
Att det inte har varit helt omöjligt att få ut mer visas dock i ett reportage med rubriken ”Det har blivit mer drag under galoscherna”. I reportaget visas hur Kommunal Hässelby-Vällingby, med Bilbo Göransson som ordförande i den nybildade fackklubben för 726 medlemmar, lyckats höja lönerna mer än i resten av landet.
Det är en framgång som också har bidragit till att Bilbo Göransson av Kommunal Stockholms alla förhandlingsansvariga valts till en av de tre ordinarie platserna i Cesam – den cen- trala samverkansgruppen för Stockholms stad, som förhandlar i alla personalfrågor, inklusive arbetsmiljö, kompetensutveckling och löner.
Kommunalarbetarens reportage frågar sig vad som är hemligheten bakom framgången i de lokala löneförhandlingarna, och redovisar ”en samställd bild” från de fackligt aktiva: att ”det handlar om facklig attityd, förhandlingsstrategi och personer”.
”Det har blivit mer drag under galoscherna och vi på golvet får ökat stöd”, citerar tidningen arbetsplatsombudet på Skolörtens omsorgsboende.
Stort erkännande ges även till Bilbo personligen. ”Bilbo smittar av sig … Bilbo är bra…, säger många”.
Kommunal sektion 28 i Västra Stockholm är den enda av Stockholms sektioner inom vård- och omsorgssvängen som har beslutat att an- vända sig av stadgarnas möjlighet att bilda lokala facklubbar inom var och en av de fem stadsdelsförvaltningarna.
Till Offensiv säger Bilbo Göransson, som också är medlem i Rättvisepartiet Socialisterna, att bildandet av en lokal fackklubb i februari 2010 var ett viktigt, om än otillräckligt, steg för att minska det stora avståndet mellan landets största sektion med lokal på Kungsholmen och medlemmarna på arbetsplatserna.
– Med klubben har vi fått ett verktyg som kan uppmuntra till lokalt engagemang. Alla förhandlingar förbe- reds nu med medlemsmöten, arbetsplatsträffar och ett demokratiskt agerande. Nyckeln är att få med sig med- lemstrycket in i förhandlingarna.
Förhandlingarna har också förberetts av lokala lönekonferenser med arbetsplatsombuden.
– Där har vi diskuterat vad vi ska kräva, vad vi tror att vi kan nå och ge, hur vi ska argumentera och vilka som ska förhandla på vilka arbetsplatser. Sen har alla tvingats agera så.
– En nyckelfråga har varit att aldrig vara tysta, aldrig låta arbetsgivaren få sista ordet, att vägra gå med på deras ”slutbud”. Arbetsgivarna har varit vana att kunna klappa ihop efter 30-40 minuter, men vi har tvingat dem att förhandla i 12-14 timmar, till och med i tre dagar.
– Det gäller inte bara att få upp lönesumman, utan lika mycket fördelningen, att inte arbetsgivarens favo- riter hela tiden ska gynnas. Individuel-la löner har inneburit en grov orättvisa, som att de som jobbat längst ofta tjänar minst. Rättvisa löner har därför varit en grundlinje i våra krav, att ing- en med utbildning ska tjäna under 20 000 kronor och att ingen som jobbat i 20-30 år ska tjäna mindre än 25 000 kronor.
Bilbo uppskattar att han som förhandlingsansvarig har genomfört uppemot 25 lokala förhandlingar på för- skolor, vårdboenden och inom social-psykiatrin.
– Men i de allra flesta fall har en, två eller till och med tre lokala arbetsplatsombud som känner de som vi förhandlar för deltagit i förhandlingarna. Vi har samtidigt uppmuntrat medlemmarna att diskutera lönefrågorna på de arbetsplatser som förhandlas.
Ansträngningarna har lett till att Kommunal Hässelby-Vällingby fick 60 kronor mer i snitt över centrala avtalets 490 och därmed mest i landet. Genomsnittet dras ned av att cheferna på den enskilt största arbetsplatsen, Skolörtens omsorgsboende, väg- rade att ge något alls utöver det centrala avtalet.
– Lönerna är för låga även där vi fick ut mest, säger Bilbo Göransson och understryker betydelsen av en central lönekamp för att få ut väsentligt mer än några tjugor extra och rättvisa löner, trots växande miljardöverskott.
– För det behöver tusenlapparna plockas fram och det gör man inte utan att förbereda medlemmarna för strejk.
Kommunal Hässelby-Vällingby reser nu också motståndet mot de sanslösa privatiseringarna.
– I förhandlingen om 2011 års verksamhetsplan reste vi kravet att stadsdelen ska ta tillbaka och riva upp privatiseringarna. Vi fick faktiskt i-genom en skrivning om att Hässelby-Vällingby ska vara ett föredöme när det gäller arbetsmiljö och personalinflytande, något som tyvärr går mycket dåligt ihop med planerna på att upphandla två av stadsdelens största arbetsplatser, vård- och omsorgsboen- dena Hässelbygården och Skolörten.
Kampen mot dessa privatiseringar blir nu av allt att döma det nya årets första stora stridsfråga. Detta sker också mot en bakgrund av den svidande kritik som redan riktas mot Caremas drift av Koppargården, d v s Råcksta sjukhem.
Arne Johansson
PS. För Bilbo Göransson betyder det växande förtroendet även bland de aktiva på mellanfacklig nivå som valde in honom i Cesam en upprättelse från läget för tre år sedan, då han hotades av uteslutning efter en absurd anmälan från en SSU:are i Kommunal om att han skulle ha uppträtt illojalt genom att stödja Septemberalliansens stora demonstration mot högerregeringen.