Opolitiskt om Majakovskij

2007-04-04 13:47:57




BOK
Titel: Med livet som insats – berättelsen om Vladimir Majakovskij och hans krets
Författare: Bengt Jangfeldt
Förlag: W & W 2007
Majakovskij och hans krets är lika mycket en biografi över den store, men kortlivade, ryske poeten, som en berättelse om det märkliga äktenskapsförhållande han levde i tillsammans med kulturpersonligheterna Lili och Osip Brik.

Bengt Jangfeldt skriver att Majakovskij dog tre gånger: första gången, den 14 april 1930, för egen hand, och sedan två litterära dödar. Efter poetens död såg nämligen Stalin till att föreviga honom som nationalpoet med orden: ”Majakovskij var och förblir den bästa, mest begåvade poeten i vår sovjetiska epok. Likgiltighet för hans verk är ett brott.” Följden blev att Majakovskijs dikter tvångslästes (och hatades) av generationer sovjetmedborgare innan muren föll och han sedan förpassades till malpåsarna tillsammans med allt annat sovjetiskt, vilket blev hans tredje död.
Jag kan skriva / om än det här,
om än det där / men nu är inte tid för kärlekstjafs. / Hela min klingande kraft som poet / skänker jag dig
attackerade klass
Trots ovanstående rader, tagna ur en hyllningsdikt till minne av Lenin, tycks Majakovskijs förhållande till politiken, socialismen och bolsjevikpartiet ha varit ambivalent, och boken ger inte mycket klarhet. Först och främst beskriver Jangfeldt honom som konstnär och poet, som ibland skrev i revolutionens tjänst, men lika ofta i kärlekens. Han författade pjäser och romaner, men gjorde också besök i filmens värld och i reklamens.

Reklammakare

Tillsammans med formgivaren Rodtjenko gjorde han reklamaffischer för statliga varuhuset GUM och grossistfirman Mosselprom: ”Köp bara här – i Mosselproms affär!” och ”Från den gamla världens flydda dar/finns bara papyrossen Ira kvar” är två exempel.
Pjäsen Bastubadet var bland det sista Majakovskij skrev. Den är en hård satir om den växande byråkratiseringen. Även om Majakovskij avskydde byråkratin, tycks han inte ha förknippat den med Stalin, som såg till att den svällde och utnyttjade den som maktmedel.
Majakovskij blev medlem i socialdemokratiska partiets bolsjevikfraktion som tonåring och höll fram till omkring arton års ålder framförallt på med politisk verksamhet, varför han blev utkastad från flera skolor. Enligt Jangfeldt var det till slut avsaknaden av bildning som fick honom att lägga politiken åt sidan och ägna sig åt konst. Som artonåring antogs han på den enda högre konstnärsutbildning som inte krävde något politiskt ”tillförlitlighetsintyg” och var sedan dess – så vitt eftervärlden vet – aldrig mer medlem i någon politisk fraktion.
Med sin en och nittio långa kroppshydda, egenartade klädstil och burdusa uppträdande, blev Majakovskij snart en välkänd profil bland studenter och lärare. Något poetiskt självförtroende hade han inte – tills han en kväll läste upp en dikt för en konstnärsvän. Efteråt skrev Majakovskij: ”Den kvällen blev jag helt oväntat poet”.
Han debuterade bara några månader senare i futuristernas första stridsskrift ”En örfil åt den offentliga smaken”.
Futuristerna kom, till skillnad från tidigare generationer konstnärer, inte uteslutande från överklasserna och storstäderna, utan från medel- och underklasserna och från provinserna.
När Majakovskij och en samling andra poeter gav sig ut på landsbygdsturné 1918-19 var det ett sätt att ta konsten till en ny publik, men också att markera att man inte var en del av den borgerliga konsten.

Poesi med polisbevakning

Det utmanade måleriet och diktandet ackompanjerades av underliga scenutstyrslar och publiken reagerade med jubel och förtjusning eller med burop och grönsaker. Vid ett tillfälle tillkallades inte mindre än sextio poliser för att övervaka framträdandet – anledningen sades vara Majakovskijs tveksamma politiska förflutna. Detta ska ha hänfört Majakovskij: vilka poeter förutom vi har bevärdigats ett sådant krigstillstånd? Tio poliser på varje uppläst dikt! Det kallar jag poesi.
Ett moln i byxor skrevs 1914 efter att Majakovskij blivit (obesvarat) betagen i en ung fröken i Odessa. Den dikten förde ihop honom med Lili och Osip Brik, som inte var särskilt imponerade av den oborstade Majakovskij – tills han läste dikten för dem. Osip Brik gav sedan ut Ett moln i byxor på sitt förlag.
Lili och Osip var gifta, men det fanns ingenting konventionellt i deras äktenskap. Lilis fria syn på erotik och sexualitet låg på sätt och vis i tiden. De revolutionära stämningarna i Ryssland riktade sig inte bara mot den politiska makten utan också mot den patriarkala, en fråga som en av revolutionens ledande kvinnor, Alexandra Kollontaj, drivit till konkreta reformer ifråga om barnomsorg, arbetsvillkor och föräldraledighet som skulle underlätta livet för arbetarkvinnan.
Lili Briks revolution var en annan. Hennes kulturkretsar levde långt ifrån barrikaderna och det bohemiska och hårda liv Majakovskij fört innan han mötte Briks. Deras revolution sträckte sig inte utanför konsten och samlivet. Den ”kissekattsfamilj” som makarna Brik skapade tillsammans med Majakovskij, och som Jangfeldt ingående beskriver, var visserligen till sin form ett brott med den borgerliga konventionen.

Livsstil ljusår från folkets

Men materiellt sett var deras livsstil ändå borgerlig. Majakovskij tog med sig lyxvaror från sina utlandsresor och Lili, kvinnan, var den som verkar ha varit mest drivande ifråga om att bygga ett gemensamt hem. Att en av de färre än dussinet privatbilar som fanns i Sovjet 1929, tillhörde familjen är talande.
Jangfeldt konstaterar att Majakovskij under en tid fick en statlig ersättning som var nitton gånger högre än den sovjetiske arbetarens, men han problematiserar det inte. Majakovskij var ju den självutnämnde arbetarpoeten, som ville tala till de vanliga sovjetmedborgarna, men levde sitt liv på en nivå som låg ljusår ifrån deras tillvaro.
Jangfeldt satsar istället sitt problematiserande krut på andra saker: framförallt de personliga relationerna. Lite elakt skulle man nog kunna säga att han mest verkar intressera sig för Majakovskij som kvinnokarl. Men det vore nog förhastat. Jangfeldt har översatt flera av Majakovskijs verk och skrivit flera böcker i ämnet och kan nog också sin litterära sak. Däremot är Jangfeldts egen hållning till det socialistiska projektet så styvmoderlig att han antingen är väldigt okunnig eller också direkt osympatiskt inställd.
Därför är det svårt att avgöra om bilden av Majakovskij som fjärmad från politiken beror på att verkligheten såg ut så, eller på vad författaren väljer att berätta.
Sorgligast är att Majakovskijs inställning till Stalin förblir oklar. Jangfeldt skriver att Majakovskij visserligen kritiserade byråkratin, men hade en ”blåögd” inställning till Stalin. Resten lämnar han till läsarens gissninglekar: var Majakovksij en Stalinmedlöpare eller var självmordet en slutgiltig uppgörelse med regimen? Däremellan är alla svar möjliga.
Trots bokens politiska tomrum är den värd att läsas: det som hände i Ryssland under Majakovskijs livstid 1893 till 1930 är så omvälvande att inte ens Jangfeldts räddhågsna förhållningssätt till det politiska kan ta udden ur det.
Jangfeldt skriver att Stalin dödade Majakovskij en andra gång, men man skulle också kunna säga att det skott Majakovskij placerade i sitt eget bröst även träffade den sovjetiska propagandan. Mitt i upptakten till det första femårsprogrammet, som lovade framgång och välstånd och borde ge stärkt framtidstro åt folket, tar en av regimens främsta poeter livet av sig. Tyvärr blev skottets utgång inte lika dödlig för Stalins diktatoriska propagandamaskineri som det blev för Majakovskij.

Ulrika Waaranperä

Vill du hjälpa till? Offensiv och Socialistiskt Alternativ behöver ditt stöd!

 

Med reaktionär blåbrun högerregering och otaliga kapitalistiska kriser behövs mer än någonsin en röst som försvarar arbetares rättigheter, bekämpar rasism och sexism, kräver upprustning av välfärden och tryggare jobb istället för försämrad anställningstrygghet, fortsatta nedskärningar och marknadshyra. Som ger ett socialistiskt alternativ till kapitalismens orättvisor, klimatkris, krig och flyktingkatastrofer.

Stöd vårt arbete: Swisha valfritt belopp till 123 311 40 48. Om du vill engagera dig mer finns mer info här!