En av festivalens positiva överraskningar är den Malaysiska debutfilmen Love Conquers All. Rakt igenom filmad med handkamera berättas en otäck, förvånansvärt lågmäld historia om prostitution. Till skillnad från andra filmer på temat, där scenerna försöker överträffa varandra ifråga om fysiskt våld, arbetar regissören Chui Mui Tan istället med subtila medel som åtminstone skrämmer mig mer än t ex Lukas Moodyssons Lilja 4-ever.Det som var min största förhoppning inför festivalen, slutade faktiskt riktigt bra. Paraguayan Hammock, den första paraguayanska filmen på 30 år, är en djuplodande skildring av ett gammalt pars sorgesamma vardag och ensamhet vid en hängmatta. Vid denna hängmatta, i vad som ser ut att vara mitt ute i djungeln, väntar paret på att sonen ska komma hem från Chacokriget.
De diskuterar; om det ska bli regn så de slipper den mödosamma hettan, om sonens hund som aldrig verkar sluta skälla, om sonen de inte vet om han fortfarande är vid liv. Ett minimalistiskt porträtt där rätt koncentration öppnar upp för en starkt berörande historia.
På måndagskvällen närvarade Carl Johan De Geer vid visningen utav några av sina samlade alster från de senaste 30 åren. Det var en ganska satirisk regissör som samtalade om sina verk, vilket lockade till många skratt. Hans senare självutlämnande dokumentärer framkallade lyckligtvis mindre fnissande från den fullsatta salongen. Nästa vecka följer en rapport om den pågående andra halvan av festivalen.
Peter Henriksson
