Valet beskrivs som ”relativt lugnt”, trots att 50 personer dödades under valdagen den 28 mars. Utmärkande för valkampanjen var de enorma belopp som spenderades av både PDP och APC. PDP använde statsapparaten och APC använde delstaternas fonder. Detta är förklaringen till varför exempelvis delstaten Osun, som styrs av APC, låg efter med utbetalningen av hela 5 månadslöner.
Buhari kunde inte ha bedrivit sin otroligt dyra valkampanj (långt dyrare än hans tre tidigare försök tillsammans) – han åkte privatjet kors och tvärs över landet – utan betydande bidrag från skurkar och plundrare av den offentliga sektorn som finns i överflöd inom APC.
Den tillträdande regeringen under Buhari styr i en mycket dyster period för kapitalismen. De statliga intäkterna har rasat på grund av den drastiska nedgången av råoljepriset. Det kommer att tvinga regeringen till att överge många av sina löften, samtidigt som arbetare kommer att förvänta sig ”förändring”. Buhari kommer också att möta stora förväntningar från sina finansiärer – börsen steg med 8,5 procent efter valet. Utan tvekan kommer Buharis regering att förföljas av kriser.

Som en följd av sjunkande i intäkter kommer regeringen att försöka genomföra åtstramningar, men också visa upp en del åtgärder mot nå-gra få av de mest korrupta.
Men arbetarna och ungdomarna som fällde Jonathans PDP-regering kommer inte att sitta passiva medan deras levnadsvillkor angrips. Massprotester och strejker kan vara på dagordningen, snarare förr än senare.
Politiskt finns också lärdomen om att det går att fälla en sittande regering. Democratic Socialist Movement (DSM, CWI Nigeria) och Socialist Party of Nigeria (SPN) upprepar vår uppmaning till arbetarrörelsen att snarast samla fackföreningar, socialister och civilsamhället till en konferens där frågan om att bygga ett politiskt parti för arbetarklassen kan diskuteras. ■

Vill du hjälpa till? Offensiv och Socialistiskt Alternativ behöver ditt stöd!

 

Med reaktionär blåbrun högerregering och otaliga kapitalistiska kriser behövs mer än någonsin en röst som försvarar arbetares rättigheter, bekämpar rasism och sexism, kräver upprustning av välfärden och tryggare jobb istället för försämrad anställningstrygghet, fortsatta nedskärningar och marknadshyra. Som ger ett socialistiskt alternativ till kapitalismens orättvisor, klimatkris, krig och flyktingkatastrofer.

Stöd vårt arbete: Swisha valfritt belopp till 123 311 40 48. Om du vill engagera dig mer finns mer info här!