Sedan dess har diskussionerna fortsatt och nu lanseras alltså TUSC – (ungefär Fackaktivister och socialisters koalition). Syftet är att samla den mest kämpande delen av arbetarklassen till försvar av jobb, offentlig servi-ce och arbetares rättigheter. Även om RMT tyvärr denna gång inte formellt stöttar koalitionen har den stort stöd av många fackliga aktivister, däribland RMT:s ordförande Bob Crow och fångvaktarfackets ordförande Brian Caton. RMT:s lokalavdelningar kommer också att politiskt och finansiellt kunna stödja kandidater för TUSC (i Storbritannien sker valet områdesvis i enmansvalkretsar, d v s man röstar på en person, som kan representera ett parti/en koalition).
TUSC är inte ett parti, utan en koalition där ganska vitt skilda åsikter ryms. Koalitionen är en federativ ”paraplyorganisation”, där varje deltagande organisation eller rörelse har rätt att publicera sitt eget material som stödjer TUSC.
Man har dock enats om ett ”policydokument” som man hoppas att alla kandidater är beredda att ställa upp bakom. I det dokumentet bekräftar man de politiska skillnader som finns, t ex säger de att ”olika åsikter finns om vägen framåt för vänstern i Storbritannien, om Labourpartiet kan vinnas tillbaka av arbetarrörelsen eller om ett nytt arbetarparti måste grundas”. Socialist Party tillhör de som hävdar att Labour, även om de kan tvingas till vänster i ord, till exempel vid en valförlust, aldrig kommer att bli ett verktyg för arbetarklassen att i kamp försvara sig mot de attacker som redan genomförs och som kommer att bli än värre när kapitalismens ekonomiska elit vältrar över krisens bördor på arbetare och låginkomsttagare. På sin höjd blir de ett ”mindre ont” alternativ till det traditionella borgerliga partiet Tories, lett av James Cameron.
TUSC pekar istället på att det behövs ett ”massmotstånd mot den härskande klassens offensiv och ett alternativt program av vänsterpolitik för att hjälpa till att inspirera och stödja ett sådant motstånd”. Policydokumentet säger också nej till nedskärningar i den offentliga sektorn, nej till privatiseringar och står för massiva investeringar i offentligt ägda och förnyelsebara energikällor. De vill riva upp antifackliga lagar och kräver att brittiska trupper ska lämna Afghanistan. Enligt policydokumentet står TUSC också för att ”de största företagen och bankerna ska tas under demokratiskt och offentligt ägande, så att produktion och service kan planeras för att möta alla människors behov och för att kunna skydda mil- jön”.
Koalitionen har stora möjligheter att, i alla fall på några ställen, vara ett verkligt alternativ till Labours kandidater.
Ett sådant exempel är Coventry där Dave Nellist (medlem i Socialist Party) ställs mot Labours ”försvarsminister”, Bob Ainsworth.
På andra ställen kommer valresultatet förmodligen att vara betydligt blygsammare när rädslan för en ny Toryregering skrämmer arbetare till att, medan de ”håller för näsan”, rösta på Labour.
Oavsett valresultat kommer TUSC att få stor effekt på diskussionerna om hur arbetarklassen ska kunna få en politisk röst som verkligen står på deras sida. Denna diskussion kommer att stärkas ytterligare efter valet, oavsett resultatet. En ny Labourregering kommer att genomföra dramatiska nedskärningar i den offentliga sektorn, om än inte lika stora som Tories. Om Labour förlorar kommer fackliga aktivister istället att diskutera hur politiken måste förändras för att hålla högern borta från makten.
Oavsett vad som sker i samband med nästa val så kommer Trade Unionist and Socialist Coalition att vara ett viktigt steg i den oundvikliga diskussionen om hur ett nytt kämpande och socialistiskt parti för arbetare och låginkomsttagare kan byggas.
Jonas Brännberg
Kommunfullmäktigeledamot i Luleå för Rättvisepartiet Socialisterna