Den 20 april exploderade oljeriggen Deepwater Horizon, som hyrdes av BP. Oljeplattformen sjönk och råolja började läcka ut ur minst tre läckor. Sedan dess har minst 5 000 fat olja, men det kan röra sig om 80 000 fat olja, läckt ut per dygn. BP har hela tiden negligerat katastrofens omfattning. Till en början förnekade man till och med att olja läckte ut.Ett år innan oljekatastrofen i Mexikanska golfen påstod BP, vars styrelseordförande är den förre Ericssonchefen Carl-Henric Svanberg, att det var nära nog omöjligt att en svår funktionsstörning skulle leda till ett stort haveri. Detta otroliga påstående godtogs av USA:s regering.
På något sätt lurade alla sig själva till att tro att man kan borra efter olja 1 500 meter under havsytan utan att något kan gå fel. Det i sin tur gjorde att det inte fanns någon krisplan när BP:s inhyrda oljerigg Deepwater Horizon exploderade och sedan sjönk för drygt en månad sedan.
Elva människor dog och enorma mängder olja läckte ut i Mexikanska golfen. Oljebältet började snabbt närma sig USA:s kust.
Bara några veckor innan oljeläckaget tillkännagav Obama att han skulle tillåta utökad djuphavsborrning, med hänvisning till säkerheten på de moderna plattformarna och att de inte orsakar oljespill.
Ledande företrädare för Republikanerna, exempelvis vicepresidentkandidaten Sarah Palin, som 2008 gick till val på parollen ”Drill, baby, drill” (Borra, kom så ska vi borra!), fortsätter att stödja djuphavsborrning.
Skulden har hittills lagts på BP, som onekligen har ett dystert säkerhetsrekord. Men andra stora oljebolag är inte bättre, Exxon bär ansvaret för den miljökatatrof som följde när oljetankern Exxon Valdez gick på grund utanför Alaskas kust 1989. Shell har en lång historia av rovdrift i Nigeria.
Miljöförstöring och övergrepp på mänskliga och arbetarrättigheter är oljans verkliga pris. Kapitalismen är helt beroende av billig olja.
Det är inte klimatkrisen som främst oroar storföretagen och deras politiker, utan den hotande oljeproduktionstoppen – ”peak oil”.
Enligt USA:s försvarshögkvarter Pentagon kan oljetoppen ha nåtts redan 2012 och 2015 kan efterfrågan på olja vara tio miljoner fat högre per dag än vad som kan produceras. Därför jagar oljebolagen och regeringar världen över efter olja från alltmer förorenande källor och tar större risker för att komma åt den.
Situationen i den kanadensiska destaten Alberta visar på konsekvenserna av den desperata oljejakten. Oljeutvinningen från Albertas tjärsand (ibland kallad oljesand) förorenar ett enormt område och svarar för 10 procent av Kanadas totala koldioxidutsläpp.
Det finns förnybara och rena energikällor, men oljebolagen och andra oljeberoende företag och deras köpta po- litiker är mer intresserade av att hålla oljeproduktionen uppe än av att rädda liv och miljön.
Ett klokt samhälle skulle investera i förnybar energi och energieffektivitet. BP-katastrofen är ytterligare en anledning att kämpa för ett demokratiskt socialistiskt samhälle, där en rationell produktionsplan kan sätta både miljön och människor före vinsten.
William Forester
Socialist Alternative (CWI i USA)
