
Att högeralliansen på några få månader har rasat med närmare 20 procentenheter i opinionsmätningarna och nu enligt till exempel Sifo ligger under de rödgröna med 9 procentenheter, försöker borgerliga ledarskribenter och politiska kommentatorer att bortförklara med Socialdemokraternas val av Stefan Löfvén som en mer ”mittenorienterad” oppositionsledare än den olycksalige Håkan Juholt.
Vi ser det tvärtom som ett tecken på att ett sedan länge växande missnöje med en samhällsutveckling präglad av vårdskandaler, skolkriser, förfallen infrastruktur, bostadsbrist, arbetslöshet, växande klassklyftor och orättvisor nu har fördjupats till den grad att det även på allvar börjat oroa de mellanskikt i samhället som under en tid kunnat bedras med sänkta skatter på bekostnad av de sjuka, gamla och arbetslösa.
Att svängningen dröjt och nu sker så snabbt kan säkert delvis förklaras med att den fördröjts av skandalerna kring Juholt och mediedrevet mot denne.
Men att Allianspartierna enligt Sifo inte ens i Stockholm längre är större än de rödgröna, innebär en skarp kantring av opinionen. Att 66 procent av den lilla högerstyrda Stockholmskommunen Ekerös invånare i en folkomröstning röstade emot en privatisering av allmännyttan, är ett tydligt tecken på en växande reaktion mot nyliberal plundring av gemensamma tillgångar även bland tidigare borgerliga väljare. Där var uppmärksamheten kring höstens Caremaskandaler en viktig vändpunkt.
Det politiska aprilvädrets övergång i spirande vår kan nu också följas av ett uppsving för mer aktiva proteströrelser underifrån.
Ockupationerna av Husby Träff och sjukstugan i Dorotea är liksom uppslutningen kring protesterna mot försämringarna i Göteborgs förorter tidiga stormsvalor som tyder på att skarpare protestaktioner kan få ett brett folkligt stöd, liksom responsen för sjuksköterskeelevernas kampanj för höjda ingångslöner.
Allt tyder också på att det avblåsta varslet om strejk från Handels skulle ha fått ett massivt folkligt stöd om det lett till strejk för jämställda löner och tryggare jobb.
Även i Stockholm kommer våren, liksom redan sedan en tid i Göteborgs fattiga förorter, att kantas av viktiga protestaktioner.
Att Nätverket Välfärd utan vinst har inbjudits att ta plats med ett eget block och egen talare i Vänsterpartiets första maj-tåg i Stockholm är ett annat utslag av en växande insikt om frågans växande sprängkraft.
Än mer anmärkningsvärt är beslutet av Kommunal Stockholms län att mobilisera till en folklig manifestation mot vinster i välfärden måndagen den 28 maj, på LO-kongressens sista dag. En manifestation som dessutom kommer bara två dagar efter att alla Sekoklubbar inom Posten i Stockholm kommer att genomföra en demonstration mot bolagiseringens konsekvenser för arbetsförhållandena den 26 maj.
Redan på Kristi Himmelfärdsdagen den 17 maj kommer de stridbara livsmedelsarbetarna från den nedläggningshotade Läkerolfabriken i Gävle till en demonstration i Stockholm som de har bett Nätverket Välfärd utan vinst och andra aktivister i Stockholm om hjälp med att mobilisera till. Detta kommer att ske under rubriken Läkerolarbetarnas vänner. Det sker med udden riktad mot samma riskkapitalister i Nordic Capital, som vann lägsta pris-upphandlingen av S:t Görans sjukhus.
Alla dessa sociala och fackliga protester äger samtidigt rum mot bakgrund av den slutfas av årets avtalsrörelse som också skulle kunna kulminera med en lärarstrejk, om lärarfacken menar allvar med sina krav på en uppvärdering av lönerna. Maj 2012 har alla förutsättningar att tina upp den politiska tjälen på ett sätt som öppnar för socialistiska idéer.