
Fram tills idag har a-kassorna totalt förlorat 321 000 medlemmar. Medlemsflykten från LO & TCO-förbunden fortsätter och bara inom LO-facken har 80 000 medlemmar flytt. Högeralliansen framhärdar retoriskt att de inte vill försvaga facken! Samtidigt får arbetsmarknadspolitiken en ny inriktning med minskade utbildningsinsatser. AMS skärs ner med 13 miljarder, vilket riskerar fler skador och ohälsa när inspektionerna av skadliga arbetsmiljöer blir färre. Arbetslivsinstitutet med högsta internationella klass är redan nedlagt. Detta hyllades i den borgerliga pressen. Högeralliansen avskaffar arbetsgivarens rehabiliteringsansvar. Förebyggandet av dåliga arbetsmiljöer avtar.
Bara dessa antifackliga beslut borde vara tillräckliga för att LO och TCO skulle ställa sig bakom ”18-septemberalliansens” fyra grundparoller; ett år räcker, mot högerpolitiken, för rättvisa och solidaritet, för gemensam välfärd. Men när vi undertecknande, på uppdrag från 18-septemberalliansen, inbjöd LO och TCO fick vi blankt nej. Argumenten är märkliga; detta skulle störa riksdagens öppnande, det blir för mycket protester, parollerna är för partipolitiska, trots att medlemmar från alla partier är aktiva över hela Sverige inför den 18 september.
Motståndet växer från våra fackliga gräsrötter, medan facktopparna åker runt i Europa för att avskaffa också strejkrätten. Det ”nya arbetarpartiet” ökar takten i privatiseringen av all offentlig verksamhet, segregationen skärps och slagen hårdnar mot resurssvaga. Hur mycket skall högeralliansen öka klassklyftorna innan LO- och TCO-topparna ställer upp för medlemmar, som ännu finns kvar?
På uppdrag från 18-septemberalliansen
Bilbo Göransson fackligt aktiv i Kommunal, LO.
Hasse Nilsson fackligt aktiv i Lärarförbundet, TCO.