Mörka moln hopar sig över världsekonomin. Enligt OECD:s senaste
nedreviderade prognos växer världsekonomin med 2,9 procent i år, den lägsta tillväxttakten sedan den globala krisen 2008-2009. Efter 2008-2009 har tillväxten i världsekonomin aldrig nått över den genomsnittliga årstillväxten under perioden 1990-2007.
”Totalt sett förblir världsekonomin i en lågtillväxtfälla med ihållande tillväxtbesvikelser som tynger tillväxtutsikterna och slår tillbaka i svag handel, investeringar, produktivitet och löner”, skrev OECD i prognosen som offentliggjordes den 21 september. Men även den nedreviderade prognosen är kanske redan överspelad eftersom OECD, liksom andra kapitalistiska institutioner och organisationer, tenderar att vara alltför optimistiskt vad gäller exempelvis utvecklingen i Kina.
Med den snabba nedgången i ett skuldtyngt Kina har den globala kapitalismen förlorat sin viktigaste tillväxtmotor. Den extrema kreditexpansionen i Kina, som har beskrivits som ett ”finansiellt Star Trek”, har nått vägs ände och en serie av kraschlandningar kan inte längre uteslutas.
Nedgången i Kina har lett till snabbt sjunkande råvarupriser, vilket inte minst har slagit hårt mot tidigare ”tillväxtländer” i Latinamerika och Afrika. I Latinamerika som helhet sjunker tillväxten i år för sjätte året i rad, och särskilt djup är krisen i Argentina, Brasilien och Venezuela. Afrikas ekonomier beräknas att växa med 2,3 procent, mot 6,7 procent 2010.
Den sjunkande ekonomiska tillväxten har följts av sociala och politiska kriser samt ökade skulder. Den giftiga kombinationen av kvantitativa lättnader och noll- eller minusräntepolitik skapade en till synes aldrig sinande källa av billiga lån.
När råvarupriserna ännu hölls uppe såg det ut som det växande skuldberget, inte minst i de så kallade tillväxtländerna och fattiga länderna, inte var något problem. Men nu hotar en ny allvarlig global skuldkris att utvecklas när fattiga länder inte längre kan betala de lån man har tagit i dollar och andra utländska valutor.
Nyligen varnade UNCTAD (FN:s organ för handel och utveckling) för att ”flera år av råvaruprisfall, devalveringar och sjunkande tillväxt jämte en sviktande global ekonomi har lett till att både lånekostnaderna och skulderna i förhållande till BNP ökar oroande snabbt. Och om världsekonomin inte växer snabbare kan inte skulderna betalas”. Enligt UNCTAD hotar en global deflationskris om inte världsekonomin börjar växa snabbt igen vilket det inte finns något som indikerar idag. Tvärtom framträder kristendenserna allt tydligare.
Den kapitalistiska himlen förmörkas också av tilltagande politisk instabilitet, växande klyftor inom och mellan länderna samt en snabbt förvärrad klimat- och miljökris. Alla kapitalismens institutioner och partier är i kris. Dagens ruttnande system måste ersättas av en ny socialistisk världsordning för att göra den totala omställning som krävs för att bygga en värld i enlighet med människors och miljöns behov. ■
